söndag 12 december 2010

2007 Occhipinti Siccagno




Det är inte alltid de "bästa" eller mest spektakulära vinerna som sätter störst avtryck. När vi förra helgen provade en hel hög viner tillsammans med Patrik stod de två oranga vinerna från Trinchero, Biancho och Palmé, helt i en klass för sig själva. Det är dock inte dessa båda viner jag har gått och tänkt på i veckan. Nej, vinerna som satte fart på min tankeverksamhet och som verkligen väckte min nyfikenhet var Arianna Occhipintis SP 68 och Il Frappato. Två lockande och lekfulla viner från en producent som jag aldrig tidigare hört talas om. Ännu mer har jag funderat på det av hennes viner som vi inte drack, den druvrena nero d'avolan Siccagno
Jag har druckit få nero d'avola som jag verkligen gillat. Oftast har det handlat om överextraherade, syltiga och lite grova viner. Så spännande då att se vad en producent som ger viner i en helt annan stil kan åstadkomma med druvan.

Arianna Occhipinti är en ung, 27 år, men mycket erfaren vinmakare. Hon arbetade under flera år tillsammans med sin farbror Giusto Occhipinti på hans egendom COS. Efter avslutad enologutbildning i Milano gjorde Arianna sin första årgång i eget namn 2004. Arianna har sina marker utanför Vittoria på sydöstra Sicilien. Hon förfogar över totalt 16 ha och producerar även olivolja. Produktionen är helt biodynamisk och Arianna är influerad av vinmakare som Josko Gravner, Nicolas Joly och Frank Cornelissen.

2007 Siccagno är ljust rödlila i färgen och helt transparent. Druvorna skördades i oktober, genomgick 15 dagars maceration och vinet har lagrats ett knappt år på 600-liters fat av fransk ek. Till en början finns det en del reduktiva drag som snabbt luftas bort. Kvar blir lite multna höstlöv Här finns en litet men tydligt inslag av brett i doften. En del rökiga mineraltoner. Frukten domineras av friska körbär och vinbär.

I munnen känns vinet väldigt slankt och elegant. Ren, tydligt definierad frukt med körsbär, lingon, vinbär och ett blommigt element. Även i smaken finns en tydlig rökig mineralitet. Syrorna klingar med spröda klocktoner. Lång, läcker eftersmak. Ganska mjuka och väl integrerade tanniner.

Jag drack vinet till ett tomatbaserat långkok på kalvbringa och jag har svårt att tänka mig en bättre kombination. Det ska bli riktigt spännande att följa Arianna Occhipintis fortsatta karriär. Jag är helt övertygad att vi kommer att få höra betydligt mer av och om henne i framtiden.

Vinet köpte jag i Köpenhamn hos Cibi e Vini och det kostade 179 DKK. Tyvärr finns ingen svensk importör. Visst vore det kul med en Vinik med Italiensfokus ?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Å det som ryktas att Vinik hade en liten spännande italienare, från något obskyrt hörn och med obskyra druvor, för eventuell lansering framöver..

Den som anstränger sin lever får se.

/MW

Fredrik sa...

Härlig läsning. Japp, helt klart får Nik kravla sig ur det franska träsket. Själv sitter jag och funderar på en Nerello Mascalese.

Ingvar Johansson sa...

MW! För att säga som Ray Davies You really got me . Det där får du ta o utveckla. Inte det där med levern alltså utan det andra.

Fredrik ! Fundera inte för mycket bara utan skrid till handling. Nik trivs nog rätt bra där han är. Vore dock kul om det dök upp fler med samma kunnande och entusiasm

Fredrik sa...

Sant så. Kanske ligger en herre från Ängelholm bra till. Du behöver inte ens fokusera på EKO, bara såna obskyra druvor från Friulien osv. Det finns nog fler än jag som kommer söka vinpolitisk asyl i Skåneland isf.