Vinfestival i Helsingör Del II

Att prova vin på Helsingörs vinfestival är en lite speciell upplevelse. Ljudnivån är hög, trängseln stor och tiden knapp men på något märkligt sätt så funkar det hyggligt. Visst är det mer happening än seriös provning, mer danskt hygge än allvar. Efter de inledande stoppen gav jag mig i kast med de tyngsta aktörerna.

Hos Emilie Vin inledde jag med en CdP, 2006 Chateau de la Font du Loup. Ett riktigt lyft jämfört med den relativa besvikelsen här . Ett vin som lagrats på en blandning av betong, foudres ståltank och barriquer. lHär fanns inte minsta tendens till alkoholstickighet eller syltighet. Massor av mörka bär, kryddighet och fin komplexitet. Ännu bättre var 2005 Le Chateau från samme producent. Detta vin är gjort på 100% syrah som lagrats på barrique och foudres. Imponerande kraftfullt och med massor av fin syrah-frukt. Här fanns också 2004 Domaine des Baguiers Bandol som jag uppskattade för en intressant doft av sydfrankrike; tapenade, kryddörter blandat med kött, gödselstack och en spann moreller. Riktigt bra. Det vin som jag gillade allra bäst var emellertid 2006 Domaine Mornier St Joseph Cuvée Tradition. Ännu ett rent syrah-vin med allt på rätt plats. Fantastiskt fruktig doft med hallon och annat gott blandat med lite bildäck och peppar. Smaken var frisk, medelfyllig och med bra längd. Ett riktigt kanonvin som såldes för en dansk hundring på festivalen. Jag hade gärna stannat länge hos de trevliga herrarna från Emilie Vin men det fanns så mycket annat som lockade.

Hos CH-Vin inledde jag med 2006 Domaine des Sénéchaux CdP Blanc. Första gången jag provade en vit CdP, en mycket positiv överraskning. Ett härligt aromatiskt vin med exotisk frukt och pärongodis. Fylligt och med lång god eftersmak. CH-Vin har ett spännande sortiment med Rhone- och Languedoc-viner. Jag smakade två från L'Oustal Blanc, 2004 Minervois och Minervois Maestoso. Båda intressanta men det sistnämnda det som imponerade mest med en härligt intensiv doft av kryddörter, bär som fått ligga och dra i likör och peppar. Smaken var på något märkligt sätt både intensiv och balanserad. Imponerande final med smaker i många lager och riktigt lång eftersmak. Även här fanns tillräckligt att prova för en eftermiddag.

Mest imponerad blev jag nog av MacWines viner. Jag hann inte med allt men allt jag provade var superbt. Första vinet var en vit bourgogne, 2005 Domaine Rene Monnier Meursault Les Chevaliéres. Jag har inte så många referenser när det gäller högklassig vit bourgogne men är det såhär det ska smaka så är jag såld. Fantastisk doft med exotisk frukt och vissa spår av fatlagringen. Vinet känns fett och runt men ändå friskt tack vare den fina syran. Fantastiskt god och lång eftersmak. Säkert i yngsta laget med massor av potential. Ett väldigt sensuellt vin som för en kort stund fick mig att helt glömma omgivningen och bara fångas av doft och smak.
Här fanns också en röd bourgogne 2005 Domaine Jean Fournier Gevrey-Chambertin. Doft av hallon, mörka körsbär, rök och en del animaliska toner. Mjukt, förvånansvärt lätt och delikat smak. Doften lovade nog lite mer än vad smaken gav. Jag hann också med två Rhone viner. 2006 Grand Bourjassot Gigondas CruCuvee Cecile och 2006 Grand Bourjassot Cru Goutte Noir. Det förstnämnda är gjort på 80% Grenache och 20% Syrah och lagrat på en blandning av nya och gamla ekfat. Intressant doft med sottobosco, riktigt mogna mörka bär och fin kryddighet. Smaken är förvånansvärt mjuk, medelfyllig och följer doften. Ett vin helt i min smak som bleknade fullständigt i jämförelse med Goutte Noir. Här snackar vi om en riktigt best. Doften var nästan frånstötande och mina associationer rusade iväg till olika hedniska ritualer som jag inte tänker gå närmare in på. Lite som en blandning av gödselstack och sjukrum fast gott. Eller kanske snarare intressant och trollbindande. Begynnande förruttnelse, kompost, svamp och sedan riktigt mörk frukt och dova fat. Smaken är intensiv och fyllig. Den fyller verkligen munnen och man vågar bara dricka små klunkar. Wow. Inget som passar alla och definitivt inget för den finkänslige. Jag vill dricka detta vin igen. Snart.

Vid det här laget var det ungefär en timme kvar av festivalen och ljudnivån hade stigit från hög till öronbedövande. Gesterna, både mina och övrigas, blev allt yvigare och mina anteckningar mer svårtydda och knapphändiga. Jag provade åtskilligt under sista timmen; eiswein, tyska rödviner, ett par häftiga portugiser, en fin albarino och ett tungt prioratvin men alla intrycken blandades till ett slags rosé-färgat skimmer. Emellanåt en avstickare bort till MacWines stånd för ytterligare en dos Goutte Noir. Trevligt var det och ännu trevligare blev det. Eftersnacket avhölls på Gästgivaren i strålande solsken och lite senare på båda Bishop's Arms fillialerna i Helsingborg
.

Kunst, Mad & Vin

Igår bar det av till Köpenhamn och ett evenemang som annonserades som en Kunst, Mad & Vin Festival. Under tre dagar fyllde ett gäng konstnärer, delikatesshandlare och vinimportörer den anrika KB-hallen på Fredriksberg. Något genomgående tema hittade jag inte, inte heller någon större kvalitetskontroll utan här blandades friskt från högt till lågt. Döttrarna deltog med liv och lust i flödebolle-workshops och jag provade mig runt och kollade in vad tjugotalet vinimportörer hade att erbjuda.

Jag har sagt det förut och kommer att säga det igen - Det är kul att prova och handla vin i Danmark. Utbudet är imponerande. På denna festivalen fanns det väldigt få viner med någon riktig stjärnglans men jag fick ändå tillfälle att prova en massa kul viner på denna enogastronomiska Luna Park.

Jag stannade först till hos Vinport, en liten importör från Espergade specialiserad på Portugisiska viner. Där blev det ett smakprov på deras 2009 Casa de Vila Boa Alvarinho. Trevligt och mycket aromatiskt med päron och citrus i doften som inte förberedde mig på smakupplevelsen. Ett absolut bentorrt vin med hög syra, mycket citrus och mycket mineraler. Imponerande längd. 120 DKK är ett högst rimligt pris.

2009 Trajadura från samme producent var också det ett intressant vin. Trajadura är en av många spännande lokala portugisiska druvor. Den används ofta i blandningar men handlade det om en druvren variant. Blint hade jag gissat på sauvignon blanc. Ett mycket aromatiskt vin med fläder, svarta vinbär och citrus. Mycket frisk smak där aromerna går igen och bra längd. 79 DKK.

Dagens längsta stopp blev hos Ole Sörensen och Emilie Vin. Jag har skrivit mycket om Oles viner tidigare. Han är helt specialiserad på ekologiska och biodynamiska viner. Hans huvudfokus är Frankrike men i sortimentet finns även godbitar från Italien och mitt intryck är att Ole plockar hem sådant han själv gillar. Genomgående ett mycket spännande urval och mycket bra priser.

Jag började med en champagne, NV Bruno Michel Blanche Brut gjord på lika delar petite menuier och chardonnay. En lätt, frisk och fruktig champagne med äpple, citrus och tydliga mineraler. Utmärkt aprétif-vin för 235 DKK.

Emilie Vin har två spännande österrikiska biodynamiska producenter i sortimentet, Meinklang och Sepp Moser. Från den sistnämnde provade jag 2009 Grüner Veltliner Von den Terassen. Mycket typisk doft med päron, citrus och vitpeppar. Frisk, relativt fyllig smak med citrus och en lätt bitterhet. 75 DKK. Det blev också ett smakprov på 2008 Riesling Von den Terassen. Ungdomlig rieslingdoft med tropisk frukt och minerealer. Vital, fruktig smak och bra syra. En trevlig Kremstal-riesling för 90 DKK.

