2004 Bressan Pinot Grigio

Diskussionens vågor har gått höga i kommentarstråden på Finare Vinares senaste inlägg.

Diskussionen fick mig att minnas mitt första möte med Fulvio Bressan. Jag frågade då Fulvio hur det kom sig att han inte stod omnämnd i några vinguider eller i italiensk press. Han gav oss en berättelse om hur en välkänd journalist som tidigare skrivit positivt om Bressans viner besökt gården i Farra d'Inzonso. Besöket avslutades med att journalisten gav en vag antydan om att han på något sätt borde bli ihågkommen för de tjänster han gjort. Vi fick aldrig veta exakt hur det hela slutade men antydningarna var inte längre särskilt vaga. Fulvios hustru Jelena gömde händerna i ansiktet vid minnet. En liten motbild och en berättelse om integritet och dess motsats.

Bressans 2004 Pinot Grigio bär tydliga spår av sin upphovsman. Här finns inget tillgjort, inställsamt eller putslustigt. Det här är genuint och på riktigt. Vinet liknar få andra pinot grigio-viner i sin bärnstensfärgade uppenbarelse.

Doften är mäktig, fet och kraftfull. Petroleuminslagen känns nu tydligare än tidigare. Vid första sniffarna är det vinteräpplena som dominerar. Längre fram kompletteras den med aromer av aprikos, gula plommon och citrus. Här finns också en god nötighet och framträdande mineraler.

Det här är verkligen ett vin som tar munhålan i besittning med fyllig frukt. Det känns lite oljigt och fett, en perfekt pendang till doften. Temat från aromerna går igen med äpple, gula plommon och aprikos. Någonstans mitt i gör sig syrorna påminda och ger hela smakpaktet ett rejält lyft som nog kunnat få mig att trilla baklänges om jag inte varit beredd. Allt klingar ut i en mycket lång eftersmak där torkad frukt, kryddor och mineraler tumlar runt i en lätt bitter men skön förening.

Jag är mäkta imponerad av det här vinet. En sju år gammal pinot grigio som fortfarande känns ung och vital. Vinet säljs i Stockholmsregionen i tre-pack via Vinomatik. Det ingår också i Natural Wine Collectineion- Bressan.