Gambero Rosso Boutique Italian Wineries Tour 2010 del 1

Borde det inte heta Italian Botique Wineries Tour ? Det är inte bara överskriften som känns fishy när det gäller Gambero Rossos senaste nedslag i Köpenhamn. Man kan också fundera på om det inte krävs mer än två gigs för att det ska bli en turné ? Det här med boutique wineries är också lite märkligt. När jag läser mellan raderna i den inbundna bok som delas ut till besökarna där producenterna presenteras förstår jag att det handlar om småproducenter som räknar sin årsproduktion i tiotusental. Flaskor, inte lådor. Men det antyds också något mer, att försäljningsställen, butikerna, stavas med Q istället för K. Det kanske förresten vore något för Systembolaget att ta efter, införa speciellt utvalda Systemboutiquer.

Småproducenter låter ju trevligt och regionala viner likaså.Gambero Rosso har ett knappt trettiotal producenter med på turnén. Långtifrån alla kan kallas småproducenter. Falesco t ex har en årsproduktion på 2.500.000 flaskor och Cantina di Bolzano gör 1.000.000. Man talar också om att man vill lyfta fram de regionala vinernas särart genom den här satsningen Jag gissar att det i verkligheten förhåller sig som så att de som snällt betalar avgiften får följa med. Några andra krav tror jag inte att det ställts. Det är väl lite av tidens melodi, att sätta en etikett på något utan att bekymra sig för huruvida innehållet stämmer överens med förpackningen. Får de som följer med också en generös bedömning i nästa upplaga av Vinid'italia som bonus ?

Kanske låter jag min cyniska och konspirationsteoretiska ådra få för stort spelrum men jag är rätt skum på Gambero Rosso numera. I min bok passar det sig inte att ge ut ett lands viktigaste vinguide, publicera en inflytelserik tidning och samtidigt hjälpa till med marknadsföringen av de viner man bedömer.

Jag kan inte heller låta bli att notera att typsnittet till loggan på Gambero Rossos tidning är intill förväxling likt det på amerikanska musiktidningen Rolling Stone. Båda publikationerna har gjort en remarkabel resa från att vara underjordiska alternativtidningar till att bli glassiga mainstreammagasin. På vägen har man gjort sig av med besvärlig ballast i form av integritet och ideal.

Trots dessa invändningar och betänksamheter så fanns det en massa bra vin att prova. I vanlig ordning drabbades jag på ett tidigt stadium av sensory overload och hann på knappa tre timmar inte smaka mer än en bråkdel av vinerna. Det blev heller inte utrymme att prata med alla intressanta och trevliga vinmakare som fanns tillstädes. Framförallt få ju inte vinerna den uppmärksamhet och de glas de förtjänar.

Jag fick en inbjudan till evenemanget av reklambyrån Publikum Kommunikation, ordnade ledigt från jobbet och tog öresundståget till Köpenhamn och anrika Hotel d’Angleterre där eventet gick av stapeln.



Det var när jag såg att Lis Neris från Friuli-Venezia Giulia skulle delta som jag bestämde mig för att åka. Det var också till dem som jag begav mig först. Jag träffade den förtjusande Federica Pecorari, dotter till Lis Neris ägare Alvaro Pecorari. Givetvis hade jag hoppats få en längre pratstund med Federica men omständighetern medgav inte några mera ingående samtal.

2009 DOC Isonzo Pinot Grigio är ett av Lis Neris enklaste viner. Pinot Grigio är familjen Pecoraris favoritdruvor. Det här vinet kommer från unga stockar och har jästs och lagrats på ståltank. Åtta månader på jästfällning med batonage två gånger per vecka. Den som ser Pinot Grigio som jämställt med bordsvatten bör nog tänka om. Här finns massor av frukt och mineraler i doften. Smaken är ännu mer mineralisk med sälta och krita. Intressant inslag av mynta, frisk syra och lång eftersmak.

2008 DOC Isonzo Pinot Grigio Gris är deras vingårdsbetecknade variant. Vinet lagras och jäses på 500-liters ekfat i 11 månader. Det känns på alla sätt en storlek större än det föregående. Ökad komplexitet och mera mera fylligt och avrundat.

2006 Lis är en blandning på chardonnay, sauvignon blanc och pinot grigio som vinifierats som det föregående. Det lagras dessutom ett år på flaska innan försäljning Mycket komplex doft med tropisk frukt, örter, mandel och mineraler. Smaken är fyllig med rund behaglig munkänsla. Lager på lager med frukter som gula plommon, äpple och banan. Frisk syra som bär smaken tillsammans med alkoholen som ger rondör åt helheten. Ett väldigt gott och kraftfullt vitt vin.

