Vad passar bättre efter ett hårt pass i roddmaskin och på träningscykel, än att relaxa med en Spring Ale från Oppigårds? En retorisk fråga, svaret är förstås: inget! Esping har i vanlig ordning gått i bräschen, och det är bara att hålla med. Humle och citrus i doften, den typiska Oppigårdska beskan i smaken. Lika torr som min strupe efter träningen, men nu kan konstateras att torrt + torrt kan vara lika med läskande och vederkvickande. Den trevliga alkoholhalten 4,6 % gör att denna ale lämpar sig att dricka i djupa och ymniga drag.Oppigårds Single Hop är inte heller någon alkoholvärsting med sina 4,8 %. Vackert pilsnergul i färgen, med en försiktigare och lite sötaktig doft som drar åt honung. Smaken är mer avrundad än Spring Ale, inte så utpräglat torr men också lite flackare. Beskan finns där definitivt, tillsammans med en tilltalande och drickvänlig frisk fruktighet. Kanske skulle man kunna utnämna Single Hop till den mer balanserade och publika av de två, och det är också den som lanserats i det ordinarie sortimentet första april. Ett mycket bra tillskott på alehyllan, en nykomling som befäster Oppoigårds position i den absoluta täten av svenska bryggerier och som säkert kommer att finna sin publik under våren.
Ändå är det i min bok Spring Ale som drar längsta strået, med sin snustorra beska. Till en rejäl portion bacon och ägg på kvällskvisten försätter den mig i ett närmast saligt tillstånd. Kaloriförlusten från träningspasset definitivt inhämtad och kroppen återställd.
Och jag som hade föresatt mig att äntligen avsluta min rapport från Vipava-dalen och Sutor, innan minnena helt bleknar.... Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar