söndag 1 januari 2012

Nyårsdagsfunderingar


Det började väl rätt så bra när det gäller förra årets spådom angående amaronens återupprättelse i den svenska bloggosfären men rätt snart blev allt som vanlig igen. Eller kanske ändå inte riktigt för JC's Vintankar håller Valpolicellas fana högt. Någon riktigt spridningseffekt har jag ännu inte sett. Detta borde ju såklart avhålla mig från vidare förutsägelser men det kanske kommer en eller annan lite längre fram. Nu tänker jag dock börja med att blicka bakåt.

Att bo på skånska landsbygden har sina fördelar men också en del nackdelar. Det är långt till alla de spännande vinevenemang som går av stapeln i huvudstaden. Köpenhamn ligger ju lite bättre till men deltagande i en provning kostar ändå ofta minst en halv semesterdag. Lösningen har fått bli att ordna en del själv. Under året har det blivit provningar med Philippe Gimel och Eric Lichtlé. Förhoppningsvis blir det fler liknande arrangemang. Vi får se om det går att få hit Fulvio Bressan under 2012. Jag jobbar på det. På tal om Fulvio så känns det oerhört kul att konstatera att många upptäckt hans viner under 2011. Lite av året genombrott i bloggosfären skulle man väl kunna säga.

2011 innebar också ett par vinresor. Tillsammans med Jörgen i Costières de Nîmes och på egen hand i Friuli-Venezia Giulia. Från den senare resan finns det fortfarande några obloggade besök. Det är min ambition att rätta till det sorgliga faktum att besöken hos Ronchi di Cialla, Ronco del Gnemiz och Le Due Terre inte avhandlats på Billigt Vin. Det var stora och inte helt lättsmälta besök som fick mig att bli något mindre kategorisk vad gäller barriquelagring och förhoppningsvis också lite klokare. Det är onekligen bra att resa och möta verkligheten ibland.

På tal om resor så tycker jag att det känns som att vinvärlden har växt under 2011, åtminstone har min vinvärld gjort det. Jag har fått möjlighet att prova viner från Georgien som jag verkligen uppskattat och hoppas få möjlighet att dricka mer av under 2012. Även om man håller sig inom den gamla vinvärlden så har 2011 verkligen lärt mig att det finns massor av intressanta viner bortom allfarvägarna.

Så, nu ska jag försöka blicka lite framåt  och ta hjälp av det sista vinet jag drack under 2011. 2010 Les Champs Libre Lard, des Choix är kommer från Ardéche och görs av René-Jean Dard (Från Dard&Ribo) och Hervé Souhaut. Vinet är gjort på en stor andel gamay med lite syrah på toppen. Odlingen är biodynamisk och om vinet svavlats så är det minimalt. Det doftar blandsaft med hög halt körsbär och röda vinbär, röda äppelskal och kryddor. Enkelt, rustikt och rättframt.

Smakmässigt är det lätt, mycket saftigt och friskt. I smaken är det precis samma blandsaft men körsbären och de röda äpplena känns mera framträdande. Smaken är lite gles och rätt kort eftersmak. Trevligt och opretantiöst men också snabbt glömt.

Hade jag fått det här vinet på karaff i en fransk bykrog så hade jag blivit glatt överraskad och troligen beställt in en till. Nu köptes det på en vinhipstershop i Köpenhamn för en dansk hundring. Det känns lite märkligt att vardagliga bonnviner buteljeras, förses med snajdiga etiketter och blir till identitetsskapande accessoarer. Jag gissar att vi kommer att se mer av den varan framöver. En annan spådom är att företeelsen inte blir så värst långvarig.

En annan, och betydligt mera intressant utveckling kan Elisabetta Foradori få illustrera. En av Italiens mest välrenommerade och respekterade biodynamiska producenter gör strålande viner av druvan teroldego. Hon har nu börjat göra naturliga och amforalagrade viner på druvorna från två av hennes bästa vingårdar. Man kan naturligtvis se det som ett sätt att hoppa på naturvinståget. Ett annat perspektiv är att se Elisabetta Foradori som någon som vill prova att utvecklas vidare. Det ska bli oerhört spännande att prova de nya teroldegovinerna liksom att smaka hennes amforalagarade och macererade nosiola.

Bästa vinerna under 2011 ? Jag kan inte klicka fram någon sammanställning via Cellartracker. Om jag ska vara helt spontan istället så vill jag plocka fram två viner från en oförglömlig eftermiddag tillsammans med Paolo Rapuzzi. En Schioppettino di Cialla från mitten av 90-talet och den vita Biancho di Cialla gjorde båda ett oerhört stort intryck på mig.

