onsdag 6 oktober 2010

Burgundergryta

I somras nackade odalmannen i släkten ett ungdjur, alltså finns det gott om styckdetaljer i frysen. Recept på burgundergryta finns det en uppsjö av. Jag hoppar över Julia Childs legendariska men omständliga recept. Jag tar dock till mig hennes tips att torka köttet på hushållspapper innan det bryns. Det gör faktiskt en märkbar skillnad.

Istället tittar jag i en tryckning från 1980 av Bonniers Kokbok, vars första upplaga kom 1960. Illustrationerna i boken verkar ha hängt med från den tiden. I kokboken finns två varianter, som jag blandar allt eftersom. Burgundergryta I ska puttra sakta 3-4 timmar (det blir bara drygt 2 till slut) men innehåller varken morötter eller champinjoner, så det plockar jag in från Burgundergryta II när ungefär en timme är kvar till servering. Ettan innebär även att man steker brödtärningar och strör över grytan innan serveringen, men det hoppar jag över och satsar på pressad potatis istället. Burgundergryta II innehåller inget rimmat sidfläsk och det känns som ett måste.

Att hälla i grytan föreslår man bourgogne - så klart - eller Rhône-vin. Jag råkar ha två Lirac-viner från 2007 till hands, båda associerade med storproducenten Antoine Ogier. Domaine Garcin, ett billigt tjut jag hittat på Irma, och Les Chenaies som kostar en hundring på Bolaget (fast vid det här laget är det årgång 2008 som gäller, om man inte har en jäkla tur och trillar över några kvarblivna 2007:or i en butik långt långt borta).

Jag blev inte förtjust i Domaine Garcin när jag provade i somras, och det infinner sig inte någon kärlek nu heller. Grovt uthugget, strävt, alkoholtungt. I grytan med det.

Les Chenaies är till 60 % grenache, med 25 % syrah och 15 % mourvèdre. Slånbärslikör och plommon, lagerblad och lakrits. Lite alkoholstickigt. Friskt och rent i smaken, tycks inte ha varit i närheten av några fat. Tilltalande och lättillgängligt, inget överjobbigt alkoholgenomslag där som tur är. Saftigt och sötfruktigt, med en pigg syra som gärna fått vara än mer framträdande. Till grytan passar det mycket bra.
_______

Burgundergryta tar sin tid att laga till och man behöver ett matlagningsvin inte bara i grytan. Nu blev det ett italienskt tjut från Marche, 2008 Rosso Piceno från producenten Azienda Agricola Aurora, en skvätt som blivit över sedan gårdagen. Mest sangiovese (65 %), med en andel montepulciano (20 %) och lite merlot (15 %). Nyligen uppkorkat - djupt och ogenomträngligt blårött som outspädd svartvinbärssaft i glaset - uppvisade vinet en lite funkig, men framför allt ungt bångstyrig och kantigt tvär sida som gjorde det svårt att ta till sitt hjärta.

Överraskande nog påminde det om de gomskrynklande slovenska, syrastinna teran-vinerna. Ändå hade det något eget, som gjorde det omöjligt att bara avfärda. Och efter ett dygn i öppnat tillstånd hade det också öppnat sig mer. Den friska syran hade lugnat ner sig något och kom mer till sin rätt, en trevlig pinjedoft smög runt i glaset och vi kom plötsligt mycket bättre överens. Inget märkvärdigt vin, men vad kan man egentligen begära av ett tjut som kostade 65 DKr/styck vid köp av två hos Cibi e Vini?

Etiketten är skum - tre till synes nakna figurer som värmer sig vid en eld, bär konstiga mössor och sysslar med ett obskyrt redskap. Kanske en typisk aktivitet i östra Italien.

9 kommentarer:

Ingvar Johansson sa...

Redig mat o rediga viner låter det som. Vad dom har för sig på Aurora-etiketten blir man ju såklart nyfiken på. Patrik vet nog !

Italienska viner sa...

Jovisst ser ni... Nej, tyvärr är detta en klar lucka i min kunskapsskatt. Vi fick ju med oss Superiorevarianten som har samma nakna långskånkar hållandes någon form av flygande tjur/buffel i snören - för övrigt samma bild som toppvinet Barricadiero har fast i mindre format.

/Patrik

Jörgen Andersson sa...

