Räknetrissen har, efter mitt senaste inlägg om bolagsrea, tagit reda på hur landet ligger till. Snabbt har han - vilket ju förstås redan varje rudimentärt insatt vinnörd känner till - kunnat konstatera att Bordeaux årgång 2007 inte precis räknas till de legendariska.
Nu får jag utstå spott och spe för att jag för det första inte hade koll på detta och i ännu högre grad att jag, för det andra, tjackat på mig ett gäng pavor. Nå, oavsett vad världen anser tyckte jag Haut-Médoc-tjutet Château Citran var riktigt trevligt när jag - genast efter hemkomsten från Bolaget - korkade upp. Jag hade inga referensramar, och blev överraskad av den friska syrlighet och den pigga frukt som smög fram efter en stund i glaset. Måhända lite gröna toner, men inget som störde alltför mycket. Om något hade jag nog väntat mig ett betydligt stramare, tillknäppt och tanninsträvt vin som skulle behöva flera år till för att komma till sin rätt. 50 % cabernet sauvignon, 50 % merlot och något jag säkert kommer att ha som sällskap åt köttstycken med gräddstinna tillbehör inom det närmsta året.
En farlig väg att slå in på, Bordeaux-spåret, det känner jag redan här.
Räknetrissens självpåtagna rekognoseringstur i årgångstabellerna har försenat månadens lista över nyhetssläppet. Nu tycks det inte vara något av de mer upphetsande släppen, och dessutom ska vinerna finnas tillgängliga ett tag framöver, så det må kanske vara hänt. Så här ser det i alla fall ut (BKWine, Munskänkarna, Tasteline, HD/NST, DN och i viss mån GP bidrar med betyg):
MOUSSERANDE
Graham Beck Brut Pinot Noir Chardonnay (7639), 99 kr. Medel 4. Antal betyg 6.
Ferrari Brut (7721), 139 kr. Medel 3,66. Antal betyg 6.
De Saint Gall Premier Cru Extra Brut Blanc de Blancs (7885), 289 kr. Medel 3. Antal betyg 5.
VITT
Domaine Jean Bousquet Viognier 2010 (6013), 82 kr. Medel 3,83. Antal betyg 6.
Gysler Weinheimer Riesling trocken 2009 (2107), 120 kr. Medel 3,8. Antal betyg 5.
Alvarinho Contacto 2010 (6707), 124 kr. Medel 3,66. Antal betyg 6.
Cono Sur Chardonnay 2010 (6600), 75 kr. Medel 3,6. Antal betyg 5.
Cautivo Blanco 2009 (5359), 89 kr. Medel 3,2. Antal betyg 5.
RÖTT
Château les Roches Gaby 2009 (3071), 139 kr. Medel 3,6. Antal betyg 5.
De Loach Russian River Valley Pinot Noir 2009 (2222), 199 kr. Medel 3,6. Antal betyg 5.
Bosman De Royan 2010 (6709), 79 kr. Medel 3,5. Antal betyg 6. (Tycks ha dragits tillbaka från sortimentet.)
Mandorla Sangiovese Cabernet Sauvignon 2010 (2581), 69 kr. Medel 3,4. Antal betyg 3,4.
Saumur Philippe Deval 2010 (2269), 76 kr. Medel 3,4. Antal betyg 5.
Taurasi 2006 (6282), 150 kr. Medel 3,33. Antal betyg 6.
Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon 2009 (6000), 79 kr. Medel 3,25. Antal betyg 4.
Bric delle Ginestre Langhe Rosso 2008 (7386), 109 kr. Medel 3,35. Antal betyg 4.
Cautivo Reserva 2006 (5357), 89 kr. Medel 3,2. Antal betyg 5.
Matthias Gaul Pinot Noir 2010 (2848), 119 kr. Medel 3,2. Antal betyg 5.
Som synes når inget rött eller vitt upp till 4 och medelbetygen droppar snabbt ner mot 3.
Hans Artberg ger ett vin, Ch les Roches Gaby, VG. G får röda 2009 Millaman Limited Reserve Carménère och Taurasi, samt bubblen Ernest Rapenau Brut och De Saint Galls blanc de blancs. De Loach Russian River Valley Pinot Noir får, bland många andra, ett klart IG.
Kanske ändå inte en så dum idé att koncentrera sig på rea-vinerna, när allt kommer omkring?
20 kommentarer:
Vad är det för årgångstaliban (ursäkta uttrycket) som säger att 2007 inte är värd att köpas och drickas? Någon som lever i en svunnen värld där vissa årgångar var misslyckade och odrickbara?
Å andra sidan är det ju lite forntid också att förvänta sig ”stramare, tillknäppt och tanninsträvt” i moderna bordeauxer. Idag är nog i praktiken alla mycket angenäma att drickas redan i unga år.
Men allt är ju en fråga om vad man tycker om för typ av vin...
-P
Kan bara hålla med föregående inlägg. Trams att dissa vissa årgångar. Upplever oftast att ”svaga” årgångar har mer personlighet och uttryck än ”stora”.
För att komplettera det utmärkta uttrycket ”årgångstaliban” så kan jag tillföra att jag är en ”årgångsanalfabet”. Jag har fruktansvärt svårt att hålla reda på och memorera årgångarna. Framförallt för att jag generellt tycker det är ganska ointressant.
Ja, den där Räknetrissen är en tendentiös kappvändarfilur... nå, allvarligt talat: jag har blivit lite förvånad när jag tagit del av olika generella omdömen om årgång 2007 i Bordeaux (vilken enligt Systembolagets årgångstabell räknas som en trea, det vill säga medelbra). Omdömena tenderar dock att bli mindre kategoriska och mer nyanserade ju längre från 2007 vi kommer, vilket är intressant. Det är som att det i förstone är lockande att överdriva de olika årgångarnas kvalitet i båda riktningarna - jämför med Södra Rhône 2007, som först hyllades reservationslöst men där det så småningom kommit fram en del invändningar.
Om inte annat så bidrar det till att öka priserna/investeringsutfallet för de årgångar som polariseras som extraordinära.
Som i grunden okunnig konsument är det lätt att gå på andras omdömen istället för att lita på de egna intrycken. Därför var det bra att inte ha koll på den generella uppfattningen när jag provade Ch Citran, som jag gillade (inte minst till det justerade priset, vilket ju kan ha att göra med det svala intresset för 2007:or).
Min förväntan om "stramare" osv var inte grundad i något annat än min kunskap. Därför så mycket roligare att bli glatt överraskad!
Öhman! För mig blir det lite märkligt om man försöker kompensera en dikeskörning (årgångstalibanism) med en annan (årgångsanalfabetism). Kunskap är ju sällan fel. Sedan gäller det ju såklart att inte ta generella bedömningar som absoluta sanningar. Viss kunskap om generella årgångsvariationer tycker jag kan göra upplevelsen av ett vin än mer intressant, att se hur en viss producent hanterat betingelserna.
Jo, kunskap och förståelse är alltid bra. Men den leder nog i det här fallet mest till att man inser att få (inga?) årgångar i Bordeaux numera är ”dåliga” men att alla har sin egen karaktär.
Att fördöma en årgång rakt av kan inte annat än vara fel, men att inse att olika årgångar har olika karaktär är ju ett steg på vägen mot mer smakupplevelser.
(Låter inte allt det där ganska så banalt?)
-P
Hej Per! Jag håller helt med dig. Man behöver inte alltid prata om bra, mindre bra eller dålig. Man kan ju också tala om olikheter och skillnader. Det kan ju vara en poäng att inte bara känna till ATT det förekommer skillnader mellan olika årgångar (banalt) men också veta en del om hur skillnaderna ser ut (mindre banalt)
Årgångar och dess skiftande klimatologiska förutsättningar är väl i högsta grad en intressant variabel för varje vinintresserad? I synnerhet för någon som utbildar morgondagens sommelierer, kan tyckas.
/Patrik
Ouch! Den var vass. Och på sin plats.
Det beror ju på hur pass relevant det är med årgångar. Det kanske inte är så relevant som många gärna vill tro (eller påskina)?
-P
Kan du utveckla det Per! Du verkar inta två för mig motstridiga ståndpunkter !
Vilka två då?
1) Årgångar är inte så viktiga som många tror eller vill påskina.
Och vad är min uppfattning 2) ?
-P
"Att inse att olika årgångar har olika karaktär är ett steg på vägen mot mer smakupplevelser"
Jag förstår att det inte behöver innebära någon motsägelse även om det kan verka så vid en snabb betraktelse. Det är heller inte det jag vill diskutera. Jag skulle ändå uppskatta om du ville utveckla lite om hur du tänker ang. årgångsvariationer
Tja, det intressanta med olika årgångar är inte om den ena eller andra är bättre eller sämre, det är sällan den viktigaste parametern för ett vins kvalitet. Det som är intressant är att olika år kan leda till olika karaktär och stil på vinet. Olika. Inte nödvändigtvis bättre eller sämre. Kanske kan bli ett bra ämne för en artikel på BKWine Magazine…
-P
@Per: ja det hade varit intressant med en sådan artikel, från din horisont. Utan att på något sätt ha en heltäckande bild av det som skrivs om vin i tidningar, tidskrifter och på bloggar tycks det mig som att upptagenheten vid variationer mellan olika årgångar (ibland gränsande till årgångstalibanism) är mycket stor. Och då inte bara i meningen olika karaktärer utan i meningen bättre och sämre.
