Det är mycket nu. Utöver alla de vanliga bestyren, säsongavslutningar, luciafiranden och julkonserter så firade vi igår San Niccoló efter konstens alla regler. Dessutom verkar Jörgen ha förlagt ölöpnnaren så jag får dricka all julölen själv. Lika bra att ta två på en gång.
Nils Oscars årgångsjulöl har jag bojkottat tidigare jular. Jag drack den för ett antal år sedan , blev rejält besviken och tyckte dessutom att den var kraftigt överprisad. Sedan dess har jag likt Scrooge alltid muttrat humbug för mig själv när jag hoppat över den i julölshyllan. I år tyckte jag att det var dags att ge den en andra chans. Jag har märkt att min smak inte är konstant utan förändras över åren.
När jag hällt upp den mörkbruna brygden i en Duvel-kupa och tagit första sniffen har jag väldigt svårt att förstå vad det var jag inte gillade. Det är en maffig och fyllig doft som möter en. Söt maltighet, kaffe, choklad och torkad frukt tillsammans med en viss kryddighet. I munnen känns den lyxigt gräddig. Smaken domineras de rostade tonerna, kaffe, apelsinskal och en del choklad. Viss syrlighet, rejäl beska och inte mycket sötma alls. Smakrik och mycket fin balans.
Dugges Rudolf Ren Ale är faktiskt rätt lik Nils Oscars Julöl, inte bara till färgen. Stor maltig doft. Även här domineras doften av de rostade tonerna med karamell,kaffe och choklad. Jag hittar torkad frukt och en del kryddor. Smaken är balanserad och inte lika fyllig och kraftfull som jag väntat mig. Mycket av aromerna känns igen i smaken och beskan är rejäl.
Två riktigt trevliga ales som känns väldigt säsongsanpassade och juliga. Båda känns dock för kraftiga för det mesta på julbordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar