Man talar ju ofta om återseenden som kära men ibland leder andra dejten till besvikelser. När jag provade 2004 L'Ora Nosiola föll jag pladask och grämde mig mycket över att jag inte hade handlat på mig mer. Under julsemestern sprang jag på årgång 2006.
2006 L'Ora Nosiola är vackert glänsande guldgult. Doften är intensivt blommig och parfymerad, nästan överlastad. Jag hittar salvia, honung och kanderade citronskal tillsammans med en lätt rökighet. Någonstans mitt i allt detta signalerar en visst alkoholgenomslag att det inte kommer att bli lika kul som sist. Det känns lite som att man brassar på för fullt med allt vad man har utan någon tanke på att få till en schysst helhet.
Smaken är också rätt märklig och jag undrar vad det är vinet vill vara. I munnen känns vinet runt och nästan lite oljigt. Syran är däremot nästan vass och sticker iväg åt ett annat håll. Någonstans dyker det upp citrus och honung. Precis när jag väntar mig att smaken ska öppna upp och breda ut sig pyser frukten iväg. Kvar blir den vassa syran och lite alkoholbeska. Det här var inte kul alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar