måndag 20 september 2010

Oslo del två


Oslo överraskade mig positivt. Jag hittade snabbt ett ställe jag trivdes på och där stannade jag. Säkrast så. Tre kvällar på Café Bacchus utan att jag kände att jag saknade något eller greps av minsta lust att hitta något annat. De två första kvällarna tillbringade jag på egen hand med Oscar Hedlunds Cornelis-biografi. Sista kvällen var sällskapet ännu trevligare. Jag strålade samman med Fredrik Kolderup från norska naturvinsimportören Non Dos. Det blev en trevlig kväll med många viner, mycket vin och ett väldigt intressant samtal. Vi började diskutera våra hemländers respektive vinmarknader och konstaterade att trots många likheter så fungerar det olika bra.

Vi börjar prata monopol. Fredrik tycker att det fungerar ganska bra i Norge. Han menar att Monopolet hjälper små importörer att nå sina kunder och menar att även de mest udda viner går att köpa i hela Norge. Fredrik upplever Momopolets personal som genomgående intresserade, engagerade och kunniga. Utbudet av naturliga viner är relativt stort och det finns en publik. Vårt samtal glider över till vinjournalister och även här är Fredrik väldigt positiv. Han beskriver den norska vinjournalistkåren som kompetent, engagerad och självständiga. I regel köper man de viner man skriver om, ett förhållande som inte alltid rått men som nu börjar bli det gängse. Naturliga viner får ett mycket stort utrymme i förhållande till sin marknadsandel. Journalisterna vill verkligen få sina läsare att upptäcka nytt och vidga sina vyer. Den självklara tanken som slår mig är att vi inte skulle behöva ha det fullt så bedrövligt som vi har det.

Som smörjmedel till samtalet passerad ett stort antal naturliga viner revy. Jag hade plockat med Calabrettas Nonna Concetta, vidare drack vi Cornelissens vita Munjebel, den bästa gamay jag smakat, ett par röda och något vitt från Loire samt nya favoriten Camillo Donatis malvasia. Förmodligen blev det något vin till som missades i hastigheten. Vi blev sittandes vid vårt bord bortåt två timmar efter stängningsdags.

Samtalet kom också in på Non Dos verksamhet. De är långt ifrån ensamma om att importera naturliga viner men klart mest renläriga. Non Dos har även ett projekt i Piemonte där de håller på att producera ett osvavlat och ofiltrerat nebbiolo vin som lagrats på cement. Buteljeringen är på gång och vinet släpps förhoppningsvis snart på den norska marknaden. Förhoppningsvis ramlar någon flaska av lastbilen några mil efter Öresundsbron.

Dagen efter, som faktiskt inte känns så farligt dagen efter som den skulle kunna ha gjort, besöker jag två olika monopol-butiker. En välsorterad specialbutik och en med standardsortimentet. På båda ställena möts jag av kunnig och engagerad personal som gillar att snacka vin. I specialbutiken finns ett imponerande utbud av naturliga viner. Allt korrekt förvarat i vinkylar. Med ett sådant monopol hade jag inte klagat fullt så mycket.

Utan att ha så värst mycket mer belägg för det jag säger än min magkänsla så vill jag påstå att den norska vinscenen är betydligt mer vital och spännande än den svenska. Monopolet verkar arbeta bättre i förhållande till både kunder och leverantörer. Man förefaller att faktiskt ta det ansvar som monopolsituationen medför. Journalisterna verkar heller inte sitta i knäet på de stora importörerna/annosörerna utan arbetar utifrån en mera självständig position. De verkar heller inte underskatta sina läsares vinintresse.

Varför inte ta och surfa in på Monopolets hemsida och kolla in utbudet. Ett besök på norska vintidningen Vinforums hemsida är också att rekommendera.



6 kommentarer:

Italienska viner sa...

Intressant Ingvar. Och jovisst, ibland surfar man in på Polet och kollar läget. Sortimentet kan man inte klaga på men priserna är ju hiskeliga - knappt en barolo under 400 NOK. Vinforum besöks också frekvent men jag tycker tonen är lite uptight, i stort sett alla verkar dock vara extremt kunniga.

Förresten, termen "naturligt vin" - finns det inget bättre? Det känns lite urlakat, som "world music" liksom, både allt och inget. Det måste finnas något mer träffande biojuice, ekococktail, organiska droppar eller vadsomhelst...

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Patrik ! Jag tycker nog att naturligt vin är ett rätt bra begrepp. Vin med no nothing tillsatt. World music är väl en något vidare term som är lika användbar som musik som faller under det begreppet brukar vara njutbar.

När det gäller polets priser så tycker jag det varierar. När det gäller barolo kan man väl säga att priserna ligger rätt nära sitt rätta värde. På andra viner är det helt ok priser. Radikon kostar t ex en dryg 2-hundring för en halvliter vilket är i nivå med vad du betalar i Italien. Överhuvudtaget var naturvinerna mycket överkomliga. Så även på restaurang.

Håller med dig om Vinforums forum. Det skulle kunna svänga mer. Tidningen är däremot läsvärd.

Italienska viner sa...

Jo, "world music" lyckas väl täcka det mesta från Gloria Estefan till mongoliska näsflöjter? Jag är rädd att "naturligt vin" går( har gått?) samma öde till mötes - vilka viner är då de onaturliga, frågar sig vän av ordning?

Nej Ingvar, koppla på krativiteten nu - jag ger dig en munsbit att jobba vidare på: "funky fizz" :-)

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Man kan ju också hamna i andra diket, att begreppen blir så smala att de bara funkar för att beskriva ett vin. Direkt efter öppnandet skulle man kunna kalla Donatis "Il mio Malvasia" för "Fizzy Funk"

När det gäller att mynta begrepp som är både tillräckligt specifika och omfattande så krävs det nog större och mera välfungerande hjärnor än min. Kanske något att jobba med under nästa provning ?

Kjetil sa...

Javisst er Norge ruskigt dyrt! Vi nordmänn handlar ofta vin i Danmark, som Er, der prisen på t.ex Barolo är mycket bättre. Men på t.ex hvita vinar från Leitz i Tyskland är vi billigast i världen. Jeg klager fortfarande inte så mycket över prisnivåen så lenge det finns så stort urval/goda vinar att beställa.

Några tankar från vinforum om Norden och vin: http://vinforum.no/?article=3083&type=news

Ingvar Johansson sa...

Kjetil ! Tack för länken. Intressanta tankar och jag håller verkligen med beträffande den svenska marknaden. Jag tror precis som artikelförfattaren att det i väldigt stor utsträckning handlar om en ledningsfråga.

Jag roade mig med att kolla runt lite bland Polets Barolo-priser. Allt är inte dyrt. Fenocchio t ex är rätt OK med priser som ligger helt i nivå med de danska.