Temperaturloggen II

Sedan förra noteringen (21:a juni) steg temperaturen i källaren snabbt under värmeböljan, från cirka 13 grader till runt 17,5, bara på någon vecka. En tydlig indikation på att utetemperaturen påverkar mer än vad jag trott, även om rader av dagar kring 30-strecket inte tillhör vanligheterna. För tillfället - med lite mer varierad väderlek - visar termometern 15 grader i källaren. Det går alltså upp och ner.

Enda sättet att få klarhet i vad dessa svängningar betyder för vinerna är förstås att korka upp dem och testa. När det var som varmast blev kvällarna på uteplatsen långa, grillen glödde och vännerna i trakten tittade förbi efter en dag på stranden. Bland annat gick sista flaskan av 2007 Palliser Estate Sauvignon blanc åt, ett vin som gjorde den mörka Malmö-vintern lite skojigare. Ävenså upphittades en 2004 Ross Shiraz från Barossa Valley, ett reavin som kom i flitigt bruk sommaren -08.

SB'n var sig lik från tidigare, med en hint av något jäst murket som jag kände igen från andra exemplar under våren. En skör balans mellan att vara defekt och intressant - innan har beslutet gått åt båda hållen - men där jag denna sista gång bestämde mig för att det var mer åt det drickbara hållet. Shirazen lämnade inga remarkabla spår efter sig, antagligen kom den på bordet när timmen var sen och koncentrationen upplöst i dimma. Men den hade inte förstörts av året i källaren.

Sött

Mest som referens till den senaste tidens favorit Prunotto prövade vi också 2007 Terra dei Celti Moscato d'Asti, en billig bagatell inhandlad på Irma förra sommaren. Innehållet var lika gulligt sött som etiketten, varken mer eller mindre så jämfört med ett tidigare smakprov. Och i jämförelsen är det helt klart att Prunotton, med sin lilla trevliga syra, är att föredra. Skönt, eftersom det är den som har bunkrats upp (och som nu även med stor förnöjelse prövats till en bit Saint Agur).

Men vad som gjort mig mest glad av källartesterna är utan tvekan 2004 Monti Garbi Ripasso. Ett år till i källaren har inte alls bekommit vinet illa - tvärtom. En alldeles förträfflig kombination av fruktighet och fatkontakt, i min smak mycket bättre än 2003:an som är vresigare och liksom mörkare - kanske ska jag pröva med att dra upp resterande flaska av den årgången till en gryta till hösten.

Den näst sista flaskan av årgång 2004 dracks första semesterdagen efter en tur till Backarna, där de vilt växande morell- och bigarråträden är översållade av frukt. Och det kan förstås vara inbillning, men jag tyckte det var precis samma smak av de söta morellerna som återkom i vinet. Hursomhelst passade vinets saftiga sötfruktighet som en handske för tillfället. Antagligen är dess bästa tid precis just nu. Och källaren får godkänt för sin förvaring av det.

Gott