lördag 31 januari 2009

Sogno di Baccho 6

En anonym läsare frågade mig för en tid sedan i en kommentar vilket vin som var det märkligaste jag drucket. Jag minns inte riktigt vad jag svarade men jag borde ha svarat Sogno di Baccho.

Sogno di Baccho
tillverkas av Azienda Agricola Trinchero i kommunen Agliano Terme i Monferrato. Trinchero är en liten producent som inte odlar någon nebbiolo utan har satsat på andra för området klassiska druvor som Barbera, Arneis, Dolcetto, Grignolino och Freisa samt lite chardonnay och merlot. Produktionen är helt ekologiskt, man använder sig enbart av naturjäst och man har en icke-interventionistisk hållning till vinmakandet.

I uppräkningen av druvorna glömde jag bort den som blir till Sogno di Baccho. I ett avlägset hörn av Trincheros ägor finns en liten plätt med riktigt gamla stockar som man inte visste riktigt vad man skulle göra med. Det visade sig vara Malvasia Biancho och man bestämde sig för att försöka göra något spännande med druvorna. Sogno di Baccho har förndrats en del vad gäller jäsning och lagring och man har lyckats bättre och bättre efter hand.

Är Sogno di Baccho ett vitt vin ? Det klassificeras som ett vitt men färgen är mörk bärnsten. Påminner om cognac tycker jag. Druvorna skördas mycket sent, när de nästan börjat skrumpna. De vinifieras som ett rött med två veckors skalkontakt och jäsningen sker utan någon temperatur kontroll.

Doften är mycket speciell. Det finns mycket tydliga oxidativa toner som får mig att associera till ett sött, förstärkt muskatvin eller sherry. Lite som en Zibibbo. Samtidigt känns det friskt. Doften är alltså inte helt söt utan får en att undra vad det handlar om. Här finns också ett inslag som är väldigt vanligt bland vita viner som haft lång skalkontakt. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men jag påminns om mjölksyrade grönsaker

Smaken är fyllig och helt torr. Den bjuder på mineraler med lätt sälta, hög syra, och vinet känns lätt oxiderat. Inte helt olikt en torr sherry. Vinet har rejäla tanniner och vid en helblind provning med svarta glas hade det varit svårt att bestämma rött eller vitt. Just nu lite i yngsta laget. Producenten menar att vinet behöver fyra års lagring och jag säger inte emot. Det får dröja ett år innan nästa flaska

Sogno di Baccho är ett fascinerande vin att älska eller hata. Jag gillar stilen och är helt såld. Matmatchningen är dock ett problem. Jag tycker att det är suveränt till lagrade ostar, gärna en bit Comté men dricker det gärna utan något till.

Vinet är klassificerat som Vino da Tavola och därmed får årgången inte anges på etiketten. Man löser problemet genom att lägga till en siffra efter namnet. Snart kan vi alltså njuta av Bacchi drömmar 7



1 kommentar:

Anonym sa...

I always inspired by you, your opinion and attitude, again, thanks for this nice post.

- Norman