En arbetskamrat slutade igår sin anställning på min arbetsplats och han skulle firas av med ett restaurangbesök. Medan de flesta av våra kollegor skyndade hem för att förbättra det yttre innan utgången stannade vi kvar på kamratens tjänsterum för att arbeta med våra inre. Jag hade laddat ryggsäcken med två ostar, fransk bondost och den piemontesiska San Martino, bourgognekupor och en flaska 2001 Roagna Langhe Rosso. Vinet har det bloggats om både hos Dricks och Italienska Viner Vinet fick positiva omdömen på båda ställena men jag var ändå inte förberedd på den upplevelsen som väntade.
Det fanns ingen tid för dekantering utan det var pop'n'pour som gällde. Att försöka rabbla upp doftförnimmelser som flöt ur glasen känns meningslöst. För mig var upplevelsen lika stark som när jag såg norrsken första gången. Så otroligt vackert att upplevelsen överträffade den mest målande beskrivning. Min kollega, som är måttligt vinintresserad, var den som först yttrade sig. - Det var som fan sa han och jag kunde bara instämma.
Jag vågade inte hoppas på att smaken skulle matcha doften. Kanske gjorde den inte heller det men 2001 Langhe Rosso är ett vin i perfekt balans och harmoni.Underbart sirlig frukt, spröd syra och mjuka mogna tanniner. Perfektion. Vi blev en halvtimme sena till middagen men kände att vi hade giltigt förfall.
2 kommentarer:
So you´ve been Roagnaized Ingvar?
Trodde nog att det skulle falla på läppen.
/Patrik
Det trodde jag också, men inte på det här viset Roagnaized indeed.
Skicka en kommentar