Sällan har en bok lämnat mig så konfunderad som Alice Feirings "The Battle For Wine And Love or How I Saved the World from Parkerization". Jag konstaterade snabbt att vi gillar ungefär samma typ av viner. Feiring drar sin lans för naturliga viner, för ursprungstypiska viner och för de lokala druvorna. Hon avskyr barriquer, modern teknologi och likriktning. Vin ska göras av småbönder som gör vin som deras farfar och hans farfar gjorde det utan någon inblandning av vare sig barriquer, konsulter eller konstgödning. Så långt är vi överens, även om Alice Feiring är betydligt mer hardcore i sin inställning.
Jag har som sagt inga invändningar mot hennes tankar om vin. Däremot tröttnar jag snabbt på hennes sätt att föra fram dessa tankar. Det finns hennes sätt att tänka och det finns fel sätt att tänka. Det är mer än en gång jag kommer att tänka på Eva Lundgren och Ireen von Wachenfeldt som sakliga och nyanserade när jag läser Alice Feiring.
Alice Feiring är journalist och vinbloggare. Hon är av judisk härkomst,kvinna, rödhårig, vegetarian, späd och utbildad dansterapeut. Hon ger sig på fenomenet Robert Parker som väl på i princip alla punkter är hennes motsats. Givetvis kan han bara göra fel när han går i dialog med Feiring. Även om det är fenomenet Parker och inte personen som diskuteras så framträder bilden av av en maktfullkomlig alfahanne, advokat och med massor av manliga härskartekniker i rockärmen. Dessutom är han ute efter att förvrida alla våras smaklökar till att gilla sönderekade och trögflytande fruktbomber. Man kan möjligtvis tycka att hon använder sin position på ett skickligt sätt men jag tycker mest att det blir osmakligt. Alice Feiring må gilla nyanserade och lågmälda viner men hennes argumentation är av en helt annan sort. Jag hade föredragit en bok som hade lyft fram det hon verkligen gillar
Samtidigt är Feirings bok bitvis både rolig och tänkvärd. Jag älskar hur hon reflekterar kring behovet att knyta ett par filosofer till staben på UC Davis, USA's, och kanske världens, mest välrenomerade vinmakarutbildning, ett sätt att ge världen mera tänkvärda viner. Vidare väcker Feiring min nyfikenhet på en hel rad producenter som jag inte hört talas om tidigare. Där har hon verkliga styrka och jag hoppas att hon skriver en bok där denna styrka får en mera framträdande roll.
3 kommentarer:
Intressant. Men vad har hennes judiska härkomst, och att hon är späd eller att hon är rödhårig med saken att göra?
Nej, hårfärgen har väl inte med saken att göra. Däremot tänker jag att hon m förstärker bilden av Parker som en riktig buffel genom att framställa sig själv i ett slags underdogposition
Jag har inte läst boken, men följde debatten när den släpptes häromåret och har kikat in på Alice Feirings blogg då och då. Jag är annars rätt trött på parkerbashing från folk som läser honom som fan läser bibeln, och fick nog av onyanserade bredsidor efter Jonathan Nossiters bok "Le goût et le pouvoir", men det kanske vore på sin plats med en ny dos? Tack för recensionen hur som helst.
Skicka en kommentar