En av de mest sympatiska vi stötte på under sommarens Fri Vin-mässa i Köpenhamn var Didier Chaffardon från Anjou i Loire. Med fäktande armar, rullande ögon, huvudskakningar och ordlösa ljud förklarade han årgångsvariationer. På en begränsad men ändå uttrycksfull engelska berättade Didier om sitt arbete på den fyra ha han förfogar över. Han framstod som en väldigt intuitiv vinmakare. Kanske inte så teoretiskt orienterad utan mer jordnära. Didier berättade att hans odlingar var i princip biodynamiska men höll upp båda händerna i en avvärjande gest och skakade frenetiskt på huvudet när jag frågade om han var certifierad.Vi blev svårt charmade av såväl vinmakare som vin.
För ett par månader sedan provade jag ett av hans röda viner och blev då rätt besviken. Vinet var inte direkt dåligt men varken smak eller doft stämde överens med mina minnen från Köpenhamnsprovningen. Kunde Didiers personlighet och det sympatiska sammanhanget ha fåt mina sinnen att spela mig ett spratt? Ikväll öppnade jag en flaska av 2006 Le Vigne du Moulin för att ta reda på hur det förhöll sig med den saken.
Vinet är vackert rubinrött och inte så tätt i färgen. Doften är oerhört pigg och vital. Inte så värst komplex men ändå helt ljuvlig. Den domineras av svarta vinbär, hallon och körsbär som vilar på en fond av animaliska toner. Rustikt så det förslår och hur charmigt som helst.
Även om Le Vigne du Moulin är trevligt att sniffa på så är det framförallt ett vin att dricka. Smaken bjuder på massor av söt frukt. Till en början är det körsbären och hallonen som dominerar. Sedan dyker det upp ett inslag av viltkött och skifferaktiga mineraltoner Den friska syran lyfter smaken och det hela avslutas med en lätt strävhet svarta vinbär i finalen.
Det här är inget vin som kommer att vinna utmärkelser eller få några höga kritikerpoäng utan ett vin som gör jobbet på matbordet. Perfekt till en rejäl köttgryta och skulle förmodligen inte alls göra bort sig till gås. Inte alls dumt att sitta och smutta på heller för den delen. Inte stort men förbannat gott skulle man också kunna säga
Jag köpte vinet hos danska Pétillant. Jag minns inte vad det kostade men vid en snabb Googling hittar jag det hos olika näthandlare för c a 10 euro.
5 kommentarer:
Aha! Det var därför jag inte fick med mig någon hem - du, Herr K och IV hade redan länsat hela förrådet hos Pétillant och lämnat hyllan tom...
Jörgen ! Nån flaska fick du väl med dig. Jag har ett mycket bestämt minne av att ha druckit upp en av dina i somras. Fast du tänkte kanske på röda.
Låter bra men inte som på Indiakajen? Ska man låta de ligga några år eller knäcka en till Mårten?
Jag tror bestämt att vi betalte 130 DKK för dessa.
/Patrik
Jag tror det kan vara läge att dricka dem rätt snabbt faktiskt. Jag drack ett par glas ikväll, flaskan stod väl försluten i kylen över natten, och frukten var inte lika framträdande. 130DKK låter välbekant. Petillant verkar göra rätt rejäla påslag
Ingvar! Jo, jag tänkte på de röda - några vita bärgades hem. Det var 2007:an vi provade i somras tror jag. Skulle vara intressant att veta vad andra tar för Didiers viner, och vad han själv skulle ta om man har vägarna förbi.
Skicka en kommentar