Ett annat vin som jag hoppas att få dricka igen var en vital och ungdomlig 1991 Terranum från Edi Kante. Det grämer mig fortfarande att jag inte handlade några flaskor på plats. 18 euro vill jag minnas att de kostade... 2001 Bora di Kante gick heller inte av för hackor.

En av året ögonöppnare för mig blev vad som gåt att åstadkomma med carignan från gamla stockar. Marc Kreydenweiss Ka har jag återkommit till i minnet ett antal gånger.  Chateau d'Or et de Gueules 2009 Qu'es Aquo har jag druckit även efter hemkomsten från Costières de Nîmes och den måste också med på ett hörn. Minst lika bra var f ö samma producents mourvedre 2007 La Bolida.



Jag har ännu inte hunnit korka upp årets första vin. Det får anstå tills imorgon.


11 kommentarer:

Vinosapien sa...

bra fundering kring bonnavin/vardagsvin oavsett ursprung. personligen har jag inget emot att det buteljeras, men det är väl snarare prislappen och framtoningen som man bör fundera över. en 50-lapp kan det vara värt och förhoppningsvis ligger prislappen där någonstans på rätt ställe i frankrike. och som vanligt från dig...många kloka ord och funderingar...

Ingvar Johansson sa...

Jag har heller ingenting emot att det buteljeras. Det är mer transformationen jag förundras över, hur en bagatell kan säljas för 100 DKK när vinvärlden är full av långt mer intressanta viner för mindre pengar.

Italienska viner sa...

Bra funderingar, som sagt. Dock måste jag inflika att det är väl bra att även de här "bagatellerna" finns att köpa på våra breddgrader överhuvudtaget? Det lär ju förbli "vinhipstershoparna" som tillhandahåller dessa även i fortsättningen (jag har svårt att tänka mig att Irma, Netto, Lidl eller dylikt kommer att börja kränga 2-literskaraffer med de här grejerna) och ett pris under 100-lappen kan vi nog bara drömma om, enär det förstås handlar om små kvantiteter och hantverksmannamässig framställning.

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Naturligtvis har du rätt, det är bra att det finns ett brett utbud och att någon gör sig besväret att importera. Jag tycker dock att man bör ställa lite större krav än schyssta metoder och klatschiga etiketter. Jämför Lard, des Choix med t ex Occhipintis SP68 i samma prisklass och du får dubbel utdelning.

Italienska viner sa...

Jo, det finns förstås bättre och sämre bagateller, fast då är vi väl inne på subjektiva omdömen? Vad jag reagerade på var att det lär vara svårt att komma under 100-lappen, om vi inte talar om industriellt framställda bagateller förstås. ;)

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Patrik! Mina omdömen är alltid subjektiva

Italienska viner sa...

Ingvar - Absolut, och kudos för det! Tyvärr är väl inte vinvärlden riktigt där än, att man till punkt och pricka rättar sig efter dina omdömen när man prissätter sina bagateller. Det kanske rentav finns någon förirrad stackare där ute som tycker att en dansk hundring för Lard, des Choix är riktigt prisvärt? :)

Vad jag menar är att jag tror inte att någon egentlig transformation från "bonnavin" till "identitetsförstärkare" ägt rum. Det är nog bara svårt att sälja den här typen av smala viner i butik för samma pris som de kostar på karaff på någon lantlig fransk bistro.

/Patrik

Italienska viner sa...

Förresten, först nu ser jag grisarna på etiketten. Där har vi det! Din aversion mot djuretiketter ger sig åter till känna!

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Det vill nog till en rejäl förvirring i så fall... Nej, jag ska inte hänga upp mig på prissättningen. Det jag försökte säga är väl att vi inte ska tappa ett visst mått av kritisk hållning även om producenten gör alla de rätta movesen. M a o, jag gillar stilen men här är den enl. m h o inte särskilt väl genomförd.

Rosa grisar och piggsvin är trots allt rätt ok, särskilt mot en grönd fond.

Gôut sa...

Angående "Även om man håller sig inom den gamla vinvärlden så har 2011 verkligen lärt mig att det finns massor av intressanta viner bortom allfarvägarna."
Jamen, du är ju Bloggosfärens ständige Dr. Livingstone, som kartlägger områden okända för oss (i alla fall mig) som mest sejfar med Frankrike och Italien.
Gôut nytt år!

Ingvar Johansson sa...

Hej och gôut nytt på dig också. Jag sejfar också med att främst böka runt i ett rätt trång område. Det jag tycker mig ha kommit fram till är att ju mer man hittar desto mer finns det att upptäcka. Man behöver inte ge sig av till Georgien för att bli överraskad.