torsdag 19 februari 2009

2000 Ego...

...per chi beve il vino non l'etichetta...

Fulvio Bressan sjunger inte etikettsdrickandet lov. Ego, hans blandning av den lokala druvan schioppettino och den mer globala cabernet franc säljs utan etikett men är försedd med vinmakarens autograf. Ingen blygsam vinmakare kanske men här finns täckning för den kaxiga attityden.

Jag har tidigare provat några av Bressans viner här, här och här men det är första gången jag riktigt går i klinch med ett av deras röda. Just så känns det att dricka Bressana viner. Det är inget man slödricker utan de kräver uppmärksamhet och engagemang från den som dricker. Vinet är framställt med hantverksmässiga metoder. Det har jästs på franska barriquer och lagrats på stora fat i tre år

Vinet är tydligt genomskinligt och har en roströd nyans. Doften är intensiv men aromerna ändå väl sammansmälta. När jag försöker dekonstruera doften hittar jag röda och svarta vinbär, järn och blod. Fatlagringen anas och här finns också en tydliga drag av tobak och stall.

Det är bra tryck i smaken också. Vinet är medelfylligt och känns slankt i munnen. Initialt finns de röda bären och tydliga mineraler. Sedan dyker det upp en del pepprighet och andra kryddor innan de svarta vinbären tar över i finalen. Tanninerna är tydliga men inte särskilt sträva. Smaken hänger kvar länge.

Jag älskar det här vinet. Rustikt men raffinerat. Som en overall från lantmännen med pressveck... eller nåt sånt. Trots dryga åtta år på nacken känns vinet väldigt ungt och livfullt. Skulle säkert vinna på ytterligare några års lagring.

1 kommentar:

trisse sa...

Nåt att se fram emot, alltså, att besöka Bressan