onsdag 22 juni 2011

Random notes

Debatten som förts på Finare Vinare under de senaste dagarna har verkligen spretat. Ett inlägg som handlade om vinskribenter ledde till kommentarer om högt och lågt. Mycket kom att handla om etik och trovärdighet och kanske rentutav moral. Det är både glädjande och förvånande att se vilket engagemang som finns. Kanske visar reaktionerna också på behovet av ett fortsatt samtal om vinskribenters och vinbloggares roller och funktioner.


En fråga som väckte särskilt mycket engagemang var den om varuprovernas vara eller icke vara för vinbloggarna. Det diskuterades om huruvida det var bra för vinbloggare att ta emot varuprover och om hur det påverkade trovärdigheten. Det är ett intressant ord Tro-värdighet, frågan om någon är värd att tro på, att lita på. Uppenbarligen är bloggarnas tro-värdighet rätt låg, för att inte säga icke-existerande, eftersom såpass många såg eventuella varuprover och gratisprovningar som ett problem.


Ni förstår, tro-värdighet handlar om bedömningen huruvida man bestämmer sig för att lita på någon eller inte. Det hörs ju nästan på ordet att det handlar om en bedömning som man kan tvingas göra när man inte vet. Säkert. Är han, eller hon, trovärdig eller inte ?


När debattörerna i diskussionstråden började föra fram synpunkter på att varuprover nog borde vara ett no-no för bloggare i tro-värdighetens namn, så tänkte jag att här missar man missar något mycket väsentligt. Finns det en tro-värdighet så är varuprover inget stort bekymmer. Finns den inte däremot, då behövs det regler. För övrigt så tycker jag att det verkar som om det här med att tro på saker verkar vara ute och inte särskilt hippt. Det ligger i tiden att veta.


Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle fästa någon större uppmärksamhet vid vad en person tycker om jag inte tror att han, eller hon, fixar att hantera ett varuprov med bevarad integritet.


Nej, varuprover ser jag inte som något problem längre. Däremot har jag funderat en del kring vad goda personliga relationer till en producent eller importör kan göra med omdömet. Jag har, enligt egen bedömning, en bra relation med ett par producenter, Philippe Gimel och Fulvio Bressan. Vi talas vid med viss regelbundenhet och jag lyfter gärna fram deras viner så ofta jag får chansen. Relationen började med att jag gillade deras viner, skrev om dem och fick kontakt. Mitt sätt att hantera den konflikten har varit öppenhet om sakernas tillstånd och att utgå från att läsaren gör en bedömning av min tro-värdighet i dessa båda fall. Ännu så länge har jag dock inte hört att någon tycker att jag varit helt fel ute när jag hissat Bressan och Gimel. Om jag däremot varit journalist så hade saken kommit i ett lite annorlunda läge. Då hade dessa personliga kontakter varit mera problematiska och jag hoppas att jag hade haft det goda omdömet att låte bli att skriva om vinerna.


För egen del tänker jag fortsätta ta emot de få varuprover och provsmakningar jag erbjuds så länge som det är något som verkar intressant. Jag tänker också fortsätta att utveckla goda kontakter med vinbönder i den mån jag kan. Min förhoppning är att det kommer att göra bloggen intressant och framförallt att det kan hålla min passion för vin levande.


Debatten berörde också de professionella vinskribenternas roll. Jag har många gånger ondgjort mig över de stora drakarnas vinmurvlar och det finns många skäl till det. Efter att ha läst kommentarstråden ett antal gånger så kom jag att tänka på vad en gammal handledare sa när jag tyckte att något var obegripligt, "There is always a meta-level". Alltså, det finns ju någon som låter dem hållas, mot etiska riktlinjer och annat, och det är kanske dit vi bör rikta våra blickar

Tillägg 23/6 Jag upptäckte nyss att jag varit inne på liknande tankegångar tidigare


16 kommentarer:

Vintankar sa...

Hej!
Jag har precis som du läst kommentarerna på FV:s blogg. Visst är det kul att folk engagerar sig.
Precis som du skriver så spretar den år olika håll, nästan så att tråden ibland känns kapad.
Jag har barat bloggat sedan dec 2010, så på så vis är jag ju en nykomling. Å andra sidan är jag 62 år och hela mitt liv (ända sedan 1968-rörelsen) uppväxt med frågor kring källkritik.
Jag ser egentligen inga problem med gratisprovningar och varuprover så, länge vedebörande bara anger att dessa varit gratis.
Därmed har ju läsaren fått nödvändig info för att bedöma ev trovärdighet
Än så länge har det inte varit aktuellt för min del.
Det känns också naturligt för mig att skriva om viner från små odlare jag träffat (genom Clubamarone). Jag är också ganska säker på att mitt omdöme påverkas om de är trevliga och engagerade, miljön provningen sker i, men så länge jag själv inte har någon ekonomisk fördel är det självklart att skriva om dessa.

På professionella vinjournalister i stora dagstidningar ska nog kraven vara hårdare på. Kanske som det är för ekonomijournalister.

Ja, det blev mycket längre än vad jag tänkt. Hoppas nu bara ett nytt race drar igång.

JC

JN sa...

Jag vet inte. Gratisprovningar dit man går av intresse är inga problem om detta redovisas tydligt. Kanske har något med att man måste ta sig dit, att flera deltar och att de omgivande förutsättningarna är lika för alla då.
Däremot tycker jag faktiskt att varuproven känns ganska onödiga. Försåtliga på något vis. Det är väldigt sällan, för att inte säga aldrig, som jag bemödar mig om att följa upp dem - även om de har provats av bloggare som jag håller för trovärdiga.
Jag hade gärna sett att det stod överst i inlägget att det rör sig om ett varuprov, så att man som läsare hinner dra på sig skepsiskepsen.

Ingvar Johansson sa...

JN! Jag har varit på en handfull sk gratisprovningar. I samtliga fall har jag tagit ledigt från jobbet för att kunna delta och dessutom betalat resan till provningen. Så kanske man ska ta ordet "gratis" med en nypa salt. Räknar man in inkomstbortfallet så blir det nog ganska dyra droppar man spottar...
Jag har svårt att se det försåtliga med varuprover, kan du utveckla ?

Emil sa...

Hej. Det här är en av mina absoluta favoritvinbloggar, men jag inte avstå från att kasta in en liten brandfackla. Det försåtliga med varuproverna är väl att du, genom att skriva om dem, upphöjer dem. Genom att ge dem utrymme på din blogg, som ju har hela sin "tro-värdighet" i din person, säger du att vissa viner är tillräckligt intressanta för att du ska ge bort tid och utrymme för att skriva om dem. Hade du skrivit om Åkessons tetra-viner om de inte var varuprover? Om Mas Louise, Omaka Springs eller Eikendal Pinotage? Om Fresita? Skulle du testa andra tetra-viner, som du betalade själv? Kan du tänka dig att göra ett box-test med de fem mest säljande vita och röda boxarna på SB?

Vinbloggar kan självklart inte ta ansvar bortom sitt eget skrivande, men faktum är att även bloggposter som utmynnar i ett negativt omdöma ökar uppmärksamheten om en produkt, och kommer i slutändan göra att fler får upp ögonen för den. Vid en google-sökning på Eikendal Pinotage hamnar din bloggpost tvåa, efter Wicked Wine, men före Winpunk, Vin & Gastronomi och Göteborgs-Posten.

/emil

Ingvar Johansson sa...

Emil! Där har du verkligen en poäng som jag inte riktigt tänkt på. Redan tidigare har jag bestämt mig för att bara ta emot varuprover som intresserar mig. Av de du räknar upp blir Mas Louise och Omaka Springs kvar och det kommer inte att bli fler Åkesson tetror på Billigt Vin

JN sa...

Det är lite svårt att sätta fingret på, men detta att det är importören som tar initiativet till att ett vin provas, och dessutom ofta får privilegiet att få sitt vin provat i en trygg och bekväm hemmiljö, gör att det känns lite knepigt. Men detta kan absolut slå åt båda hållen - bloggaren kan lika gärna bli alltför kritisk när det gäller ett varuprov.

I det länkade inlägget nämner du passionen, som jag tycker är bloggarnas stora företräde. Rimmar inte ett passionerat fårhållningssätt lite illa med ett passivt mottagande av varuprover? Mitt förtroende för en bloggare vilar ju i stor utsträckning på vilka viner han eller hon aktivt söker upp och intresserar sig för.

Sedan håller jag med om att trovärdigheten knappast står och faller med varuproven. Jag har inte fått mindre förtroende för någon bloggare för att de skriver om varuprover (och rakt inte för den här bloggen). Det är bara just varuprovsinläggen som ofta inte känns så intressanta, fast det kan ju lika gärna bero på själva varuprovet.

Jörgen Andersson sa...

@Emil: det var jag - Billigt Vins utsände i de skummaste tassemarkerna, bland de mest uppenbara masskonsumtionstricken - som gjorde mig skyldig till posterna om Åkessons tetravin och, gud hjälpe mig, Fresita. Jag blev helt enkelt girig på gratisvin och tänkte säkert samtidigt att jag skulle göra en hård men rättvis sågning för att visa att jag har integritet. Men, precis som du säger, uppmärksamhet är alltid uppmärksamhet. För ett tag sedan kom det ett glatt mail från Fresita-försäljaren där det meddelades att vinet blivit en dundersuccé - trots min negativa post, hur är det möjligt??? Å ena sidan kan man ju då säga att det inte spelar nån roll, jag får en gratisbläcka och vinet säljer lika förbannat mycket eller lite oavsett vad jag skriver om det. Å andra sidan - och det är på den sidan jag landar - bör vi kanske vara väldigt noggranna med vilka erbjudanden vi antar. Det skulle, tänker jag, innebära att bara hoppa på sådant som verkligen intresserar mig och som kan vidga mina vyer, det vill säga det som gör mig nyfiken, det vill säga det som gjorde att jag började blogga från första början. Och det skulle ju kunna göra det intressant att redogöra för mina skäl att ha tagit emot just det varuprovet, som en del i att läsaren kan bedöma min trovärdighet och mitt uppsåt.

Ingvar Johansson sa...

Jörgen! När det gäller tetravinerna från Åkesson har även jag varit framme och förra sommaren blev det en box... Vi får väl diskutera de etiska riktlinjerna på det stundande redaktionsmötet.

JN! För att ge något slags balans åt diskussionen så måste jag ändå säga att av de 850 inlägg vi skrivit så är max 20 baserade på varuprover. Något "passivt mottagande av varuprover" har vi knappast ägnat oss åt.

JN sa...

Ingvar:

Jag följer den här bloggen med stort intresse och har väldigt stort förtroende för det ni skriver, så det var inte menat som någon anklagelse mot just er. Se det mer som ett svamligt försök att reda ut mina kluvna känslor inför varuprov i allmänhet.

Emil sa...

Ingvar, Jörgen - kul att min poäng om att vara försiktigt med vem man ger utrymme gick fram. Att sedan jordgubbsskumvinet blivit en "dundersuccé" får vi hoppas är en försiktig överdrift, allt ökar ju från noll. Att redovisa varför man väljer att skriva om ett varuprov låter som ett steg åt rätt håll.
Glad midsommar!

/e

Mansverk sa...

Hej!

Visst gäller väl devisen "all reklam är bra reklam" i viss mån men jag läste sågningen av det spritsade jordgubbskemikalievinet och fick inte minsta köplust. Däremot var det en underhållande sågning.

Man måste väl få recensera sådant som är skräp också. Jag tror inte att anledningen till att det vinet säljer (om det nu gör det) har med bloggen att göra.
Man får faktiskt begära en viss integritet av bloggläsarna likväl - det är ju dem som väljer vilka bloggar de följer och litar på.

Så jag vidhåller att varuprov inte är ett problem om man är ärlig och redovisar vad man verkligen tycker.

Kör hårt och heja er blogg!

Per and Britt, BKWine sa...

Roligt att se att detta kommer upp till diskussion. I mångt och mycket tycker jag att Billigt Vin har rätt. Det handlar om trovärdighet och om etik och moral.

Däremot tycker jag att Vintankar och JN hamnat på fel sida. Båda sager ju ”det är OK med varuprover under förutsättning att det anges tydligt i texten”. Det innebär ju att skribentens trovärdighet är noll eller liten. Behöver man som läsare veta om det är en bedömning av ett gratisprov eller inte så är det ju ett direkt ifrågasättande av skribentens etik (och kanske omdöme).

Eller hur resonerar ni?

”Om det står ’gratisprov’ på provningskommentaren så väljer jag att tro att just den provningsnoteringen är korrumperad och otillförlitlig, men om det inte står ’gratisprov’ så tror jag på vad skribenten säger”… Noll trovärdighet.

Emil har däremot självklart rätt: ett gratisprov leder nog ofta till en kommentar och det är ju alltid på något sätt positivt för producenten. Men det är inget fel i det och dessutom helt oundvikligt. En vinbloggare eller vinjournalist kan inte välja viner i ett vakuum. Det är tvärt om på många sätt positivt att producenter och importörer ägnar sig åt marknadsföring på olika sätt. Vi påverkas av vår omvärld och det är helt naturligt. Och positivt. Just att du anser att Åkessons är ett vin som inte är särskilt värt att kommentera är ju säkert också grundat delvis på ”utomstående inflytande”. Inget fel i det.

Det som har betydelse är skribentens moral och etik. Inte om man skriver någon sk ”disclosure” eller inte.

Som sagt, intressant debatt. Det skrivs och sägs mycket konstigt i ämnet samtidigt som det är viktigt. Vi hade redan planerat att snart att skriva mer om detta själva på vår (snart) nya sajt och det ska nog snart bli av.

-P

JN sa...

P:

Ja, du har väl rätt. Jag kanske har angripit detta som en fråga om trovärdighet, fast det inte främst handlar om det för mig. Ska försöka reda ut vad jag menar:

Som bloggare har man förmånen att kunna plocka russinen ur kakan och låta intresset och passionen leda en. Just detta är också det som främst engagerar mig som läsare. I det perspektivet passar varuprover inte riktigt in – de är helt enkelt inte särskilt intressanta att läsa om jämfört med de viner en bloggare själv aktivt har sökt upp.

Jag kan inte se att varuprover tillför en blogg särskilt mycket (tvärtom skulle jag nog ganska snabbt tappa intresset för en blogg som sysslar alltför mycket med varuprover) och därför kanske de inte är värda "besväret"? Det verkar ju trots allt som de automatiskt väcker frågor om trovärighet osv.

Nu har det blivit många inlägg om detta från mig, vilket kanske får det att framstå som detta är något jag stör mig jättemycket på. Det är det inte. Det var bara tänkt som lite läsarfeedback på en blogg som jag läser regelbundet och med stort intresse.

Ingvar Johansson sa...

Tack för all feedback ! Jag var inte särskilt färdigformulerad när jag skrev inlägget - därav titeln. Ibland är det bra att försöka formulera sig, ett sätt att få reda på vad man faktiskt tänker. När man får respons - feedabck - så blir ju det något man kan formulera nya tankar utifrån.

Anonym sa...

Eller så säger man bara nej helt enkelt och gör ett statement av det. Ingen diskussion. Ingen tvivel. Ärligt och utan frågor. Varumärkesbyggande. Om det nu är det man vill med sitt bloggande.

P.

Ingvar Johansson sa...

På något sätt så klingar devisen "Just say no" så bekant. Visst var det Nancy Reagan, Ronalds fru, som lanserade det. Nej, det här med varumärkesbyggande tror jag vi tar och skiter i.