2009 TdTN Etna Rosso

Korkdragaren beskrev nyligen Etna-vinerna som "ett av bloggosfärens älsklingsvintyper". Jag nickade instämmande för mig själv och tänkte att så är det ju. Sedan funderade jag vidare och tänkte är det verkligen så ? Jag tror att Billigt vin i december 2009 var först i den svenska bloggosfären med att skriva om Etna-vinerna . Det har blivit ytterligare några poster från min sida. Italienska Viner har verkligen gått igång på Calabrettas viner och tog dessutom initiativ till en genomgång av Tenuta delle Terre Neres hela portfölj. Niklas J är den som skrivit allra mest och verkligen gått i klinch med apllelationens viner. Finare Vinare har också skrivit ett par poster . Vad kan det handla om totalt i hela den svenska bloggosfären ? 20 poster, kanske 30, av totalt tusentals som publicerats på svenska vinbloggar under det gångna året. Jag tror Korkdragarens uppfattning, och mitt initiala instämmande delvis handlar om Etna-vinernas plötsliga uppdykande i bloggosfären och att de så markant skiljde sig från den rådande uppfattningen om syd-italienska viner. Ser man helheten så är vinerna från Etna en nischprodukt även bland vinbloggarna.

Ikväll provade jag Tenuta delle Terre Neres 2009 Etna Rosso, deras "normale". Lite spännande att se om nya årgången kan matcha den förra. 2008 Etna Rosso är ett av de Etna-viner jag gillat allra bäst och som jag uppskattade mer än något av producentens cru-viner. Vinet är transparent och tegelfärgat. Hade jag inte vetat bättre skulle jag trott att det hade några år på nacken. När jag sniffar på vinet så kommer jag på mig själv med tänka "typisk nerello-doft" snarare än att slås av likheten till nebbiolo och pinot noir. Först känner jag en enkel, okomplicerad doft av lätt övermogna jordgubbar. Doften är inte jordgubbsliknande utan det doftar verkligen jordgubbar. Sedan dyker det upp inslag från målarlådan och frukten byter också skepnad. Fortfarande röda bär men nu mer åt lingon/rönnbärshållet. Här finns också en del kryddtoner. Den där typiska Etna-minraliteten är däremot rejält nedtonad.

I munnen är vinet ganska lätt och slankt men ändå med bra intensitet. Smaken följer doften väl med en spännande brytning mellan söt jordgubbsfrukt och det syrligt bittra från lingon/rönnbärsblandningen. Tanninerna är mycket finkorniga och inte heller så tydligt markerade som i förra årgången.

2009 Etna Rosso når inte riktigt upp till samma höga klass som förra årgången men så värst långt efter kommer det inte.Det är fortfarande svårt att hitta ett vin vin som erbjuder så mycket charm och personlighet för 123 kr. Jag tänker också att vinet är en alldeles utmärkt inkörsport för den som är nyfiken och vill se om det här med Etna och nerello är något att ha. Gillar man det finns det all anledning att prova vidare. Gillar man det inte är sannolikheten stor att inte heller andra Etna-viner kommer att falla en i smaken.

Ad Libitum importerar