Festivalyra

Denise Marrone presenterar familjens viner

Vinfestivalen i Helsingör är inte ett ställe där du lägger pannan i djupa veck och reflekterar över om vinet du har i ditt glas motsvarar 91 eller 92 poäng. Här är det trångt, varmt och högljutt redan från början och trängsel, temperatur och ljudnivå stiger efterhand. Att vara spottkoppstömmare på festivalen är ett glidarjobb.

Jag hade ambitioner om att prova (halv)seriöst men gav upp i ett mycket tidigt stadium. Istället fokuserade jag på att några bra importörer att följa upp längre fram och passade även på att hälsa på hos ett par gamla favoriter.

Med risk för att bli lite tjatig kan jag inte annat än avundas danskarna och det enorma utbud de har att välja på. Bland ett par halvstora och ett tjugotal småimportörer hittar man nästan 300 viner att prova. Mycket var intressant, och bra prissatt. En del var extremt bra. Givetvis fanns det en del stolpskott också men generellt var både kvalité och priser helt OK, den taskiga kronkursen till trots. Så det är bara att slappna av, släppa ambitionerna, koppla på GPS:en och ge sig ut på upptäcktsfärd

Här kommer ett litet urval av det jag provade. Nyöppande Prövestenens Vinhandel ställde upp med ett imponerande sortiment ekologiska viner från österrikiska Weingut Geyerhof. Jag gjorde ett tappert försök att jämföra deras fyra gruner veltliner och lika många rieslingar men gav upp och konstaterade bara att jag inom kort måste besöka affären strax utanför Helsingör.

Maison Maitre erbjöd en rad viner från södra Frankrike, en del från områden jag aldrig hört talas om. Här provade jag två mycket kraftfulla viner från Buzet och producenten Chateau Frandant, Cuvee Privilege och Cuvee Majorat. Inte så värst eleganta utan snarare burdusa i sin framtoning men helt klart viner jag gärna skulle sett på SB's hyllor. Här fanns också ett par riktigt bra Cahors-viner från Clos de Gamot och tre billiga men utmärkta Langeudoc-viner från Chateau Moujan.

Bryde Vinhandel bjöd på mogen vardags-bordeaux, en del för under hundralappen. Jag skulle gärna dricka 1999 Chateau Le Chene, 2001 Chateau Plantey eller 1999 Chateau La Rode vilken dag i veckan som helst. Inget som man går i spinn över, eller ens spilla alltför många ord över men väldigt bra och sympatiska matviner.

Hos Backe Vin, en nyetablerad vinhandel i Helsingör, kunde man smaka 2000 Donna Lisa Riserva. Vinet är ett av de stora syditalierna, en lyx-Salice Salentino som belönats med tre gambero rosso-glas. Gott, kryddigt, moget och värmande. Här fanns också en 1993 Teldeschi Zinfandel. Ett vin i begynnelsen av utförsbacken men ändå klart intressant. Gissningsvis ett restparti någon vill bli av med och ett fynd för en dansk hundring.

Jag skulle kunna fortsätta och räkna upp ytterligare några liknande erfarenheter men går över på de riktigt häftiga upplevelserna som bara de var värda entrén. Initialt var jag lite irriterad över att Jenki vin lämnat sina slovenska viner hemma till förmån för vinerna från piemontesiska vinhuset Marrone. Irritationen gick efterhand över i ett intresse och slutade i hänförelse. Här fanns en serie viner som gjorde det lätt att stänga ute det omgivande larmet Jag började med 2008 Arneis Tre Fie, ett mycket charmerande vin med persikor, päron och nötter i doften, perfekt som apretif. 2008 Chardonnay Suris har en liten del arneis och lätt fatlagring. En intressant blandning med mer tyngd och kropp än det föregående. Båda vinerna kostar 80 DKK. 2007 Chardonnay Memundis är ett fylligt och kraftfullt vin som har både lagrats och jäst på ek. Doft med äpple, vanilj och mineraler. Behaglig, rund munkänsla, bra struktur, frisk syra och mycket lång eftersmak. Ett av de bästa chardonnay-viner från Italien jag provat. Kostar 120 DKK

Även de röda vinerna imponerade stort på mig. 2003 Barbera d'Alba La Pantalera är ett vin gjort på druvor från gamla stockar.Jäsning och 12 månaders lagring på barrique till trots så dominerar inte eken. Fin frukt med röda bär, bra syra. Strålande barbera som är väl värd sina 125 DKK.

