Solo i Oslo

Danmark har blivit ett slags nödhamn för nyfikna vinskallar i allmänhet och vinbloggare i synnerhet. Ett lockande alternativ till den dysfunktionella svenska vinmarknadens torftiga utbud. I veckan sände jobbet mig till vårt andra västliga grannland. Fyra dagar i Oslo. Späckade dagar men lediga kvällar och möjligheter att kolla in den norska vinscenen.

När jag passerar Svinesundsbron brukar det gå kalla kårar längs ryggraden. Det känns som att stiga in i en gigantisk frikyrkoförsamling där alla bemöter en vänligt men samtidigt förmedlar att jag inte hör dit. Första kvällen hamnade jag, i högsta grad ofrivilligt och under tysta protester, på Akker brygge. Ett fult, flashigt köpcentrum med överprisade restauranger på rad. Oslos A-läge om jag förstått saken rätt. Givetvis hamnade vi på det värsta Kalle Anka-stället med en vinkypare som med emfas hävdade att den Alsace-riesling jag tänkte beställa in var söt. Han hämtade en kollega som efter en stunds förhandlande kunde gå med på att vinet var halvsött men där var det stopp. Vinet var givetvis torrt. Maten höll samma klass som kyparnas vinkunskaper medan priserna låg på Cru Classé-nivå. Ingen bra början på Osloäventyret.

Efter maten lämnade jag sällskapet och gav mig iväg till ett ställe som rekommenderats av en amerikansk vinbloggare bosatt i Bergen. Café Bacchus ligger på en tvärgata till Karl Johans gate och där kom jag att tillbringa i stort sett all ledig tid under de följande dagarna. Jag känner mig hemma på Bacchus från första stund och känslan stället förmedlar påminner mig om hur det var att stiga in på Café Ariman i Lund för några decennier sedan.

Vinlistan är inte stor men verkligen spännande. Genomgående ekologiska viner och många naturliga viner. Man hittar viner från producenter som Cornelissen och Radikon men även många för mig helt okända namn. Oransjevin har en egen sida och det finns fem att välja på varav två säljs på glas. Priserna är förvånansvärt låga med ett påslag på gissningsvis 80%. Jag provar mig igenom glasvinerna

2006 La Stoppa Ageno är en storsäljare i Norge med naturvinsmått mätt. Vinet kostar 237 NOK på Momopolet och man har sålt några tusen flaskor av det. Det kommer från Emilia Romagna och är gjort på 60% malvasia och 40% Ortrugo/Trebbiano. Vinet är helt klart och går i en mörkt kopparfärgad nyans. Vinet är verkligen aromatiskt med intensiv doft av exotiska blommor,saffran, aprikos och torkad frukt toppat med smörkola. Smaken är lika intensiv där fruktaromerna går igen men här hittar jag också farinsocker och faktiskt kaffe med mjölk. Bra syra, lätt bitterhet och viss strävhet. Eftersmaken är riktigt lång. Ett superbt vin som inte är helt olikt Tricheros Sogno di Baccho.

Jag fortsätter med ett annat vin från La Stoppa, 2007 Gutturnio som är en femtiofemtioblandning på barbera och bonarda. Doften är intensivt kryddig, en del röda bär, tapenade, tobak och mineraler. Smaken är intensivt fruktig med söta bär, frisk syra och lite knallpulver. Riktigt bra men inte unikt som det föregående.

Jag stannar kvar på Café Bacchus till stängningsdags och blir även kvar i Emilia-Romagna. 2006 Rosso della Bandita från producenten Camillo Donato görs på Lambrusco, barbera, malvasia och trebbiano. Vinet är lätt spritsigt och doftar enbärsdricka. Riktig, hemkörd enbärsdricka som är frisk och kryddig. Smaken är frisk, rätt enkel men läskande och god med finkorniga tanniner. Genuint och rustikt så det förslår. Det känns verkligen som ett blast from the past.

Camillo Donato gör även han ett oransjevin, 2008 Il mio Malvasia. Vinet kommer med en lätt skumkant och i en grumligt apelsingul färg. Den intiala doften är inte helt kul. Det har en lätt avloppsdoft och jag associerar direkt till belgisk geuze. Det är funkigt som ett tajt barband från New Orleans. Med lite tid så stiger det helt andra aromer ur glaset. Det har en härlig frukt med vit persika, aprikos och citrus. Det fortsätter med exotiska kryddor och mineraler. Smaken är knastertorr med frisk syra. Man hittar mogna äpple, apelsin, aprikos och krita i smaken. Eftersmaken hänger kvar länge här också. Det här är så vansinnigt läckert. Ett vin som inte bara tilltalar mig utan det talar till mig och jag gillar vad det har att säga. Inget stort vin med traditionella mått mätt men en av de roligaste vinupplevelserna för mig i år.

En rätt bra början på Oslodagarna. Jag återkommer med lite ytterligare intryck reflexioner och tankar från besöket.