Meinklang har ju haft en del viner på systembolaget. Idag fanns det två av deras röda till provning. 2008 Blauburgunder är en riktig juvenil, ståltankslagrad charmör. Lite lätta reduktiva inslag i kombination med mjuk doft hallon, jordgubbar. Smak med söt bärfrukt, lite bitterhet och frisk syra. Enkelt men med en tilltalande omedelbar charma. 83DKK. 2006 Zwerest är en blandning på huvudsakligen Zwegelt och Blaufränkisch som jästs och lagrats två år på barrique. Fin doft med skogsbär, svarta vinbär och tydliga fataromer. Smaken är fyllig, saftigt bärig, kryddig och kraftfull. Fina syra och mjuka tanniner. 140 DKK.

Over till norra Rhône och Saint Joseph. Domaine Moniers Cuvee Tradition är en stor favorit och här fanns nya årgången 2008 att prova. Trevlig doft med skogsbär och animaliska toner. Frisk smak med rejäl syra. Betydligt lättare i jämförelse med tidigare årgångar men inte alls oangenämt att dricka. Gissningsvis en ypperlig följeslagare till en burgundisk köttgryta men lite väl friskt att dricka på egen hand.

I södra Rhône-dalen hittar vi Domaine Le Plan. Idag nöjer jag mig med att prova deras 2008 GT-A. Förkortningen ska utläsas Grand Terroir - Aragon. Första gången jag dricker ett druvrent vin på Aragon. Detta vin är lagrat ett år på använda barriquer. Mycket mörkt och tätt i färgen. Mycket god, ungdomlig doft med kryddörter, mörka körsbär och skogsbär. Smaken stor och fyllig med mer av den läckra körsbärsfrukten. Läckert silkig struktur och långt värmande slut. Ett litet fynd för 85 DKK.

Mitt absoluta favoritvin i Emilie Vins sortiment är 2006 Leon Boesch Gewürztraminer Grand Cru Zinnkoepfle. Vinet går i en mörkt guldgul färg. Doften är mycket intensivt druvig och parfymerad. God kryddighet, honung och tropisk frukt. Smaken är mycket intensiv men tack vare bra syra så blir vinet inte så tungt som många gewurzer från Alsace blir. Mycket lång eftersmak. Ett fynd för 145 DKK.

Hos Finivin provade jag bara ett vin men det gjorde ett stort intryck. 1993 Villars Fontaine Le Génevriéres Côte de Nuits var blekt rödbrunt i färgen. Doft med förvånansvärt pigg bärfrukt, kryddor och kokta grönsaker. Smaken lätt men intensiv. Hög syra och rätt tydliga tanniner.

När jag besökte Piemonte Vines monter började jag förstå vad de senaste årens tilbud från Philipson och Carlo Merolli gjort med mina smaklökar. De Baroli och Barbareschi jag provade från Borgogno och La Ganghija var inte dåliga men kostade mer och smakade mindre än de höjdare jag vant mig vid. Inte tillräckligt intressanta helt enkelt. Intressant var däremot 2006 Mucci Barbera d'Alba Superiore. Doft av mogna körsbär, kaffe, mjölkchoklad och kryddor. Slank munkänsla och smak som följer aromerna mycket väl. Tydliga men inte störande fataromer. Modern Barbera med stil och balans !!.
Jag visste redan tidigare att Vigins Moscato d'Asti var en riktigt sötnos och passade på att påminna mig om detta faktum.

Jag provade även Spätburgunder från Baden, Scheurebe från Franken, en hel uppsättning viner från Colli Euganei och fler spanjorer än jag borde. En kul och helt opretentiös tillställning.

Festivalyra

Denise Marrone presenterar familjens viner

Vinfestivalen i Helsingör är inte ett ställe där du lägger pannan i djupa veck och reflekterar över om vinet du har i ditt glas motsvarar 91 eller 92 poäng. Här är det trångt, varmt och högljutt redan från början och trängsel, temperatur och ljudnivå stiger efterhand. Att vara spottkoppstömmare på festivalen är ett glidarjobb.

Jag hade ambitioner om att prova (halv)seriöst men gav upp i ett mycket tidigt stadium. Istället fokuserade jag på att några bra importörer att följa upp längre fram och passade även på att hälsa på hos ett par gamla favoriter.

Med risk för att bli lite tjatig kan jag inte annat än avundas danskarna och det enorma utbud de har att välja på. Bland ett par halvstora och ett tjugotal småimportörer hittar man nästan 300 viner att prova. Mycket var intressant, och bra prissatt. En del var extremt bra. Givetvis fanns det en del stolpskott också men generellt var både kvalité och priser helt OK, den taskiga kronkursen till trots. Så det är bara att slappna av, släppa ambitionerna, koppla på GPS:en och ge sig ut på upptäcktsfärd

Här kommer ett litet urval av det jag provade. Nyöppande Prövestenens Vinhandel ställde upp med ett imponerande sortiment ekologiska viner från österrikiska Weingut Geyerhof. Jag gjorde ett tappert försök att jämföra deras fyra gruner veltliner och lika många rieslingar men gav upp och konstaterade bara att jag inom kort måste besöka affären strax utanför Helsingör.

Maison Maitre erbjöd en rad viner från södra Frankrike, en del från områden jag aldrig hört talas om. Här provade jag två mycket kraftfulla viner från Buzet och producenten Chateau Frandant, Cuvee Privilege och Cuvee Majorat. Inte så värst eleganta utan snarare burdusa i sin framtoning men helt klart viner jag gärna skulle sett på SB's hyllor. Här fanns också ett par riktigt bra Cahors-viner från Clos de Gamot och tre billiga men utmärkta Langeudoc-viner från Chateau Moujan.

Bryde Vinhandel bjöd på mogen vardags-bordeaux, en del för under hundralappen. Jag skulle gärna dricka 1999 Chateau Le Chene, 2001 Chateau Plantey eller 1999 Chateau La Rode vilken dag i veckan som helst. Inget som man går i spinn över, eller ens spilla alltför många ord över men väldigt bra och sympatiska matviner.

Hos Backe Vin, en nyetablerad vinhandel i Helsingör, kunde man smaka 2000 Donna Lisa Riserva. Vinet är ett av de stora syditalierna, en lyx-Salice Salentino som belönats med tre gambero rosso-glas. Gott, kryddigt, moget och värmande. Här fanns också en 1993 Teldeschi Zinfandel. Ett vin i begynnelsen av utförsbacken men ändå klart intressant. Gissningsvis ett restparti någon vill bli av med och ett fynd för en dansk hundring.

Jag skulle kunna fortsätta och räkna upp ytterligare några liknande erfarenheter men går över på de riktigt häftiga upplevelserna som bara de var värda entrén. Initialt var jag lite irriterad över att Jenki vin lämnat sina slovenska viner hemma till förmån för vinerna från piemontesiska vinhuset Marrone. Irritationen gick efterhand över i ett intresse och slutade i hänförelse. Här fanns en serie viner som gjorde det lätt att stänga ute det omgivande larmet Jag började med 2008 Arneis Tre Fie, ett mycket charmerande vin med persikor, päron och nötter i doften, perfekt som apretif. 2008 Chardonnay Suris har en liten del arneis och lätt fatlagring. En intressant blandning med mer tyngd och kropp än det föregående. Båda vinerna kostar 80 DKK. 2007 Chardonnay Memundis är ett fylligt och kraftfullt vin som har både lagrats och jäst på ek. Doft med äpple, vanilj och mineraler. Behaglig, rund munkänsla, bra struktur, frisk syra och mycket lång eftersmak. Ett av de bästa chardonnay-viner från Italien jag provat. Kostar 120 DKK

Även de röda vinerna imponerade stort på mig. 2003 Barbera d'Alba La Pantalera är ett vin gjort på druvor från gamla stockar.Jäsning och 12 månaders lagring på barrique till trots så dominerar inte eken. Fin frukt med röda bär, bra syra. Strålande barbera som är väl värd sina 125 DKK.

2004 Nebbiolo d'Alba Agrestis. Modern, fruktig och barriquelagrad brukar inte vara min melodi men det här är riktigt bra. Doften ger hallon, blåbär och violer. Smaken drygt medelfyllig, frisk och med väl integrerade tanniner. Ett vin som var bättre än flera betydligt dyrare barbaresci och baroli som presenterades på festivalen. 130 DKK.

2003 Langhe Rosso Sancarlo är en blandning på Nebbiolo, Barbera och Dolcetto som fått 18 månader på en blandning av nya och gamla fat. Doften är omtumlande med riktigt häftig frukt och komplex doft. Smaken uppfyller inte riktigt allt som doften lovat men helt klart ett väldigt bra vin. 135 DKK.