@Patrik: absolut är det intressant och av vikt att hålla koll på de vädermässiga förutsättningarna för en skörd - samt hur den enskilde vinodlaren valt att hantera konsekvenserna av dessa i vingården och i källaren.
Jag funderar på om närheten till att fälla generaliserande omdömen om olika årgångar tenderar att öka med det geografiska avståndet och den minskade specifika kunskapen om en region? Alltså, om man exempelvis vet vilka fält det haglat på eller när en odlare valt att skörda sina druvor ett trixigt år, blir detta kanske mer intressant när man väljer vin än vilket årtal det står på flaskan?
“om man exempelvis vet vilka fält det haglat på” – Låter ju bra. Men i ett lite bredare perspektiv är det illusoriskt. Tittar man uteslutande på de viner som finns i Monopolsverige eller Importörssverige så kanske det kan vara görligt. Men minns att t.ex. bara i Bordeaux så är det 120 000 hektar (drygt en tiondel av Skåne) och 9000 vinodlare (ungefär fem gånger fler än Systembolagets hela sortiment av viner) som många gör flera olika cuvéer. Hur ska man då ”veta vilka fält det haglat på”?
-P
@Per: jag tänkte nog mer på Patriks ingående kännedom om vissa vingårdslägen i avgränsade områden av Piemonte eller Ingvars koll på Farra d'Isonzos omgivningar. Eller att folk i den och den byn vet var det haglat och inte. I det mikroperspektivet är Bordeaux (och det mesta annat också) makro. Vilket kanske i sig gör att generella beskrivningar/kategoriseringar av årgångar/klimatologiska förutsättningar kan vara motiverade? Men där man mer diskuterar karaktären en viss årgång ger snarare än i termer av bra och dåligt.
Intressant diskussion! Och som inlägg tre säger, absoluteten i vissa skribenters inlägg är förvånande.
Jag är själv allt för grön för att ha speciellt mycket egen erfarenhet att luta mig på, så man får försöka läsa runt och yxa till handlingslistor som man tror kan innehålla goda flaskor. Av sådana runtsurfningssessioner har jag kommit fram till att 2004 i bourgogne helt enkelt är en årgång att hålla sig undan. 'Alla' vittnar om att det i en stor majoritet av vinerna finns en elak grönhet som gör vinerna nästan odrickbara. Kan inte en sån årgång kallas misslyckad?
Volnay hade stora problem med hagel 2001 och drabbades av röta, återigen, det är väl en dålig årgång? Visst, nån producent kanske dubblade sorteringspersonalen och lyckades pressa fram någonting anständigt, men det känns knappast värt att chansa.
Å andra sidan så öppnades nyligen en 2003 barolo (stekhet år), vinet var absolut inte utan syra och fräschet. Klart gott.
/Claes
@ Jörgen – jo förvisso, för enskilda personer med specialintressen och specialistkunskaper. Men för den allmänne vindrickaren har ju det knappast någon relevans, eller hur?
@ Claes – Har inget minne av att vi drabbades av odrickbara bourgogner för några är sedan. Men, igen, vad har det för relevans för de flesta vinentusiaster idag? Inte lätt att hitta vare sig 2004 eller 2001 idag.
I alla situationer måste man i första hand se till vem som gjort vinet. Är han duktig och seriös klarar han i de flesta fall att göra ett bra vin även ett år då det är mycket röta, men vinerna blir annorlunda än ett varmt år.
Har för övrigt druckit mycket trevliga bordeauxer från bl.a. 1977 nyligen med stort nöje. Inköpspris runt 40-45 kr på den tiden om jag minns rätt. Ingen lyxbordeaux precis. Seklets uslaste årgång?
Hallons, har alla missat de intressanta Bordeaux vinerna som släpptes 1 nov 11. Dessa smakar suveräna (hitills provat 3) och ger mersmak för att läggas undan 5-10år. En Cru Artisan box om sev 09.
Skicka en kommentar