tisdag 17 februari 2009

Kraschade utsikter

Efter den chockartade tandläkarräkningen nyligen kommer nästa bakslag. Under morgonputsningen av glojärnen poppar ett av glasen ur sin fattning, studsar på handfatskanten och faller till golvet, där det splittras i tre delar. Även jag tappar fattningen. Eftersom jag är så gott som blind utan glasögon ser jag genast (för min inre, livligt fungerande syn alltså) bekymren torna upp sig. "Satan ini alla helvetes jävlar!", är bara en del av de eder jag hinner spotta fram innan Min Själs Älskade kommer till undsättning med några tröstande ord. Nå, om sanningen ska fram blandas MSÄ's omtanke med ett visst mått av fnitter, efter att jag med tejp försökt lappa ihop det söndriga glaset. Jag ser nu ut ungefär som en sketch med Gösta Ekmans figur Papphammar, efter att han gått in i en vägg eller snubblat på en ärta eller något liknande. Misär.

Jag ser framför mig - återigen är det den inre synen som är verksam - hur det kommande halvårets budget för vininköp nu intecknats av andra, plötsligt uppkomna utgifter och krav. Den närmsta tiden kommer jag inte ens att kunna se ordentligt vad det är jag dricker, när verkligheten utspelas framför mina ögon genom en suddig hinna av tejp. Opaque, som det så fint heter om halvt ogenomskinliga material och vätskor.

Man måste dock se nyktert på situationen. Det finns ljus i mörkret, eller mer korrekt: i dimman. Nu, i denna tid av kris, blir det verkligen tydligt hur viktigt det är att ha ett lager vin på lut att dränka sorgerna med. Visst blir det en grannlaga uppgift att lägga upp en strategi för tullandet, men vi lever trots allt i postindustrialismens flyktiga tidevarv där nuets njutning är det enda som räknas (som räven sa om rönnbären). Istället för att - som en idiomatiskt uppfinningsrik person uttryckt saken - rätta munnen efter magsäcken, får jag börja rätta in måltiderna efter tillgången. Låt se, vad har vi här? En flarra prima chilensk sauvignon blanc, vad ska vi äta till den? Fiskbullar eller linsgryta? Och den där Château Laquirou, kan den månne passa till falukorven?

Livet är hårt.

2 kommentarer:

Niklas J sa...

Så med andra ord; du kommer ägna dig åt halvblinda provningar en tid framöver - ;-)

Lider med dig - oförutsedda utgifter suger verkligen. Vi som har en 20 månaders hemma är väl inte i samma sits men vi vet aldrig vad vi tjänar då första året på dagis innebär sjukdom stup i kvarten....

trisse sa...

Niklas! Halvblind var ordet, sa Bull. Det kan ju bli mer spännande att gissa vad som är i glaset. Man ska inte klaga, det vore värre att vara helblind