Isterband

I fredags, innan syrah-provningen, förde arbetet mig till Smålands allra mörkaste delar. Jag bestämde mig för att förena nytta med nöje och försöka hitta riktiga isterband. Vanliga fabrikstillverkade varianter finns ju att tillgå i så gott som varje kyldisk men dessa har väldigt lite med den äkta varan att göra.

Under hela min uppväxt åkte vi till Småland för att hälsa på släktingar. Varje gång åts isterband, rödbetor och skalpotatis. Isterbanden fanns i två varianter, en lämpad för kokning och en för stekning. I samband med Smålandsbesöken stannade vi alltid till hos Sandbergs Chark i Liatorp och köpte med oss en rejäl dos av båda sorterna. Sandbergs slog igen sin butik för ett tiotal år sedan och ingen har tagit vid. Receptet på isterbanden såldes till IKEA för en spottstyver och kanske har Sandbergs isterband spritts över världen. Åtminstone något som kallas för Sandbergs isterband för självklart så har IKEAS kopior väldigt lite med orginalet att göra.

Själva poängen med isterband är den milda syrligheten som förstärks av rökningen och lätt sälta i kombination med rätt hög fetthalt. Korngrynen ger en lite grövre struktur till korven. Industriella isterband syras på artificiell väg medan den genuina, hantverksmässigt framställda varianten får sin syrlighet genom att korvarna får "hänga på tork". Då tillåts mjölksyrebakterierna föröka sig tills dess att de får den rätta syrligheten. När isterbanden syras på detta sättet blir syran mildare och rundare. Jag uppfattar de industriella som mycket skarpare och fränare i smaken.

Isterbanden jag köpte tillverkades hos en liten producent i Åseda och var av det rätta virket. Jag köpte två varianter, rökta och torkade. De rökta med lite mer markerad smak och de torkade mera delikata men båda varianterna förödande goda. Om de var lika goda som Sandbergs vet jag inte. Åseda-banden har inte lagrats bland minnen från uppsluppna släktsammankomster men det kändes att de var på riktigt och det räcker långt. De åts med skalpotatis och sallad på rödbetor, kapris, senap och vinegrette.

Vad dricker man då till isterband. ?Traditionen bjuder mjölk eller möjligtvis lageröl. Jag tror att en Refosco från Friulien (eller en slovensk Refosk) skulle funkat ypperligt men jag var inte sugen på vin efter fredagens utsvävningar utan valde istället Oppigårds Late Summer Ale och Hercules Douple IPA från Great Divide. LSA:n var helt perfekt och Double IPA:n OK.

Jag har tyvärr glömt namnet på Isterbandstillverkaren i Åseda men där lär nog inte finnas så många. Finns det någon som tips på andra bra isterbandsproducenter tar jag tacksamt emot dessa.