Vinkultur

Häromdagen läste jag ett inlägg på Puttes vinspalt. Putte länkade till ett inlägg om vin på SvD's kultursida. Ikväll fick jag äntligen tid att läsa artikeln av Carl-Johan Mamlmberg.
Malmberg skriver om sitt förhållande till bourgogne på ett mycket sympatiskt där han förklarar vad det är han går igång på. Artikeln hjälper mig att reflektera över och förstå varför bourgogne, åtminstone för stunden, inte är för mig. Jag hittar helt enkelt inte in och saknar uthålligheten och tålamodet för att utforska. Jag känner mig heller inte säker på att jag skulle tycka det var mödan värt om jag lyckades ta mig in. Det är lite av samma skäl som jag inte lyckats ta mig in i den klassiska musikens värld. Det känns för stort och för svårt. Dessutom är jag rätt nöjd med att lyssna på jazz, rock'n'roll, blues, funk, soul och country. Jag får tillräckliga kickar av den musiken precis som jag just nu är nöjd med att dricka viner från Italien, Rhône och Slovenien (med sporadiska utflykter på andra håll). Vill någon öppna sin klassiska skivsamling eller burgundiska vinkällare är jag dock beredd att lyssna. Och att smaka.

Åter till Malmgrens artikel. Här finns det breda kunnande, det engagemang och förmågan att sätta igång läsarens egna reflektioner som jag nästan alltid saknar hos våra vanliga vinskribenter. Trots att jag nyss sagt att bourgogne inte är för mig så skulle jag väldigt gärna vilja uppleva "mittpunkten av en mogen bourgogne är liksom ett tomrum, vibrerande av något okänt" Kanske är det kultursidorna som är vinskrivandets rätta plats. Stort tack till
Putte för tipset