2005 Barolo Pichemej är naturligtvis tokung. En traditionell barolo gjord med lång skalkontakt, jäst vid 30 grader och lagrad på stora fat. Doften är mumma för en nebbiolofantast
Här finns rosor, röda bär, österländska kryddor och multnade löv. Smaken är fyllig och frisk med stringenta tanniner. Ett vin jag gärna skulle stöta på om sådär ett halvt decennium. Smakar det så brukar det kosta vilket det också gjorde. 300 DKK närmare bestämt.

En önskning som nästan gick i uppfyllelse direkt med 2001 Barolo Pichemej Riserva. Här har det utvecklats en större komplexitet. Forfarande väldigt ungt men ändå med en begynnande mognad. Doften ger rosor, torkad frukt, bär, mer sottobosco och kryddor. Smaken är slank och smidig men ändå kraftfull. Mycket komplex smak och stadiga men inte överdrivet sträva tanniner. Förödande gott redan nu och med en lång framtid framför sig. 365 DKK.

Sista stoppet gjorde jag hos Emilie Vin och Ole Sörensen. Här kunde man prova sig igenom nästan halva sortimentet från Domaine Le Plan. Det var mycket intressant att jämföra deras CdP som fanns i årgång 2004 och 2006 (07:an redan slutsåld ). Man har gått från en mer traditionell stil med mörka bär och animaliska toner till en stil som förmodligen är riktad mot den amerikanska marknaden. Mycket fat och frukt med betoningen på mycket. Båda vinerna är väldigt bra men 04:an är definitivt mer i min smak. Jag provade också 2007 Classic Red (62DKK) och 2007 GT-G(som i Grenache)(105DKK). Två viner som jag gärna återkommer till i ett kommande inlägg.

Av vinerna från Emilie Vin så tyckte jag österrikiska biodynamikerna Meinklang var allra mest spännande. Deras Gruner Veltliner blev ju en hit på Systemet (och i bloggosfären) i fjol. Jag testade ett par av deras röda och St Laurent-vinet 2006 Konkret gjorde stort intryck. Vinet har lagrats på 900-liters betong-"ägg" som får mig att associera till Invasion of the Bodysnatchers. Vinet har otroligt fin doft med en levande fruktighet. Smaken är mycket intensiv och koncentrerad med väldigt ren frukt. Ett imponerande vin. Meinklang söker sponsorer till sina betongägg. För 3000 euro köper du in dig och får du två lådor Konkret per årgång under 10 år.

Ingenting blev sämre av att lördagseftermiddagen bjöd på strålande sol och högsommarvärme. Jag kunde fullfölja traditionen med eftersittning på Gästgivargårdens uteservering med smörrebröd och öl.

Domaine de Cressence 2007 Myriades Rogue & 2008 Myriades Blanc

Här kommer ett litet sydfranskt mellanspel. Även om det kommer att bli mycket Friulien på bloggen ett tag fram över så avstannar inte sökandet efter intressanta och personliga vardagsviner som inte kostar skjortan. Vid nästsenaste Danmarksbesöket, som oroande nog var dagen innan det senaste, så plockade jag upp en smagekasse med viner från Domaine de Cressance. Det är Emilie Vin som importerar till Danmark.

Domaine de Cressence är en relativt ny egendom med c a 30 år på nacken. Ägorna, som omfattar 16 ha är belägna c a 3 mil norr om Nimes. Samtliga viner är klassificerade som Vin de Pays des Cérvennes. Den nuvarande ägaren Claude Jeandrot tog över driften 2003 och började köra ekologiskt. Man har satsat på lokala druvor och har genomgående ett lågt skördeuttag, max 30 hl/ha.

2008 Myriades Blanc är gjort på 50% Sauvignon Blanc, 30% Grenache Blanc och 20% Viognier som fått ett halvår på ekfat. Färgen går i en ljust guldgul nyans. Doften är förvånansvärt komplex med tropisk frukt, mynta, blommighet, persika, krusbär, lite fattoner och mycket tydliga mineraltoner. Smaken relativt frisk och pigg med bra syra, fin frukt och långt syraburet slut. En riktigt positiv överraskning och fantastiskt mycket vin för 50 DKK.

2007 Myriades Rogue är en helt annan grej. Druvblandningen till detta vin är 80% Chenanson och 20% Grenache Noir. Färgen är tät och mörkröd. Ungefär så här långt är jag med. Ole på Emilie Vin log och sa att han tyckte det skulle bli spännande att se vad jag tyckte. Jag kan inte uttrycka mina intryck mer diplomatiskt än att beskriva doften som något av det jävligaste jag kännt i ett rött vin. Det var klockren nerpissad hamsterbur. Jag kunde med omedelbar verkan realitetstesta och det var ingen som helst tvekan om saken. Illa skött hamsterbur. Precis så doftar 2007 Myriades Rogue. Till en början. Efter en stund på karaffen drar det mer mot välhängt viltkött. Så välhängt att man tar sig en funderare på om det är värt risken. Bestämmer man sig för att ta den så går mycket av aromerna igen. Jag gissar att druvan Chenanson smakar såhär. När jag kommer över min pjåskighet så möts jag av ett välgjort vin med, karaktär, bra struktur och fina syror. Oavsett om hantverket är gott så vill jag inte dricka detta vinet igen. Däremot ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot att testa de andra två vinerna från Domaine de Cressance som har en mindre andel Chenanson. Även Myriades Rogue kostar 50 DKK. Mycket upplevelse för pengen.

Emilie Vin levererar !!

Det kom ett mail som jag gärna vill vidareförmedla.

Jeg er i Sverige (Helsingborg, Stockholm, Borås, Uddevalla m.v.) fra torsdag den 9.2 til tirsdag den 13.2.

Der er mulighed for levering af vin.
Bestilling senest torsdag den 9.2. kl.12.00.
http://www.emilievin.dk/
mvh.
Ole Sørensen
Emilie Vin

Emilie Vin har en spännande katalog med genomgående ekologiska och biodynamiskt odlade viner. Besök hemsidan och titta igenom katalogen. Några stalltips är Erbalunas Baroli, Sylvain Loichets instegsviner, Domaine Monier och Domaine Barou från Saint Joseph (deras 2009 VdP Syrah är ett riktigt klipp och ett utmärkt vardagsvin) och Domaine des Baguiers bandolviner. Du kan läsa mer om vad jag skrivit om sortimentet här

Kom og smag !

Visst låter det trevligt och välkomnande när Emilie Vin bjuder på provsmakning. Ett rasande trevligt sätt att handla vin på. Prova lite olika viner och snacka direkt med importören. Det är ljusår i från den svenske vinkundens vardag och ändå så har Emilie Vin sitt huvudkvarter iFredensborg inom vad som skulle kunna vara cykelavstånd från mitt hem.

Det var åtminstone vad jag hade planerat. Tyvärr satte en punktering stopp för planerna när jag var halvvägs och det fick bli pågatåg och Lille Nord istället. Det gick också bra.

På lagret träffar jag den entusiastiske Ole Sörensen, en av Danmarks flera tusen småimportörer. Verksamheten drivs på vad man skulle kunna kalla hobbybasis och inriktningen är ekologiska viner. Främst från Frankrike men det finns även spanska, italienska och österrikiska viner i sortimentet.

Temat för dagens provsmakning är bourgogne från Louis Max som är både stor markägare och negociant. På Domaine de la Marche, en av familjens egendomar, i Mercurey har man påbörjat övergång till ekologisk odling och fr o m nästa år är man troligtvis certifierade. Vi börjar med två instegsviner, ett vitt och ett rött.

2007 Bourgogne Cote Chalonnaise Chardonnay har en fin guldgul färg. Doften är lite knuten men här finns nötter, citrus och blommor. Smaken är medelfyllig och mycket frisk. En ok vardagsbourgogne men inte så mycket mer.

2006 Bourgogne Cote Chalonnaise Pinot Noir är genomskinligt och klart ljusrött. Det har en rätt enkel men rättfram och god doft av jordgubbar, hallon och körsbär. Det är friskt, mjukt och läskande i smaken där bäraromerna sekonderas av en lätt kryddighet.

Provandet fortsätter med 2006 Mercurey La Marche ett vin som fått ett år på en blandning av nya och gamla fat. Färgen har lite mer djup och doften större komplexitet. Det mesta går igen från det förra vinet men det är mera tryck i såväl smak som doft. Det är också lite strävare och skulle säkert kunna utvecklas bra med några år på rygg.

2005 Mercurey Les Vasees är ytterligare en storlek större. Högre klassificering, bättre årgång och, gissar jag, större andel nya fat. Här kompletteras aromerna med mera kryddighet, kokt kål och en del mörka bär. Det här är riktigt god Pinot Noir-doft. Smaken är relativt fyllig med fin frukt, viss vanilj från faten och en uttalad strävhet. Ett vin som är gott nu men har massor att vinna på några års ytterligare lagring.

Jag smakar även 2007 Gewurztraminer Breitenberg från Domaine Léon Boesch. En gewurz helt i min smak. Jag har svårt med druvan när syran blir för låg, vilket alltför ofta är fallet. Det doftar kryddor, rosor och tropisk frukt. Väldoftande utan att bli överdrivet parfymerat. Vinet har en lite tjock konsistens och fet munkänsla. Smaken är frisk med mycket bra syra, god frukt av och lång eftersmak. Jag ser fram emot att prova vinet med en bit munster.

Vi avslutade med ett vin som inte hade tålt någon efterföljare. 2007 CdR Villages GT-X 10 Cepages är ett monstervin. Färgen är tät mörkröd med blålila kanter. Doften är mycket intensiv och koncentrerad med massor av kryddor och mörka bär. Smaken är mycket fyllig med söt fruktighet, kryddor och lakrits men också en bra syra . Fullt ös genom hela registret liksom Eftersmaken mycket lång. Vinet innehåller 16% alkohol men det är faktiskt inget som stör. Inte alls min stil egentligen men här är det bara att kapitulera

2007 Domaine Léon Boesch Gewurztraminer Breitenberg

Av någon anledning så bloggas det inte så mycket om Alsace-viner. F&V korkar upp en ibland, Trimbachs Cuvée Frederic Emilie har fått en del uppmärksamhet och faktiskt även trotjänare Reserve Henny men annars är det rätt tyst på den fronten. Själv har jag länge haft en soft spot för Alsace. Det var hit min första vinresa gick och det satte sina spår. Jag har dock inte druckit så mycket Alsace-vin sedan bloggen startade och gissar att det beror på att det finns en hel vinvärld där ute att gå vilse i. Tack vare genomsympatiske Ole Sörensen och hans Emilie Vin så har jag fått upp ögonen för den utmärkte biodynamiske producenten Domaine Léon Boesch och det blir allt oftare östfranskt i glasen.

Domaine Léon Boesch är ett litet familjeägt företag som funnits sedan 1640. De har 13 ha, varav 2.5 med Grand Cru-status, runt byn Soultzmatt. Kvällens vin, 2007 Gewurtztraminer Breitenberg , har en djupt guldgult gnistrande färg. Bara doften får det att snurra till i skallen. Här finns den där typiska kryddigheten som gett druvan sitt namn, inslag av lychee, citrusfrukter och aprikoser, druvighet och houng. Det är rätt mycket sötma i doften och jag känner en viss oro över att smaken ska vara för klumpig och oelegant. Ska balansen hålla eller tippar hela lasset ?

Jag associerar ofta gewurztraminer med en överviktig dam som kompenserar bristande personlig hygien med generösa skvättar parfym. Det kan bli platt, orent och lite kväljande. Men lyckade exemplar är en snygg balansakt.

Farhågorna besannas dessbättre inte. Här finns en stor och intensiv fruktighet. Kryddigheten är nästan ännu mer påtaglig här med inslag av anis och ingefära. Här finns en frisk syra som styr upp det hela på ett strålande sätt och gör vinet till en stor upplevelse. Jag har aldrig upplevt en så utalad syra i en gewurz. Syran och alkoholen bär smakerna och ger ett långt rent slut utan den typiska bitterheten.

Det här är inget klassiskt skolboksexempel på gewurz. Syran är nästan av rieslingkaliber men den är inbäddad i ett fett lager av frukt och honung. Vinet var fantastiskt till en pseudo-asiatisk anrättning med kyckling, koriander, ingefära, vitlök och chili, och nästan ännu bättre till en bit munster med kummin.

Vinet kostar c a 90 DKK hos danska Emilie Vin. Den svenske importören Vinomatik tar inte in just detta vin men har 2005 Gewurztraminer Zinnkoepfle Grand Cru i beställningssortimentet.

2015 års budgetviner

Bloggen heter ju Billigt Vin och när den startade var tanken att skriva om schyssta viner som inte kostade skjortan. En reaktion mot vinsnobbism, och en idé om att det inte behövde vara så väldigt märkvärdigt med vin.Det gick som det väl brukar gå. I takt med att intresset ökade ökade också gränsen för vad jag var beredd att betala för en flaska vin och någonstans gick väl själva grundidén förlorad. Jag tänker inte gå tillbaka till att enbart dricka Billigt Vin men vill ändå påminna om att det fortfarande går att få kul vinupplevelser för en liten peng. Därför handlar inte min års-lista om de bästa vinerna jag druckit under året eller de största vinupplevelserna utan istället om bra billiga viner.


Så här följer en totalt osexig lista på ett gäng viner som gett mig en massa drickglädje under året och som inte kostat skjortan. Och det är vin på riktigt. Gedigna hantverksprodukter. Jag satte en gräns vid 150 kr och kanske den överskrids något i ett eller annat fall. Inga viner att flasha på instagram och därför får inlägget bli utan bild. Däremot kommer jag generöst tala om var man kan införskaffa vinerna, tvärtemot gällande instagram-etikett.

NV Domiane Pegau Plan Pegau

Förmodligen det vin jag druckit flest flaskor av under året. Gjort på grenache och en del annat, från olika årgångar dessutom. Schysst frukt, rejält funkigt, bra syra och tydliga tanniner men framförallt en totalt livsbejakande vin. Inget att analysera, massor att älska. Köps hos Superbest i Charlottenlund för en dansk hundring. VPK2881 skrev om vinet för snart fem år sedan och sa väl precis allt det som behöver sägas.

2010 Anzivino Costa della Sesia Nebbiolo

Jag hyser den största respekt för producenter som lägger ner stor omsorg på sina instegsviner. Här får man en prefekt drickmogen och tillgänglig nebbiolo för 99DKK. Säljs av Winewise/Terroiristen/Vinocultura

NV Casa Belfi Prosecco Colfondo

Ibland får systembolaget till det. Eller ja, jag vet inte hur mycket cred de egentligen ska ha. Det är Barbro Guaccero som plockar hem och möjligen är det så att SB's volymer gör det möjligt att sälja detta för 109 SEK, det lägsta priset jag sett någonstans. Hursomhelst så försvann min låda i ett nafs och jag tror det är en upplevelse jag delar med många. Slut i lager men lär nog dyka upp igen. Vågar man hoppas på att Barbro plockar hem även Casa Belfis mousserande raboso och den amforajästa colfondon som fått sju dagars skalkontakt ?

2013 Gino Pedrotti Nosiola

Gino Pedrottis viner påminner inte riktigt om någon annans viner. De är lite rundare, lite vänligare och lite mjukare. Han skördar sent och vill inte ha för mycket syra i vinerna. Rikt, nötigt med honung och tropisk frukt i doften. Massor av mineraler i smaken, syrorna något dämpade och lätta tanniner i avslutningen. Finns hos Cibi&Vini för 110 DKK. Pedrottis Chardonnay är faktiskt ännu bättre och kostar 15 kr mer. Förresten, om du ändå är där se till att plocka med åtminstone en flaska av varje. Det här är viner som gör en snäll och vänlig.

2011 Domaine Joubert Cuvée à lÁncienne

Måste vara det mest prisvärda vinet på systembolaget. Nu slutsålt. Jag har allt mer börjat gilla beaujolais men tycker emellanåt att det kan bli lite väl mycket hype. Här finns allt som behövs för en liten peng. Inte mycket att fundera över, inget krångel, bara att dricka. Enjoy Wine importerade

2012 Poggio Trevalle Morellino di Scansano Riserva Larcille

Min favorit bland Poggio Trevalles utbud. Ett helt oförställt gott vin, en perfekt flaska att öppna när man vill ha nåt som inte ställer några krav. Rent, rakt, charmerande frukt och bra syror Emilie Vin sålde för under hundringen. Tyvärr är 12:an slutsåld

2013 Mylonas Winery Savatiano

Självklart måste det finnas ett grekiskt vin med på listan. Har druckit så många bra viner därifrån under 2015. Tyvärr faller de flesta utanför listan på grund av priset. Det här kvalar dock in med råge. Sparsmakad doft med citrus, päron och örter. Ren, frisk smak men mineralisk sälta i avslutningen. Gissar att det kommer att smaka ännu bättre till sommaren. Oinofilia säljer för 96 DKK. Det retar mig att jag missade Mylonas söta Sunday

NV Carolina Gatti El Gat Ros

Carolina Gatti har fått mest uppmärksamhet för sin Prosecco Colfondo och sin raboso. Jag gillar den här nästan näpna caberneten bäst. Den är så väldigt typisk Veneto-cabernet men med en extra växel. Okomplicerat och jordnära, enkelt men inte simpelt. Cibi&Vini säljer för runt den danska hundralappen och Bonden&Vinet säljer för 110+moms via privatimport.

2012 Gavioli Lambrusco Ancestrale

Under året dök det upp en massa kul grejer i Enjoy Wines sortiment. Domaine Joubert är ett exempel och den här rustika lambruscon en annan. Kostade runt 120 kr när det begav sig. Tyvärr slutsåld men den borde dyka upp igen.

2013 Marco Sara Ribolla Gialla

Måste ju ha med ettfriulanskt vin på listan och det är inte helt enkelt i denna prisklassen. Marco Saras Ribolla Gialla är dock ett exempel på att det faktiskt går. Gediget vinhantverk med massor av mineraler för 105 DKK hos Cibi&Vini

2007 Maison Sylvain Loichet Côte de Nuits-Villages Aux Montagnes

Efter en seg förmiddag gjorde jag ett försök till uppryckning under eftermiddagen. Jag bestämde mig för att laga ordentlig middag och göra ett nytt försök med Julia Childs Coq au vin, även denna gång via Anders Öhman. Medan kycklingen stod och duttrade i ugnen kom jag att tänka på filmen Julia & Julie. Visst handlar den om Julia Child ? I en kort attack av beslutsamhet och handlingskraft gav jag mig iväg till videobutiken. Filmen fanns inne och visst handlade den om Julia Child. Plötsligt kändes även vinvalet intressant och jag bestämde mig för att testa en bourgogne från Emilie Vin.

Sylvain Loichet hör till Bourgognes coming men. Han har redan fått en hel del uppmärksamhet. Sylvain verkar vara en marknadsförares dröm. Han är ung, i 25-års åldern och kommer från en familj som ägt vinmarker runt om i Bourgogne i många generationer. Sedan länge har druvorna sålts till negocianter och på senare år har markerna arrenderats ut. Unge Sylvain har efterhand som arrendekontrakten löpt ut tagit över markerna och börjat göra vin med stor passion och terroirkänsla. Idag producerar han c a 30.000 flaskor om året fördelat på 12 olika appellationer. Odlingen är ekologisk och han man har börjat tillämpa biodynamiska metoder.

Vinet har lite mer färg än vad som är vanligt när det gäller Pinot Noir. Transparent och blårött. Det första som jag fastnar för i doften är en lätt rökighet. Det andra är hur elegant doften är. Aromerna tränger sig inte på utan doften känns också transparent. Sensuellt och lockande snarare än kommenderande. Här finns god pinot-krydda, försiktiga röda bär och champinjoner. Skogstjärn och kokt kål anas i bakgrunden. Klart beroendeframkallande.

Smaken är lätt, delikat och mycket ren. Känslan är nästan som att dricka ett vitt vin om man bortser från de finstämda och finkorniga tanninerna. Smaken domineras av kryddighet och röda bär. Kort men mycket trevlig eftersmak. Ett föträffligt matvin även om tuppen var lite i kraftigaste laget.

En bourgogne i min smak. Kul, efter långfredagens båda pinot-dikeskörningar. Doften ät den stora grejen med detta vinet och smaken något mindre men helhetsupplevelsen ändå väldigt positiv
Kostar 140 DKK hos Emilie Vin. Sylvain Loichet verkar vara en kille att hålla ögonen på och jag känner en viss oro över att min första kontakt med honom kan få dyrbara konsekvenser. Filmen var inte så dum den heller.

Provning med Emilie Vin

 I fredags kväll drog körde vi en provning med ekologiska och biodynamiska viner under ledning av Ole Sörensen från Emilie Vin. En initierad presentation av biodynamisk vinodling varvat med anekdoter om producenter och allmäna reflektioner. Ole är en utmärkt provningsledare som lämnar stort utrymme för provaren att tänka  och uppleva själv.

Som en liten förövning utanför det ordinarie programmet inleddes sittningen med 2011 Zanotto Col Fondo. En perfekt igångsättare med tydliga jästtoner, äpplen och citrus. Behagligt frizzante, frisk syra och kalkiga mineraler.  Avväpnande charmig humörshöjare.

2010 Domaine Léon Boesch Riesling GC Zinnkoepfle är naturligtvis nästintill smärtsam ung och ännu outvecklad. Utvecklas mycket i glaset under kvällen. Ren och frisk i både doft och smak. Gröna äpplen, honung, frisk rensande syra. Efter hand så kan man ana lite petroleum toner. Behöver säkert ett antal år på rygg för att riktigt komma till sin rätt.

2010 Meinklang J10 är en frukt av Österrikiska biodynamikerna Meinklangs Ungerska projekt. J står för druvan juhfark. Här möts man av en fyllig kraftfull doft med tropisk frukt, en touch ädelröta och vulkaniska mineraler. Stor kraftfull smak som får mig att associera till konserverade persikor i sockerlag. Lång eftersmak. Gott och imponerande

2008 Meinklang Konkret är gjort på 100% St Laurent som lagrats ett år på betongägg. Doften ger lite pinot-vibbar med varma röda bär och kryddor. Samtidigt är doften kraftfull och lite köttig. Smakmässigt ett vin med fin balans mellan generös frukt, frisk syra och mjuka tanniner. Känns som snäppet lättare och bättre balanserat än tidigare provade 07:an.

2009 Sylvain Loichet  Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozieres" kändes initialt som något av ett stolpskott. Fin, söt pinotfarym som skymdes av för mycket ny ek. Även smakmässigt förde frukten en ojämn kamp emot eken. Med lite tid i glaset hände det bra saker och vinet visade upp betydligt mer än så. Fortfarande tror jag att vinet skulle vinna på lite mildare fathantering 

2010 Le Plan-Vermeersch GT-G där namnet ska utläsas som Grand Terroir Grenache är full fart från början till slut. Mycket av allt i klar nya-världen stil. Inte riktigt min grej ska väl erkännas men imponerande och, förutsatt att man gillar stilen, ett extremt prisvärt vin. Ole talar om vinet som en prefekt ledsagare till dansk julmat och flaeskesteg och det ligger säkert mycket i det. Utan tvekan det vin som allra flest gillade mest

2008 Erbaluna Barolo Vigna Rocche. Så skönt att få lugna nerverna med det här vinet. Där det föregående bredsladdar sig fram med ackompanjerande däcksskrik så håller Erbalunas ett perfekt spår. Doften är verkligen klassisk nebbiolo med generös körsbärs/hallonfrukt bakom vilken det lurar svamptoner, multna löv och örter. Smaken är en uppvisning i sans och balans. Kraftfullt men inte det minsta tungt eller överlastat. Väldigt drickbart nu och säkert i många år framöver

Det här med att ordna vinprovningar ger verkligen mersmak. Nästa gång blir temat qvevrilagrat från Georgien. Mer info kommer

2004 Domaine Le Plan Chateauneuf-du-Pape

Ibland talar man om Robert Parkers inflytande som en pågående parkerisering av vinvärlden. Kritiker menar att producenter styr sina viner i en riktning som ska passa Parkers smak och ge många "parkerpoäng" Vissa menar att detta är en myt medan andra ser det som ett problem med risk för en likriktad vinmarknad.

För en tidan sedan provade jag en provningsskvätt av 2007 Domaine Le Plans GT-1, deras nya C9-d-P. Vinet var gjort på en övervägande delen extremt mogen grenache, doft och smak innehöll mycket av allt. Alkoholhalten låg på 16.5%. Mer australiensiskt än sydrhonskt. Absolut inget dåligt vin men det var för mycket.

Kvällens vin, Domaine Le Plans 2004 Chateauneuf-du-Pape är en helt annan typ av vin. Det är gjort på köpta druvor (eller möjligtvis från ett stycke arrenderad mark) och inte ekologiskt som domänets andra viner. Produktionen av detta vin har upphört och jag gissar att 04:an var sista årgången.

Jag slår upp vinet på karaff någon timme innan jag provar. Det lämnar en hel del spår efter sig i flaskan. Färgen går i genomskinligt purpur. Doften ger direkt associationer till lumpen och torsdagskvällar på luckan. Lyckligtvis vädras det mesta bort och det kvardröjande elementet blir sedan som en fungerande del i ett brett doftspektra. Efterhand tittar det fram rått kött, hallon, torkad frukt, örtkryddor och en rejäl dos engelsk lakrits.Smaken är fyllig och kraftfull. Här dominerar den torkade frukten och lakritsen. Tanninerna är mjuka och välintegrerade. Syran fortfarande ok. Kan inte tänka mig att detta är ett vin att spara på någon längre sikt. Strukturen finns där men frukten är på väg utför. Inget stort eller spektakulärt vin men ett mycket drickvänligt, användbart och ursprungstypiskt matvin.

2007 GT-1 fick 95 poäng av Parker och vinet sålde omgående slut. 04:an finns forfarande att köpa hos Emilie Vin för 150 DKK. Ett exempel på parkeriseringens effekter eller inte ? Jag vet inte men jag har väldigt svårt att tro att vinmakaren på Domaine Le Plan inte visste vad han gjorde när han skapade GT-1 som ju är ett mycket designat vin.

1:a maj...

... och mina tankar går tillbaka till påsken, som avslutades i god stil i det Espingska hemmet. Herr K dök traditionsenligt upp för att delta.

När jag anlände stod Esping och rörde i grytan, en bouef bourgignon som av allt att döma tillbringat en god del av förmiddagen på spisen. Vi korkade upp en prosecco från Valdobbiadene. Inte spumante utan tranquilo, syrligt och uppfriskande. Esping menade att vinet förlorat lite frukt sedan sist han drack det. Själv kunde jag inte riktigt göra det rättvisa, då jag till frukost - för inte så länge sedan - käkat en sedan påskmiddagen överbliven stekt sill i ättika och sedan borstat tänderna (inte att rekommendera innan en extravaganza). Nåväl, sedermera hamnade återstoden hos Min Själs Älskade som drack den med förtjusning.

Den friska proseccon rensade flabben inför nästa begivenhet: en sauvignon blanc, 2006 Quarz från kooperativet Cantina Terlan i Alto Adige (eller Südtirol om man föredrar det österrikiska namnet). Terlano ligger inte långt från Bolzano/Bozen, på sydsluttningarna av berget Tschöggel. Återigen vin från gränstrakter, alltså, vilket får oss att nostalgiskt minnas vår exkursion i gränslandet Collio/Brda. De hundra medlemmarna i koperativet är enligt hemsidan specialiserade på "natural viticulture", vilket väl också antyder en frändskap med Klinec, Bressan et al.

Quarz är ett av Terlans prestigeviner och faktiskt något alldeles extra.De typiska sauvignon blanc-dragen finns där, men helt utan den insmickrande blommighet som kan bli tröttsam i längden. Det här är ett snustorrt vin med rent klingande syror, ett vin att njuta länge och väl av. Vi tänkte tillbaka på den förra sammankomsten i julas, då vi hade ett sauvignon blanc-race. Då fanns viner från Marlborough, Friulien, Brda och Sancerre på agendan. (Skam att säga har undertecknad tappat bort att rapportera resultaten, men kanske dyker noteringarna upp någonstans). Vi var överens om att Quarz - trots att flera av de då provade vinerna var högst kompetenta och njutbara - hade gjort den provningen helt orättvis för de andra. Kanske med undantag av Simcics mycket speciella och inte alls typiska sauvignon blanc från Brda. Jag vill erinra mig att jag satte vinet från Friulien, som jag förstås totalt glömt bort vad det var, högst - kanske kan du Esping hjälpa mitt minne på traven?

Nu började vi genast spekulera över hur Quarz skulle matcha några av de ostar Esping hade på lager, men fick hia oss tills boefen var aväten. Här plockade Esping fram resten av den 2001 Solus från Chateau de Caraguilhes som han påbörjade här, samt ett syrah-vin från Saint Joseph som Esping och Herr K (om jag minns rätt) fyndat på förra årets vinfestival i Helsingör. Esping har tidigare skrivit om det här.

En lycka att få dricka dessa välgjorda viner till boefen! Jag kan fortfarande förnimma deras fylliga fruktighet i mitt smakminne när jag tänker tillbaka. Ett ungt och ett fullmoget, men båda helt perfekt matchade till maten. Finessrika, spännande att utforska men utan att ta över showen från allt annat på bordet. Sådana viner man önskar att källaren vore full av, bara att hämta upp då och då när man vill förgylla livet.

Vi sitter länge och kontemplerar livets goda, danska vinimportörer och diverse populärkulturella obskyriteter, innan det är dags att hala fram ostarna. Här måste jag återigen förlita mig på Espings godare minne för en fullständig redogörelse - och det var också han som införskaffat dem hos en handlare i Helsingborg - men den värsting som riktigt fick oss på fall var en vinbladsinpackad blåmögelost från Spanien. Inte att leka med, eller rättare sagt en hejdundrande lekkamrat till de röda vinerna. Quarz å sin sida tyckte om att umgås med de båda getostarna.

Herr K presenterade ett sött vin från Clot de l'Oum, Le Nôel de Leopold. Distriktet, en del av Roussilon, är tydligen på väg att segla upp som ett nytt spännande område med intressanta producenter. Ett byte från Espings och Herr K's nyligen timade exkursion till Emilie vin på andra sidan sundet.

Allt som allt en givande och värdig avslutning på helgen. Jag håller med Esping om att Domaine Moniers syrah-vin är svårt att slå ur hågen. Den här eftermiddagens bekantskap skulle mycket väl kunna utvecklas till en lång och givande vänskap - i alla fall om tiderna vore annorlunda och den svenska valutan något starkare gentemot den danska.

Fredensborg Vinfestival

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Idag var tanken att jag skulle infinna mig i Fredensborg strax innan lunch för att möta ett gäng nordsjälländska garageimportörer och prova mig igenom deras sortiment på Fredensborgs vinfestival. Ett ögonblicks bristande uppmärksamhet ledde till att jag hamnade på ett tåg i fel riktning och fick en tvåtimmars tågresa runt norra Själland. Nåväl, hemresan gick bättre och tog en kvart.

I Fredensborg fanns ett tiotal importörer närvarande tillsammans med en handfull danska vinodlare och en lokal spritproducent. Festivalen är en riktigt trevlig tillställning. Nästan lite väl trevlig och svårt att vara kritisk. Att röra sig runt bland den välmående medelklassen i mogen medelålder känns lite som att delta i ett avsnitt av Morden i Midsomer.

En del riktigt vassa saker fanns till avsmakning, många habila vardagsviner och en hel del som bara fick passera. Det första som jag konstaterade var att danska viner är betydligt bättre än svenska. De röda jag provade var kanske inte mycket att skriva hem om men faktiskt drickbara. Något sådant har jag inte stött på på vår sida. Framförallt var det vinerna från Garbolund som stack ut. Mig veterligen den första naturvinsproducenten i skandinavien. Man tillsätter en liten mängd svavel vid buteljeringen men kör med naturjäst, neutrala lagringskärl, filtrerar inte odlar ekologiskt. Vinerna , en röd och en rosé var lätta, friska, fruktiga och lättdruckna. Dessutom ytterst rimligt prissatta, mellan 100 och 140 DKK.

 Annisse Vingård hämtar en del av sina druvor från Garbolund men lagrar på barrique. Måste tillstå att det faktiskt tillförde en extra dimension av struktur och komplexitet. Intressant att prova danska viner med några års extra lagring. Inte oävet alls.

Men nu var det ju inte för de danska vinerna jag tog mig till Fredensborg. En av de importörer jag bestämt mig för att kolla in lite närmre var Meinertz Vine. Här kunde man bland annat prova viner från André Perret. Dennes 2011 Condrieu Chery var nog festivalens vin för mig. Ett guldgult vin med fantastisk doft av tropisk frukt, persikor och honung. Stor, elegant och rik smak med djup. Fantastiskt vin som jag verkligen skulle vilja tillbringa en kväll med. I den andra änden av prisskalan fanns samme producents enkla instegssyrah, 2012 Syrah VdP des Collines Rhodaniennes som bjöd på frisk, ren och helt oförställd syrahfrukt. 2007 Chateau Brun-Despagne Heritage är en sympatisk högra stranden-bordeaux, enkel och anspråkslös men ett fynd för strax undre en dansk hundring. Jag skulle gärna utforska Meinertz sortiment med flera vettigt prissatta Piemonteviner, bordeauxer och tyska rieslingar.

