Tillbaka till Costieres de Nimes

"En resande poet kan deremot utan skryt säga, att han rår om allt det vackra i hela landet, ty utan att på minsta sätt besväras af alla dessa ställens ekonomi och dermed följande svårigheter, är han oförhindrad att glädjas och inandas allt det idealiska, som menniskor och natur på varje punkt erbjuda. Så mycket får knappt egaren sjelf; ty han lider af skötseln till den grad, att han slutligen behöfver skötas sjelf. Men poeten far sin väg vid minsta omak, till ett annat ställe; så göra just också foglarne, och jag gjorde som de"

Jag har varit på gång ett tag nu med att försöka sammafatta mina intryck och upplevelser från dagarna i Nimes. Sedan läste jag av en slump Carl Jonas Love Almqvists brev till hustrun Maria från 1836 och såg att han redan fäst mina tankar på papper. Kopplingen mellan poeter och vinbloggare på resande fot har aldrig slagit mig tidigare men visst är den tydlig. Vi snackade med egaren, sniffade, sörplade och spottade. Så fort vi stötte på en tendens till omak så packade vi in oss i vår Fiat Panda och drog vidare till ett annat ställe. För att upprepa mönstret. Gång på gång.

Även om vi upprepade mönstret och besöken liknade varandra till formen så gjorde vi vi en mängd olika erfarenheter och mötte en hel rad olika personligheter. Tre saker var dock genomgående; en avspänd tillbakalutad hållning, generositet och godmodighet. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att dessa egenskaper även återspeglade sig i de flesta av vinerna vi provade.

Nimes är väldigt laidback. Trafiken var hur cool som helst. Jag gjorde u-svängar, plötsliga och tvära filbyten och körde mot rött. Det sistnämnda framkallade i och för sig ett par tutningar men mer än så blev det inte. Även annat var avspänt. På Michelinstjärnebelönade restaurangen La Lisita hade åtminstone hälften av gästerna jeans och även om kyparna var strama så var atmosfären behaglig och vänlig. På alla andra ställen som vi åt var maten mycket bra men rustikt avspänd. Inte fancy men väldigt god.

Vi möttes hela tiden av stor generositet men utan några större åthävor. När vi besökte Chateau Campuget så nämnde vår värd Franck Lin Dalle att han hade flyttat ur sitt slott och gjort om det till B&B. Just nu hade han bjudit in en jazzsångerska och hennes band att bo där för att förbereda sig inför en turné. Ett par dagar längre fram skulle hon hålla en konsert på vingården och vi var väldigt välkomna. Konsertkvällen var på torsdagen, vår sista kväll i Nimes. När jag och Jörgen pustade ut med en pre-dinner öl ringde telefonen. Det var Franck Lin Dalle som undrade om vi fortfarande var intresserade av att komma på konserten. I så fall skulle han se till att vi blev hämtade, och lämnade, vid vårt hotell. Jazzsångerskan visade sig vara China Moses, dotter till legendariska Dee Dee Bridgewater. Konserthallen var ett lagerutrymme på Campuget som gjorts om till en intim cabaretscen och stället var packat med franska jazzfans. Konserten blev en fantastisk upplevelse med musiker som verkligen var sugna på att möta publik. Fri tillgång till Chateau Campugets viner gjorde inte upplevelsen mindre angenäm.

Godmodigheten var också något som gick igen. De olika producenterna vi mötte talade väl om varandra och gav gärna tips om konkurenternas viner. Michel Gassier talade om hur inte trodde på idén att vinrankor ska ha det besvärligt för att ge optimala viner. Han drog parallellen till att människor presterar sitt bästa på en balanserad diet. Michel Gassiers viner återspeglade denna hållningen. Ett annat exempel på samma sak kom fram under vårt samtal med Pascal Glass. Han brydde sig inte så mycket om månens påverkan - när den lyser sover jag vill jag minnas att han sa - och gav inte mycket för ekologisk odling. Samtidigt var det fullständigt otänkbart för honom att använda kemisk ogräs- eller insekts-bekämpning.

Jörgen presenterade fem viner som gjorde stort intryck på honom. Det ska jag också göra. Två av vinerna är gemensamma. Överlag så var det de vita vinerna som överraskade mig mest med friskhet, fina aromer och bra syra. Allra bäst gillade jag 2009 Terre des Chardons Clairette de Bellegarde . Ett friskt, mycket aromatiskt vin med plommonfrukt, lite anis, lätta fattoner och fullspäckat med mineraler. Smaken är fet, frisk och fyllig med lång aniskryddig eftersmak. Supergott. Även Terre des Chardons övriga viner, tre röda och en rosé, var alla utmärkta men Clairetten allra vassast. Produktionen är ekologisk sedan många år tillbaka och de senaste två åren bio-dynamisk. Kostar 9 euro på plats.

Det andra vinet som blev en gemensam favorit är Domaine Kreydenweiss Ka. 100% carignan från 80 - 100-åriga stockar som lagrats två år på välanvända barriquer. Doften är mycket speciell och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Som tur är provar vi vinet i lugn och ro. Vi sitter i solen utanför vinkällaren och pratar länge med

Emanuelle Kreydenweiss efter att ha provat en massa viner från fat. Därför får vinet den tid det förtjänar, och kräver. Intensiva, men ändå inte påträngande aromer stiger ur glaset. Det är en frisk och vital doft med mörka bär, örtkryddor och tallbarr. Smaken går i precis samma stil. Vitalt, kraftfullt men inte tungt. Frukt och mineraler i skön förening. Frisk syra, stringenta tanniner och lång eftersmak. Det här vill jag dricka igen. Snart. Danska Theis Vin importerar i stort sett alla Kreydenweiss viner till Danmark. Utom Ka... Kostade 23 euro på plats. Hos Tryffelsvinet kan man hitta ett eller annat av Kreydenweiss Alsace-viner.

Jag har redan nämt Michel Gassier. Bland hans viner fanns mycket att gilla. Det som föll mig mest i smaken var 2006 Chateau de Nages Cuvée JT. Vinet är gjort på 100% syrah som lagrats ett år på barriquer (30% nya). 30 dagars maceration vid c a 30 grader. Vinet är tätt blårött i färgen. Doften är mycket intensiv och kraftfull. Trots fyra år på flaska är frukten mycket vital med tydliga skogsbärsaromer. Bakom frukten finns spännande kryddtoner, violer och peppar. Smaken är perfekt balanserad med bra syra, söt frukt och rejäla tanniner. Lång eftersmak där kryddorna och lakritsen spelar ut. En väldigt elegant syrah som känns betydligt mer harmonisk och balanserad än många av de kraftpaket vi provade. Priset till privatkund ligger på 11 euro.

Ett annat vin som gjorde stort intryck på mig var Chateau Grande Cassagne 2007 Hippolyte Rogue. Vinet är en traditionell Rhône-blandning på syrah, grenache och mourvedre från gamla stockar. 30 - 45 dagars maceration, 12 - 15 månader på 300-litersfat av fransk ek. Tät , mörkröd färg. Varm inbjudande doft med mogen frukt som körsbär och plommon. Inslag av kaffe och animaliska toner. Smaken är till en början mjuk med mogen frukt. Mycket koncentrerat och intensivt. Bra syra, silkiga tanniner och lång, kryddig eftersmak. Kostade runt 11 euro.

En annan riktigt trevlig blandning var 2007 Capitelles des Mourgues från Chateau Mourgues du Grès. Druvorna kommer från egendomens äldsta stockar 30 - 50 år. Syrah, grenache och carignan där de mest tanninrika druvorna lagrats på ek medan resten mognat på tank. Färgen är mycket tät och nästan lila. Fyllig, kraftfull doft av björnbär, svarta vinbär, lakrits och kryddor. Smaken är mycket fyllig med massor av kraft men det finns ändå plats för finess och elegans. Bra balans mellan frukt, syra och tanniner. Smaken domineras av frukten och kryddigheten. Det finns en liten antydan till vanilj. Stadiga och välintegrerade tanniner. Lång, god eftersmak. Tryffelsvinet importerar till Sverige men har tyvärr inte detta vin i sitt sortiment. Det har däremot danska Bichel till ett riktigt bra pris.

Ojdå, det gick snabbt att få ihop fem. Visst hade Chateau de Campugets slanka 1753 kunnat få vara med. Likaså deras Cuvée Prestige. Ett annat intressant och märkligt vin som borde fått plats är Mas de Guiot Cuvee Numa. Chateau d'Or et de Gueules har jag inte ens nämt men i det fallet återkommer jag med rapport om deras druvrena mourvedre och carignan. Självklart skulle ju Chateau de Valcombe också nämts och en hel rad andra. Domaine de Poulvarels viner hann vi nästan inte smaka eftersom Pascal Glass hade så mycket att säga. Jag gissar dock att Jörgen återkommer i ämnet. Det görs som sagt en hel del bra viner i Costieres de Nimes och det finns en massa kvar att prova. Även för oss.