På Barricadiero-etiketten försiggår det märkliga aktiviteter. Man kan ana att det som ser ut som en tjur i själva verket är en av långskånkarna som klätt ut sig i en tjusig tjurdräkt. En av de andra grabbarna håller en kniv i högsta hugg, som om han ska slakta "tjuren". Samtidigt tycks snöret som är knutet runt tjurdräktens horn vara knutet runt knivkillens öron. En annan av grabbarna försöker sätta fast en röd vimpel i en annan killes huvud. Den killen i sin tur håller en grön balja mellan sig och en av kompisarna. Klart suspekt, alltihop. Barricadiero verkar betyda revolutionär eller extremist (?).

Ingvar Johansson sa...

Det jag har lyckats komma fram till med hjälp av google är att etikettens motiv inspirerats av något slags procession som heter Li Velurd och hålls under karnevalen i Offida. Teorin är att tillställningen har förkristna rötter. Man eldar hö o annat för att få bättre skörd.Vad det handlar om mer exakt har jag däremot inte lyckats klura ut. Bilder från spektaklet finns här http://www.pierluigigiorgi.com./index.php?option=com_morfeoshow&task=view&gallery=14&Itemid=10&lang=it

Även de andra vinerna från Aurora verkar ha motiv från andra liknande lokala events.

Jörgen ! På din beskrivning låter det som att man försökt återge en slaktscen med Anders K och Alexander i huvudrollerna

Italienska viner sa...

Jörgen - En, minst sagt, helgjuten återgivning av denna sceniskt späckade vinetikett. Nog tycks det som att knivkillens öron ligger lite pyrt till? Det enda i bilden som kan tillräknas något som helst "hands-on-credit" torde vara den gröna baljan ety en grön balja är alltid en grön balja. Resten har mest en flummig "smoke-a-me-some-ganja-air" över sig.
Rasande gott vin är det under alla omständigheter!

/Patrik

Jörgen Andersson sa...

@Ingvar: sjysst research! En förkristen offerrit för bättre skörd, det ger ju etiketten en förankring i den agrarpastorala tradition i vars efterföljd vi alla verkar.
Barricadierons etikett är mer våldsam, men återger säkert en symbolisk slakt under en karneval eller skördefestival (@Patrik: och då behöver man ju nåt att samla upp det symboliska blodet i, varför inte en grön balja? Kniven är ju också väldigt konkret).

@ngvar igen: Jo, slaktscenen har klara likheter med de blodiga skådespel som kunde utspela sig när dessa båda herrar, något stackars djur, knivar och en hela renat var inblandade. Förutom att nämnda herrar - jämfört med figurerna på Auroras etiketter - var mindre gracilt eteriska och mer burdust fylliga.

@Patrik igen: borde nog provas det där vinet.

Italienska viner sa...

Jörgen - Jag tror att du kommer att finna det sublimt. Carlos valutaunion förvandlar det till ett veritabelt klipp - 159 DKK = 159 SEK jämfört med SB´s 349 SEK...

/Patrik

Vinosapien sa...

mer konstigt att titta på:
http://www.inoffida.it/bov_fint.html

och ännu mer detaljer finns på auroras hemsida:
http://www.viniaurora.it/vini/index.html
läs längst ned på respektive vin, där finns en förklaring till respektive vins etikett.

och barricadiero är en ordlek...barric...lagrad på barrique...

lite mer om aurora:
besökte dom för ett gäng år sedan och fick ett klockrent mottagande. det är fem sköna gubbar som gått samman i syfte att hjälpas åt med sina odlingar. kalla det ett mini-cooperativ. när vi var där smågnabbades gubbarna med varandra på ett skönt sätt. nästan som ett gammalt kärlekspar.
prissättningen på vinerna är löjligt låg med tanke på vad som levereras i buteljen.
dom har plockat hem 3-bicchieri hur många år som helst för barricadiero, men skiter i att höja sina priser. 'prezzo giusto' som de enkelt förklarade sin prissättning. som sagt...sköna gubbar. och lika härliga viner!

Jörgen Andersson sa...

@Vinosapien: Rapprezentatione della rapprezentatione popolare carnevalesca di Offida de "Lu Bove Finte" - en representation av en representation av en rit, således. Postmodernistiskt så det förslår, eller möjligen språkdekonstruktivistiskt? Svårt att hålla koll på de där -ismerna.

Hursomhelst, tack för minnesglimt från Aurora, det verkar vara ett ställe att besöka om man har vägarna förbi Rosso Piceno. Offida har tydligen mycket spännande att erbjuda, tack för länkar!