En anna väldigt intressant importör är Maison Maitre. Här känns det lite som om tiden stått still. Man importerar främst viner från sydvästra Frankrike och merparten av är från Cahors. Jag provar 2002 Clos de Gamot, 2001 Chateau du Frandat cuvée du Majorat och Cuvée Privilege och slås av hur markant de skiljer sig från i stort sett allt annat jag provar under dagen. Sparsamt med frukt och generöst med tanniner. Strängt, stramt och ingen inställsamhet alls men massor av personlighet och integritet. Obegripligt att det går att sälja dessa drygt tio år gamla viner för runt 90 DKK. Här provade jag också NV Domaine des Terrisses Le Authentique Methode Gaillacoise, en udda mousserande skapelse. Helt torrt men med dämpade syror.

Naturligtvis besökte jag Emilie Vin och provade en imponerande 2012 Domaine Leon Boesch Gewurztraminer Renaissance. Intensivt kryddig, parfymerad och blommig men förhållandevis torr och med bra syra. Erbalunas 2008 Barolo och 2011 Barbera La Rosina är två klasseviner som alltid imponerar. Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen, Emilie Vins sortiment har både bredd och djup. Här finns massor att upptäcka.

Jag kunde inte avhålla mig från att med jämna mellanrum smyga bort till Barbera vinimport och få små slattar av 2012 Crivelli Ruché di Castagniole Monferrato, ett oerhört personligt och charmerande vin. Gillade även 2010 Poderi Roset Verduno Pelaverga och en väldigt uppfriskande, och möjligen ohelig, mousserande blandning av arneis och nebbiolo från Antica Cacscina dei Conti di Roero.

Sammanfattningsvis en rasande trevlig eftermiddag som gav mig en mängd föga behövliga trådar att följa upp.

2004 Clot de L'Oum Saint Bart Vieilles Vignes

Jag började mitt bloggande under devisen "Irrfärder i vinet värld" men har på senare tid blivit allt mera stationär och stannat i nord(östra)-Italien med några kortare avstickare åt olika håll. Förmodligen ett ålderstecken och inget egentligt problem men samtidigt ska man kanske inte bli allt för bekväm- Det gäller att röra på sig medan man fortfarande kan...  Härom veckan ordnade jag en provning tillsammans med Ole Sörensen från Emilie Vin med ett helt annat fokus. Inget italienskt alls. Istället ett gäng sydfransoser och en amerikan (!!!)

Vinet som verkligen stack ut på provningen var Clot de L'Oums 2004 Saint Bart. Clot de L'Oum är en realtivt ny producent som drivs av paret Eric och Lèla Moné. Man köpte 15 ha vingårdar i Roussillon i mitten av 90-talet. 2001 var första årgången som släpptes. Produktionen är ekologisk sedan 2003 och man arbetar uteslutande med naturlig jäst. Vingårdarna ligger högt, mellan 400 och 600 m ö h och jordmånen är en blandning av schist, gnejs och granit.

Saint Bart Vieilles Vignes är en cuvee på lika delar syrah, grenache och carignan från 100-åriga stockar. Uttaget ligger på 15 - 20 hl/ha. Vinet har lagrats 15 månader på barriquer som användta en eller två gånger tidigare.

Vinet är mörkt purpurfärgat och nästan helt ogenomskinligt. Kraftfull men ändå nyanserad doft. Den domineras av fullmogna mörka körsbär som tar spjärn mot en fond av andra mörka bär, peppar, örtkryddor och mineraler. Jag kan föreställa mig att doften har varit betydligt mera intensiv och spretig. Nu har den hittat en perfekt balans och harmoni.

Smaken går i precis samma stil. Fylligt och kraftfullt med söta, saftiga körsbär, kryddigt och mineraliskt.    Bra syra och stadiga tanniner skapar god balans. Enda invändning är en aning bittra tanniner. Lång, god och kryddig eftersmak. Det här är helt enkelt skitgott.

Kostar 110 DKK just nu hos Emilie Vin vilket är ett klockrent fynd. Extra kul att kunna köpa ett perfekt drickmoget vin av hög kvalité.  Jag köpte en låda St Bart och en blandad med smakprover ur Clot de L'Oums övriga sortiment.

2007 CdR Villages GT-X 10 cepages

Ännu ett systembolagstrauma. I eftermiddags gick jag till mitt lokala systembolag för att hämta några flaskor 2007 Crozes-Hermitage Le Rouvre 2007 . Flaskorna beställdes den 2/9. Vid beställningen fick jag direkt veta att det fortfarande fanns flaskor i varudepån och jag skulle ha dem den 4:e. När jag kom till butiken idag fick jag först veta att det inte fanns någon beställning, sedan att den makulerats. "Det är sådant som kan hända" vill jag minnas att den vänliga butiksflickan sa. Hon försökte få tag på de två resterande flskorna från Regeringsgatan utan framgång och var allmänt tillmötesgående. Jag hade ju trots allt gjort min beställning av butikschefen. Innan jag gick fick jag en vänlig hälsning och en önskan om bättre lycka nästa gång. Den tackade jag för.

Det skulle bli värre. Jag begav mig till videobutiken och hittade en film av bröderna Cohen som jag inte sett. Kul. "Burn After Reading" hette den. Jag gick till kassan för att betala. Trots att jag hade filmen i handen fick jag inte hyra för enligt datorn var filmen redan uthyrd. Jag gick till ostaffären där man tvärt emot all omvänd logik lät mig köpa en bit opastöriserad brie.

Jag kom hem med ett starkt behov av upprättelse, "Massor av Whisky" som ersättning för bröderna Cohen-filmen, en bit brie och ett sug efter Rhone-vin av årgång 2007. Jag bestämde mig för att prova ett vin från Domaine Le Plan då jag kände att det skulle krävas rätt kraftiga doningar för att rädda kvällen.

2007 GT-X 10 Cepages är enligt domänens hemsida gjort på 100% Syrah. Jag vill minnas att tidigare årgångar varit en blandning där 10 av de 13 tillåtna CdP-druvorna ingick, därav namnet GT-X. Om informationen på hemsidan är fel eller man faktiskt gjort ett annat vin men behållit namnet vet jag inte. Produktionen på Domaine Le Plan är certifierad ekologisk sedan några år tillbaka . Man skördar för hand och kör med fottrampning. Vinerna jäser på ståltank och lagras på barrique. 2007 är ju som så många påpekat en strålande årgång i södra Rhone. För Domaine Le Plan har 07:orna bl resulterat i 95 parkerpinnar för deras CdP GT-1 och 93 för GT-X.

Oavsett vilket så är 2007 CdR GT-X ett mycket kompakt och mörkt blårött vin. Doften är direkt omtumlande med massor av blå, röda och svarta bär. De uppträder i alla olika former. Här finns de som färska, syltade och inlagda i sprit.Man hittar lakrits, rökt fläsk, fattoner och mineraler. Överallt ihop svävar en dos sydrhonsk funkighet Sök och du ska finna. Här finns mycket av det mesta. Det är over the top och väldigt underhållande.

Smaken ja, det är inte utan ett visst mått av oro som man för glaset till munnen. Första klunken sitter som en smocka i gommen. Det här är intensivt, eldigt och hettande. Alla aromerna går igen i smaken. Det är mycket fylligt med massor av allt. Etiketten talar om 16% alkohol men på något märkligt sätt håller vinet balansen och alkoholen slår inte igenom. Tanninerna är relativt mjuka och slutet långt med en intensiv eftersmak.

Vad ska man säga om detta. Mitt samlade intryck är nog ett slags skräckblandad förtjusning. Inte något matvin precis men det funkade bra till ett gäng kraftiga ostar och packade in min upprördhet i ett behagligt dun. "Massor Av Whisky" var precis så underhållande som jag mindes den och osten inte så dum den heller. All is well that ends well skulle man kunna säga. Fast jag är fortfarande sur över mina missade flaskor från Yann Chave. På måndag blir det samtal med såväl butikschef som kundtjänst.

2007 GT-X är inköpt hos danska Emilie Vin. Kostar 150 DKK.

Några noteringar från Helsingörs vinfestival

Ett argument som systembolagskramare ofta använder sig av är att sortiementet av vin skulle bli väldigt dåligt om marknaden släpprtes fri. Tanken verkar vara att om monopolet försvinner så skulle vi vinentusiaster vara utlämnade till dagligvaruhandelns och livsmedelskjedornas godtycke. Privata entusiaster verkar man helt bortse från.

