fredag 1 oktober 2010

2008 Dreissigacker Riesling

Första oktober släpps ett gäng nya viner som ska finnas tillgängliga på Bolaget under ett år framåt. Räknetrissen stampar i spiltan, men väntar fortfarande på några juryröster till excel-arket. Det är ju heller ingen brådska det här månadsskiftet.

Under tiden lågsniffar jag över realistan för att se om det dykt upp något nytt. Den här gången verkar det vara utrensning av en del billiga och halvbilliga restupplagor i fasta sortimentet, samt en del riktigt dyra rödviner.

En tysk riesling, 2008 Schlossböckelheimer Kupfergrube Riesling Trocken, dyker upp i listan igen som gubben i lådan. Tre flaskor har upphittats i Kållered, eller så är det ett spöke i maskineriet eller en käpp i hjulet. I alla fall får det mig att minnas sommaren, då just det reavinet var en återkommande begivenhet. Rätt gott om än inget som satt outplånliga spår i vinminnet. Att det kommer från Gutsverwaltung Niederhausen Schlossböckelheim ger lite extra pondus, tycker jag. Däremot var inte den felsenbergska rieslingen från Luxemburg som skymtar i bakgrunden så mycket att hänga i julgranen, även om det var en Grand Cru och den gick att få för 60-70 spänn när det begav sig.

Annars är det rätt tunnsått på vitt i röda listan. Jag fastnar för 2008 Dreissigacker Riesling, som nu kostar 76 kronor. Det kommer från Rheinhessen. Därifrån kommer annars produkter som heter Blue Nun, Wildboar's Rock, Tania och Black Tower, viner som inte direkt lockar till köp.

Dreissigackern är i alla fall enkelt och rent designad, kanske som en reaktion mot Black Tower-estetiken. När jag skruvar av korken kommer det en jäst pust ur flaskhalsen. Upphällt i glaset ståtar vinet med en fin gul färg, det är en aning grumligt. Den jästa karaktären flyktar tämligen omedelbart och istället kommer högst lovande aromer fram. MSÄ drar en sniff och associerar: fossil, musslor, mineral, oljigt, kryddigt. Det summerar det hela. Vidare förebådas ett vin med mycken syrlighet men också en mandelmassesöt twist. Smaken lyckas inte riktigt leva upp till löftena doften ger. Vinet är syrligt så det svirrar i svalget och - inte förvånande - lätt spritsigt. Det finns en liten sötma och lite oljig petroleum. Beskan i sluttampen funkar ganska bra, den stör i alla fall inte. Till en räkmacka med majonnäs eller annat skaldjursaktigt skulle det funka fint. Men den fylliga, sammanhållna och lockande känslan i doften finns inte kvar fullt ut. Vinet blir därför lite spretigt och enahanda när man sniffat sig trött. Inget att dricka mängder av åt gången, däremot kan det vara kul att återvända till det några gånger de närmsta åren. För 76 spänn kan man köpa det enkom för doftens skull.

Ett rött hittar jag också, 2006 Château Hourtin-Ducasse. Ett Bordeaux-vin under hundringen (95 kronor). Under "provad årgång" på Bolagets hemsida står det 2007, men den flaska jag fick med mig hem är alltså 2006. Flera bloggare har redan provat, med blandat resultat. Goda Vinare tycker inte det är en god vinare. Öhman gillar det bättre. Kanske en bortkastad hundring, vi får se. Kanske 2007:an är bättre. BK Wines Jack listade den som ett av de bästa köpen bland nya årgångar i december 2009. Kan alltså vara idé för den hugade att kolla en extra gång på årgången vid inköp.

1 kommentar:

Anonym sa...

I would like to exchange links with your site billigtvin.blogspot.com
Is this possible?