måndag 27 oktober 2008

2003 Chateau Camplazens La Clape Premium

Min franska är inte den bästa men jag lyckas dechiffrera baksidestexten på kvällens vin så långt att jag förstår att producenten lämnar helt olika uppgifter till engelskspråkiga och fransktalande kunder. Inga motstridiga uppgifter utan mera kompletterande. De som läser den engelska texten förväntas vilja veta att druvorna är handplockade, har lagrats i special stone vats och att de ska få dricka domänets toppvin som är en syrah based extravaganza. Kunderna på hemmamarknaden får veta att vinifikationen är traditionell med pigeage et longue macération, vilka druvor som använts, att vinet uttrycker notre savoi- fair et du terroir unique de La Clape. Fransoserna får också veta hur vinet smakar samt vilken mat det passar till. Kanske speglar detta fördomar, kanske är det en uppmuntran till tvåspråkighet och förbrödning.

Nåväl, nog om detta och över till väsentligheter. Kvällens vin är en sydfransos gjord på 85% Syrah. 10% Grenache och 5% Carignan. Chateau Camplazens ägs och drivs av ett engelskt par, Peter och Susan Close. Odlingarna ligger i sub-appellationen La Clape, ett naturskyddsområde vid kusten där vinproduktion är det enda tillåtna jordbruket. Ch. Camplazens odlingar är helt organiska och omfattar c a 40 ha.

Vinet är djupt rött, vinrött med lite grumlighet och inslag av brunt. Jag hade vissa farhågor om syltighet innan jag öppnade . Kombinationen sydfrankrike och en riktigt het årgång funkar sällan för mig. För att förbättra oddsen så kyler jag ner vinet till c a 16 grader. Jag hade inte behövt oroa mig. Vinet doftar södra Frankrike när det är som bäst. Doften kan beskrivas somgenuint lantlig. Fin bärfruktighet med hallon, björnbär och vinbär. Gödselstacken finns där och sprider sina faktiskt behagliga dofter och sedan fyller det på med örtkryddor, röktoner och slakteri. Smaken är drygt medelfyllig och förvånansvärt frisk med uttalad syra. Bärfrukten finns där, mer av den goda kryddigheten och mot slutet dyker det upp en fin smak av kaffe och riktigt mörk choklad. Fantastiskt gott och en bra match till en mustig köttgryta.

Vinet köptes hos Simon Unna i Helsingör för c a 150 DKK. Kontakta via mail och kolla tillgängligheten innan du åker över. Vinet finns också att beställa via Jysk Vin
som också har mycket annat intressant i sin katalog. På SB finns ett vin från Ch. Camplazens i beställningssortimentet. Ett vin producerat innan paret Close tog över driften.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vad kul att du har "hittat" Ch Camplazens. Jag fick tag i fyra flaskor av 2001:an på systemet i september 2005. Jag tror att vinet fanns med i septembersläppet det året till det facila priset av 96 kr per butelj. Den sista flskan gick åt för en dryg månad sedan tillsammans med får i kål. Jag håller med om ditt omdöme av vinet. Kryddigt o "varmt" sydfranskt. Vinet gick bra ihop med maten och har bara blivit allt bättre med laggringstiden. Tyvärr har jag inga resor inplanerade till Helsingör för tillfället.
L Berg Uppsala

Jörgen Andersson sa...

L Berg & Esping - kul att det här dök upp på bloggen! Jag vill minnas att jag landade några flaskor Ch Camplazens när vinet gästade systemet (en sådan där flyktig lockprislansering som det var gott om för några år sedan), men tyvärr inte så många och tyvärr kunde jag inte hålla fingrarna i styr. De är urdruckna sedan länge - underbart är kort...

Ingvar Johansson sa...

L och Trisse !! Ursäkta sent svar, har tillbringat några intensiva dagar med familjen i huvudstaden. Vet ni vilket vin från Ch. Camplazens det var ni drack ? Hos jysk vin finns det fyra varianter, en syrah, en grenach, La Clape Garrigue och så då La Clape Premium ?
Annars var "hittat" rätt ord. Jag hade tittat ut två andra viner ur jysks katalog men de fanns inte i lager hos Simon Unna. Därav rekommendationen att kolla upp vad som faktiskt finns hemma innan man åker över.

Jörgen Andersson sa...

Hej Esping, välkommen hem! jag har ju inte världens koll och det jag inte skriver ner finns inte. Men den etikett jag minns var väldigt snarlik den som du visar, alltså La Clape. Men om det var Garrigue eller premium låter jag vara osagt