2008 Confini är gjort på den något udda blandningen Pinot grigio, riesling och gewurztraminer. Vinfierat som de båda tidigare vinerna. Doften domineras av gewurzen med kryddighet, honung och tropisk frukt. Smaken är mycket rik, fyllig och mäktig med samma inslag som doften. Vinet har en tendens att bli lite för mycket för min smak men är ändå en imponerande skapelse.

Så kul att få prova de båda tyngsta cuvéerna och verkligen synd att det varken finns dansk eller svensk importör. Förhoppningsvis återkommer jag inom kort med en lite närmre titt på Lis Neris.


Jag fortsatte till Montevetrano och fick en liten pratstund med den ytterst sympatiska Silvia Imparato. Hon håller till i Kampanien där hon började göra vin på familjegården för sådär en tjugo år sedan. Först lite grann på hobbybasis men redan årgång 1993 av fick de eftertraktade tre glasen av Gambero Rosso och sedan dess har man i princip abbonerat på de Italienska vinguidrenas topputmärkelser. Till sin hjälp har Silvia konsulten Ricardo Cotarella. Man gör bara ett vin och producerar ungefär 30.000 flaskor per år. Ambitionen är att öka produktionen till 40.000 flaskor. Silvia berättar att hon inte är certifierad ekologisk men att hon är mycket försiktig med hur hon behandlar sina vinrankor och sin mark.

2007 Colli di Salerno Montevetrano är gjort på 60 Cabernet Sauvignon, 30 % Merlot och 10 % Aglianico (egentligen är det 20% Merlot och 20% Aglianico säger Silvia, Jag vet inte varför vi uppger andra siffror) som lagrats ett år på en bladning av nya och två-åriga barriquer. Doften är makalöst god och jag önskar att jag befann mig hemma med bra glas och en hel flaska för mig själv. Elegant frukt med mörka bär, svarta vinbär, kryddor och lätta rostade toner. Smaken är fyllig och kraftfull men ändå mycket elegant. Silkiga tanniner och mycket lång eftersmak. Supergott.

2008 Colli di Salerno Montevetrano har en mer fruktdriven och omedelbart förtjusande stil. Känns faktiskt tillgängligare än det ett år äldre vinet. Oerhört trevlig att dricka med charmerande bärfrukt men ändå med djup och struktur. Väcker ett omedelbart och starkt ha-begär. Importeras till Sverige av Vinovativa och till Danmark av Philpsson



Hos Perticaia träffade jag ägaren Guidso Guardigli, en distingerad man med glimten i ögat. Jag förklarade för honom att min erfarenhet av Sagrantino di Montefalco var begränsad till Caprai och Paolo Bea. Han tog då min hand och sa att han ville bli min vän - You are a rich man and I want rich people for friends. Han menade att rika männsikor har den goda egenskapen att de aldrig ber om att få låna pengar. Undermeningen var förstås att Caprais och Beas viner är dyra.
Perticaias viner är mera modest prissatta och enligt min smak också betydligt roligare att dricka än Caprais. Perticaia har c a 15 ha vinmarker och producerar 90.000 flaskor per år

2009 Umbria bianco Trebbiano Spoletino blev en mycket trevlig bekantskap. Frisk, mycket aromatisk doft med tropisk frukt,gula plommon och blommighet. Smaken är fyllig och kraftfull med söt frukt och rejäl syra. Ett vin jag mycket gärna skulle dricka igen

2007 Sagrantino Rosso är gjort på 60% sangiovese, 15% sagrantino, 15% colorino och 10% Merlot och"diverse andra druvor". Fin ungdomlig och väldigt ren doft med hallon och blåbär. Smaken är relativt fyllig, med bra syra och mjuka tanniner.

2006 Sagrantino di Montefalco görs på traditionellt vis med lång urlakning och jäsning vid relativt hög temperatur. Det lagras ett år på en blandning av barriquer och 500-liters fat och ett år på tank. Mörka bär, kryddor och diskreta ektoner i den eleganta doften. Smaken är fyllig med ungdomlig bärfrukt, mörka körsbär och uppstramande tanniner. Mycket bra.

Det här för räcka för idag. I nästa inlägg blir det lite Toskanska viner, ett par stopp i Alto Adige och en rejäl piemontesisk dikeskörning