"Årets bästa viner"

Det är så klart inte bara bloggarna som gör "årets bästa"-listor vid den här tiden. Det påminns jag om när jag skummar förbi en DN-artikel av Bengt-Göran Kronstam. Här refereras en omröstning som gjorts bland landets vinkritiker för tidningen Allt Om Vin (det framgår inte vilka kritiker som deltagit).

Artikeln har rubriken Här hittar du årets bästa viner. Det är förstås ljug, precis som alla andra listor som påstår sig vara det bästa av någonting är det. Det är alltid ett subjektivt urval. Urvalet här är dessutom begränsat till vad som finns att tillgå i Systembolagets sortiment. Ändå gillar Räknetrissen inom mig förstås sådana här uppställningar.

Listan innehåller inga överraskningar, det är i stort sett samma viner år från år. Förhoppningsvis är det för att de håller jämn och hög kvalitet, i sämsta fall är det för att kritikerna ger dem bra betyg av gammal vana eller slentrian.

Roligast är kategorin nykomlingar. Här påminns jag om ett vitt och ett rött jag länge tänkt prova:
2295 Mâcon-Villages Chardonnay, en bourgogne som knockade kritikerna av stolarna när den lanserades och som enbart kostar 79 kronor, samt 6010 Allegrini Valpolicella Superiore som i stort sett hade samma effekt på recensenterna. 99 kronor kostar det och påminner om att det var länge sedan Billigt Vin på allvar botaniserade just i denna trevliga priskategori.

I alla fall påminns jag om en del viner som jag ofta tänker att jag borde ha i gömmorna att ta till som pålitliga alternativ när fantasin tryter. Av de vita tänker jag framför allt på 6406 Tahbilk Marsanne , 2775 Gobelsburger Grüner Veltliner och 5588 Petit Chablis Domaine Sainte Claire. Det sistnämnda tycks dessutom ha sänkts i pris från 105 till 99 kronor.

Ett rött som verkar ha prissänkts några kronor är 29002 Allesverloren Shiraz, som även det finns med i 99-kronorsligan nu. Brukar alltid vara trevligt, även om det av hävd är tinta baroccan som är min favorit (den finns inte med på listan, i alla fall inte i Kronstams tabell vilken i och för sig kan vara ett urval. Vissa år har han dessutom - i kraft av sin självutnämnda titel som rikslikare? - mer utgått från sina egna placeringar än den samlade kritikerkårens). 12507 Vila Santa har däremot gått upp till 105 och 7306 Pio Cesare Langhe Nebbiolo har höjts snabbt från 99 till 119 kronor. Det gör en skillnad. 2560 Periquita Reserva för 79 kronor är däremot ett vin att hamstra, om det i den aktuella årgången 2005 är lika bra som den tidigare, liksom det skulle vara kul att se hur 7126 Montepulciano d'Abruzzo Bianchi skulle klara sig till en pizza nuförtiden. 61 riksdaler känns inte som en oöverkomlig investering.

Som synes är det framför allt billiga viner som kommer med, vilket definitivt måste innebära att den för så många i bloggosfären förhatliga prisvärdesfaktorn finns med i spelet. Jag tycker det finns en vits med att diskutera pris och prisvärde. För de allra flesta är det en faktor som vägs in vid köpet av ett vin. Bara en lite del av vindrickarna kan alls avvara så mycket pengar som merparten av det som finns på bloggarnas bästa-listor kostar, ens för att en gång smaka det. För att inte tala om de merkostnader i form av tid och pengar det skulle innebära att beställa hem det via nätet eller resa dit där det finns för att köpa det.

Det betyder inte att bloggarnas listor är ointressanta för andra än den ytterst trånga egna kretsen. Eller så är det så det är, och då får det väl vara så. I alla fall bidrar de - nå, kanske inte själva listorna men det idoga smakande och noterande som ligger till grund för dem - till att för den intresserade vidga vyerna, och kanske för en stund släppa just fokuset på priset och se till andra kvaliteter. Och till att man får upp ögonen för vinvärlden utanför Systembolagets sortiment, som kanske är bra men som inte kan göra anspråk på att härbärgera "årets bästa viner" alla kategorier.

Här är förresten ett vin jag saknar både i kritiker-listan och i en senare Kronstam-artikel som ger tips om snorbilliga viner till den som drabbats av ekonomiskt krank blekhet efter helgerna: 2077 Copertino Rosso, nu i årgång 2003. För 69 spänn får man ett vin på i huvudsak negroamaro som doftar läder och smakar körsbär och russin, bränt och kryddigt. Helt överraskande skojigt och personligt till det priset. Inte ett spår trendigt eller nydanande, tvärtom helt bonnigt och ur led med tiden. Från stövelns klack. Den i de apuliska nejderna allestädes närvarande Barbro Cuaccero tycks ha ett ord med i laget.

Ingen har vad jag sett bloggat om Copertino. Den provade flaskan var en gåva. Jag hade aldrig själv kommit på att köpa den.

Copertino, ett bra köp. Den där Gestos - argentinsk cabernet sauvignon från Finca Flichman för 85 bagare - var det väl i och för sig inget fel på, men heller inget man behöver lägga sina surt förvärvade sekiner på