2004 Nebbiolo d'Alba Agrestis. Modern, fruktig och barriquelagrad brukar inte vara min melodi men det här är riktigt bra. Doften ger hallon, blåbär och violer. Smaken drygt medelfyllig, frisk och med väl integrerade tanniner. Ett vin som var bättre än flera betydligt dyrare barbaresci och baroli som presenterades på festivalen. 130 DKK.

2003 Langhe Rosso Sancarlo är en blandning på Nebbiolo, Barbera och Dolcetto som fått 18 månader på en blandning av nya och gamla fat. Doften är omtumlande med riktigt häftig frukt och komplex doft. Smaken uppfyller inte riktigt allt som doften lovat men helt klart ett väldigt bra vin. 135 DKK.

2005 Barolo Pichemej är naturligtvis tokung. En traditionell barolo gjord med lång skalkontakt, jäst vid 30 grader och lagrad på stora fat. Doften är mumma för en nebbiolofantast
Här finns rosor, röda bär, österländska kryddor och multnade löv. Smaken är fyllig och frisk med stringenta tanniner. Ett vin jag gärna skulle stöta på om sådär ett halvt decennium. Smakar det så brukar det kosta vilket det också gjorde. 300 DKK närmare bestämt.

En önskning som nästan gick i uppfyllelse direkt med 2001 Barolo Pichemej Riserva. Här har det utvecklats en större komplexitet. Forfarande väldigt ungt men ändå med en begynnande mognad. Doften ger rosor, torkad frukt, bär, mer sottobosco och kryddor. Smaken är slank och smidig men ändå kraftfull. Mycket komplex smak och stadiga men inte överdrivet sträva tanniner. Förödande gott redan nu och med en lång framtid framför sig. 365 DKK.

Sista stoppet gjorde jag hos Emilie Vin och Ole Sörensen. Här kunde man prova sig igenom nästan halva sortimentet från Domaine Le Plan. Det var mycket intressant att jämföra deras CdP som fanns i årgång 2004 och 2006 (07:an redan slutsåld ). Man har gått från en mer traditionell stil med mörka bär och animaliska toner till en stil som förmodligen är riktad mot den amerikanska marknaden. Mycket fat och frukt med betoningen på mycket. Båda vinerna är väldigt bra men 04:an är definitivt mer i min smak. Jag provade också 2007 Classic Red (62DKK) och 2007 GT-G(som i Grenache)(105DKK). Två viner som jag gärna återkommer till i ett kommande inlägg.

Av vinerna från Emilie Vin så tyckte jag österrikiska biodynamikerna Meinklang var allra mest spännande. Deras Gruner Veltliner blev ju en hit på Systemet (och i bloggosfären) i fjol. Jag testade ett par av deras röda och St Laurent-vinet 2006 Konkret gjorde stort intryck. Vinet har lagrats på 900-liters betong-"ägg" som får mig att associera till Invasion of the Bodysnatchers. Vinet har otroligt fin doft med en levande fruktighet. Smaken är mycket intensiv och koncentrerad med väldigt ren frukt. Ett imponerande vin. Meinklang söker sponsorer till sina betongägg. För 3000 euro köper du in dig och får du två lådor Konkret per årgång under 10 år.

Ingenting blev sämre av att lördagseftermiddagen bjöd på strålande sol och högsommarvärme. Jag kunde fullfölja traditionen med eftersittning på Gästgivargårdens uteservering med smörrebröd och öl.