Jag tillbringade en stor del av lördagen med att botanisera vad ett tjugotal vinimportörer från norra Själland har att erbjuda. Rent teoretiskt var det möjligt att prova c a 300 viner, en bråkdel av importörernas samlade sortiment. Det blandades friskt mellan högt och lågt men med tillräckligt många  intressanta viner för att göra mig mer än nöjd. Kan inte påminna mig att jag såg ett enda pappvin och min oro över hur en monopolfri vintillvaro skulle te sig mildrades trots idogt spottande.

Helsingörs Vinfestival är speciellt. Det är trångt, småstökigt, lite mer än fullsatt och ljudnivån redan inledningsvis smått smärtsam.  Samtidigt är det en befriande avspänd tillställning. Det behöver inte alltid vara så fokuserat och seriöst. Kanske är det så att det är det är andra kvaliteter som träder fram i ett sådant här sammanhang jämfört med vita dukar, fem glas och protokoll ?

Jag inledde provandet hos Blancs, en importör som från början bara handlade med vit bourgogne. Nu har man breddat sortimentet något och plockar även hem en handfull röda. Här saknar jag helt referenser för att avgöra men gillade 2012 Moulin aux Moines Les Combottes Pernand Vergelesses rätt skarpt. Slank, ungfruktig och uppfriskande. Ännu roligare var samme producents 2013 Vin Natur, sans souffre!  Funkig, frisk, vansinnigt charmig och snabbsänkt pinot. Blancs toppnummer var ändå 2010 Domaine Tessier Genevrieres 1er Cru Mersault. Elegant vin med perfekt balans mellan frukt och syra. Riktigt snygg fathantering

Hos nästan helt nya importören Barbera Vinimport smakade jag 2012 Crivelli Ruché. Läckert aromatisk med rosor, violer och jordgubbar. Bra balans med sötma, syra och tanniner. Riktigt bra ruche´ till ett riktigt bra pris. I övrigt fanns en mogen, fatlagrad 2006 Neuvsent Riserva från Cascina Garitina och en fin 2011 Roero från Antica Cascina. Kan nog tänka mig en tur till Espergaerde och kolla Barbera Vinimports sortiment lite närme. Gott om habila bruksviner

Bacchus vinimport är en återkommande utställare på Helsingörs Vinfestival med en räcka utmärkta tyska och österrika viner i väldigt överkomlig prisklass. Deras utbud från Weinbau Schmelzer är jag väl bekant med sedan tidigare. Nu provade jag pinot noir/St Laurent-blandningen 2011 Burgunderbombe som visade upp ett utmärkt råmaterial väl dolt av ek. Betydligt roligare var 2012 Spätburgunder från Franken-producenten Weingut Brennfleck. Snäppet över de flesta teutoniska instegsburgundrar jag provat.

Prövestenens Vinhandel hällde generöst tre årgångar av Castello Banfis Brunello di Montalcino Poggio all'Oro. 93, 95 och 04. Kul att prova, väldigt välsmakande men de nådde nog inte riktigt fram till mig i larmet. Hursomhelst kul med en seriös vinhandlare i Helsingör.

Och på tal om Helsingör. Här finns också Kroatisk Vin som importerar, driver butik och vinbar på gågatan. De erbjuder precis vad namnet lovar. Mycket av deras viner går mig förbi men provade ett par intressanta viner på den inhemska druvan grasevina. Noterade också att de importerar Roxanich och har ett spännande orangevin i sortimentet. Får nog bli ett besök vid nästa Helsingörstur

Dagens längsta stopp gjorde jag hos Vores Marked där den charmerande Birgit Pichat presenterade sina viner. Jag provade rubbet och det var bra grejer över hela linjen. Inriktningen är på mer eller mindre naturliga viner. Okonstalde, drickvänliga och charmiga prylar. En del med en eller ett par extra dimensioner. Som t ex 2011 La Ferme Des Sept Lunes Saint Joseph. Idag frisk, läskande, sval och ungfruktig syrah som lovar gott för framtiden. Domaine Monier Perreol representerades med tre druvrena syrahviner med olika årgångar och ambitionsnivå. Renhet, balans och väldigt vital frukt är genomgående i alla tre vinerna.

Jag provade ett par riktigt trevliga viner från Giachino i Savoien. 2012 Apremont är druvren och lågsvavlad jaquere. Friskt, krispigt, mineraliskt och rent med klingande syror. 2012 Gamay är charmerande bärigt, kryddigt och farligt lättdrucket. Här hittade jag massor med nya trådar att följa upp.

Den importör som jag känner bäst av samtliga närvarande är utan tvekan Emilie Vin. Riktigt spännande att få prova 2008 Pian dell'Orino Brunello di Montalcino och 2011 Piandorino. Samma druva, samma mark men två helt olika intryck. Brunellon är majestätisk och en contender för best in show. Här finns två fina bandolviner Domaine de la Begude. 2009 Bandol Rogue är väldigt ungt men med frisk körsbärsfrukt, kryddor, lite animaliska toner, bra syra och tuffa tanniner lockar det till köp. 2005 Domaine Les Beates Terra D'Or är riktigt kul i modern, fruktdriven stil med antydan till mognad.

Ett annat långt stopp blev det hos Fredriksdals Kiresebärsvin. Jag har länge funderat över varför en del personer envisas med att försöka odla druvor här uppe. Som hobby kan jag förstå det, för att visa att det går. Men inte om man förväntar sig att ta produkterna på allvar. Då tycker jag att ett projekt som Fredriksdal är betydligt mer spännade och de gör produkter som jag kan ta till mig helt utan reservationer, varken för pris eller smak. Producenten presenterade fem olika viner, alla med varierande grad av sötma och frisk syra. Allra mest tilltalade årgångslösa Kirsebärsvin Rancio som lagrats utomhus på25-liters glasflaskor under ett år och därefter på cognacsfat. Komplex smak med apelsinskal, torkad frukt och nötter. Riktigt spännande och ett utmärkt exempel på vad som skulle gå att åstadkomma i norr.

Vad ska jag dricka i kväll...

... är en fråga som med stor regelbundenhet kräver ett svar. Ibland går det enkelt men ibland orsaker frågan en hel del bryderier. Ibland får maten styra vinvalet. Andra gånger blir det vinet som påverkar menyn. Oftast hugger jag något som jag är sugen på och så får det bli som det blir. Även om antalet flaskor ökat markant det senaste året har jag inget jättelager. Samtidigt är det ändå så att det finns finns en del att välja på. Problemet är nästan aldrig att jag inte hittar något jag är sugen på. Tvärtom är det oftast så att det är många olika saker som lockar.Många bloggare hade i samband med sina summeringar av fjolåret funderingar kring vad de skulle dricka mer av under 2010. Jag brottas med vad jag ska dricka mindre av vilket är betydligt svårare. Det enda jag kommit fram till är att jag ska försöka undvika tråkiga viner. Av denna anledning har en billig portugis blivit stående ett tag men ikväll korkade jag upp till slut upp 2007 Contraste från vinhuset Conceito i Douro.

Conceito är relativt nytt som varumärke men familjen Ferreira har odlat vin i nio generationer. Tidigare sålde man sina druvor till de stora portvinshusen men sedan några år tillbaka vinifierar man sina druvor själv. Man har satsat på inhemska druvor och har några vingårdar med riktigt gamla stockar. 2007 Contraste är Conceitos enklaste vin. Det är gjort på en bladning av 40% Tinta Roriz, 40% Touriga Franca och 20% Touriga Nacional. Vinet har lagrats 20 månader på barrique av fransk ek. Hälften av faten är nya.

Vinet går i en gnistrande rubinröd färg med lite blå reflexer. Doften är till en början mycket fruktig och får mig att associera till gamay. Det är mycket friskt med röda bär i centrum. Efter en stund blir doften mer komplex och det dyker upp en god kryddighet, anis och mörkare frukter. Smaken är ungdomlig livfull och ren med fin frukt . Slutet är kryddigt med lakrits/anis och mjuka tanniner. Inte något stort eller märkvärdigt vin men ett ärligt och intressant vardagsvin som är allt annat än tråkigt

Ytterligare en trevlig Portugisisk bekantskap. Det är tydligen inte på konsumtionen av portugisiska viner jag ska skära ner. Köpt hos Emilie Vin för 80DKK