En blöt helg

Ibland har tiden en förmåga att bara rusa iväg. Från det att Patrik kommer vadande i vattenmassorna tills dess att han åter plockar på sig sjöstövlarna hinner det på något märkligt sätt förflyta fem timmar. När jag sedan ser vad vi lämnat efter oss i form av halvfulla flaskor så tänker jag att vi ändå hann med en del timmarnas lättflyktighet till trots.

Mina flaskor är blinda för Patrik och vice versa. Inte av någon annan anledning än att möta vinerna med öppet sinne.

Vi börjar med en Oude Geuze från Brouwerij 3 Fonteinen. Inte ett vin alltså utan en belgisk spontanjäst öl, lambiek från tre olika årgångar som lagrats på ekfat. Doften är bitter och rätt rejält funkig. Stall och häst tillsammans med friska, gröna äpplen. Smaken är mycket frisk, med hög syra och mycket lätt beska. Mer intressant än gott. Vore kul att prova en med lite längre lagring. Flaskan har 2020 som bäst-före-datum.



Nej, över till riktiga doningar. Vi provar en 1994 Vouvray sec från Domaine Bourillon Dorléans, som fanns som tillfällig nyhet någon gång i våras. Korken är ingen vacker syn och doften som stiger ur flaskan är heller inte så kul. Jag har väldigt liten erfarenhet av gamla viner men hoppas att det löser sig med lite vädring. Och det gör det. I glaset visar vinet upp en djupt guldgul färg. Spännande doft med en del petrokemiska toner som komplement till de typiska chenin blanc-markörerna äpple och ylle. I munnen känns vinet fett och oljigt. Mycket frisk syra och smaker av äpple och en lätt honungston med en antydan till petroleum. Gott, men inte så där värst spännande i längden.

Nästa flaska plockar Patrik fram. I glaset får jag en nästan färglös vätska med hög viskositet. En liten sniff och jag tänker Alsace. Doften är mycket aromatisk och parfymerad. Kryddor och vit persika. En del alkohol finns med i bilden också. Smaken är fyllig och till en början känns vinet nästan lite platt men med lite luft så lyfter syran och vinet känns bättre balanserat. Kryddor, söt, mogen frukt och lång eftersmak. Mina gissningar pendlar mellan pinot gris och viognier.

Det rätta svaret visar sig vara 2008 Vigne Maria Coppi Fausto, en timorasso från Tortona. Så kul, ännu en lokal italiensk druva att bocka av från listan. Carlo Merolli säljer. Definitivt ett vin som borde appellera till många.



Även nästa vin blir är en lokal norditaliensk variant, 2006 Cavit Maso Romani Marzemino. Kontrasten är total mellan den tramsigt tunga prestigeflaskan och det jordnära, rättframma vinet. Färgen är har en viss transparens och går i en matt, mörkröd färg. Doften är frisk, bärig och vital, blandsaft med relativt hög svartvinbärshalt. Smaken är frisk med lingon och skogsbär och en liten nypa kanel. Bra syror och nätta tanniner. Harmoniskt och balanserat. Kul att prova en marzemino gjord med höga ambitioner men helt utan ek. Kostade c a 10 euro hos producenten. Nu vill jag verkligen smaka Foradoris Granato och Eugenio Rosis Poemia.



I et följande glaset finns 2003 Le Due Terre Sacrisassi Rosso, en fiftyfifty-blandning på refosco och schioppettino från Prepotto i Colli Orientale del Friuli. Le Due terre räknas till de allra bästa producenterna i området. Deras produktion är mycket småskalig och helt ekologisk. Man har totalt 4 ha och producerar under 20.000 flaskor per år. Detta vinet har jästs på betongtank och lagrats 22 månader på barriquer.

Vinet är tätt, mörkrött i färgen. Massiv doft med tydlig fatkaraktär och massor av söta bär. Mogna körsbär och svarta vinbär. Smaken är mycket fyllig och kraftfull men inte klumpig som jag först befarade. Bra syror skapar balans. Lång god eftersmak där jag förnimmer smaken av en halstablett jag inte minns namnet på. Jag hade önskat lite bättre tanniner och är mycket nyfiken på att prova vinet i en annan årgång. DWC Vin säljer för 250 DKK.

Eftermiddagens sista vin kör med helt öppna kort. Redan vid första anblicken av den transparenta tegelfärgade vätskan i glaset tänker jag mogen nebbiolo. Doften får mig inte att ändra den hypotesen men nu kan jag lägga till att vinet kommer från en modernist och att det är av mycket hög kvalité. Här finns alla de klassiska attributen som tjära, nypon, hallon och målarpyts. Jag känner till en början också en del ek men framförallt upplever jag en oerhört harmoni och elegans. Jag har inte tillräckligt stor erfarenhet för att gissa producent och räds för en stund att det ska vara ett vin från La Spinetta.

Smaken är matchar doftupplevelsen perfekt. Det här är ett perfekt balanserat, mjukt och mycket trevligt vin. Alldeles oerhört drickvänligt där komponenterna smält samman till perfektion. Vinet visade sig vara 1998 Renato Ratti Barolo Marcenasco. Det känns svårt att föreställa sig att den 2006:a av samma vin som jag provade för några månader sedan skulle kunna bli till något som ens liknar det vin vi just druckit.