Hoppsan! En sådan trevlig överraskning den här gången, denna Dolcetto d'Alba, utan inledande förbehåll
som sist. Fortfarande purungt, och ack så uppfriskande sytrligt efter en hård dags arbete och ett livgivande dopp i viken. Mognar i takt med klarbären bakom huset, har en liten fatton och en gnutta strävhet som bråkar med den saftiga fruktigheten. Funkar bra att dricka till de sista kvällssysslorna och medan grillen puttrar igång. Och till en bit gris i skymningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar