Oslo del två

Oslo överraskade mig positivt. Jag hittade snabbt ett ställe jag trivdes på och där stannade jag. Säkrast så. Tre kvällar på Café Bacchus utan att jag kände att jag saknade något eller greps av minsta lust att hitta något annat. De två första kvällarna tillbringade jag på egen hand med Oscar Hedlunds Cornelis-biografi. Sista kvällen var sällskapet ännu trevligare. Jag strålade samman med Fredrik Kolderup från norska naturvinsimportören Non Dos. Det blev en trevlig kväll med många viner, mycket vin och ett väldigt intressant samtal. Vi började diskutera våra hemländers respektive vinmarknader och konstaterade att trots många likheter så fungerar det olika bra.

Vi börjar prata monopol. Fredrik tycker att det fungerar ganska bra i Norge. Han menar att Monopolet hjälper små importörer att nå sina kunder och menar att även de mest udda viner går att köpa i hela Norge. Fredrik upplever Momopolets personal som genomgående intresserade, engagerade och kunniga. Utbudet av naturliga viner är relativt stort och det finns en publik. Vårt samtal glider över till vinjournalister och även här är Fredrik väldigt positiv. Han beskriver den norska vinjournalistkåren som kompetent, engagerad och självständiga. I regel köper man de viner man skriver om, ett förhållande som inte alltid rått men som nu börjar bli det gängse. Naturliga viner får ett mycket stort utrymme i förhållande till sin marknadsandel. Journalisterna vill verkligen få sina läsare att upptäcka nytt och vidga sina vyer. Den självklara tanken som slår mig är att vi inte skulle behöva ha det fullt så bedrövligt som vi har det.

Som smörjmedel till samtalet passerad ett stort antal naturliga viner revy. Jag hade plockat med Calabrettas Nonna Concetta, vidare drack vi Cornelissens vita Munjebel, den bästa gamay jag smakat, ett par röda och något vitt från Loire samt nya favoriten Camillo Donatis malvasia. Förmodligen blev det något vin till som missades i hastigheten. Vi blev sittandes vid vårt bord bortåt två timmar efter stängningsdags.

Samtalet kom också in på Non Dos verksamhet. De är långt ifrån ensamma om att importera naturliga viner men klart mest renläriga. Non Dos har även ett projekt i Piemonte där de håller på att producera ett osvavlat och ofiltrerat nebbiolo vin som lagrats på cement. Buteljeringen är på gång och vinet släpps förhoppningsvis snart på den norska marknaden. Förhoppningsvis ramlar någon flaska av lastbilen några mil efter Öresundsbron.

Dagen efter, som faktiskt inte känns så farligt dagen efter som den skulle kunna ha gjort, besöker jag två olika monopol-butiker. En välsorterad specialbutik och en med standardsortimentet. På båda ställena möts jag av kunnig och engagerad personal som gillar att snacka vin. I specialbutiken finns ett imponerande utbud av naturliga viner. Allt korrekt förvarat i vinkylar. Med ett sådant monopol hade jag inte klagat fullt så mycket.

Utan att ha så värst mycket mer belägg för det jag säger än min magkänsla så vill jag påstå att den norska vinscenen är betydligt mer vital och spännande än den svenska. Monopolet verkar arbeta bättre i förhållande till både kunder och leverantörer. Man förefaller att faktiskt ta det ansvar som monopolsituationen medför. Journalisterna verkar heller inte sitta i knäet på de stora importörerna/annosörerna utan arbetar utifrån en mera självständig position. De verkar heller inte underskatta sina läsares vinintresse.

Varför inte ta och surfa in på Monopolets hemsida och kolla in utbudet. Ett besök på norska vintidningen Vinforums hemsida är också att rekommendera.