Ekoviner, ständigt dessa ekoviner...

I stort sett alla inlägg jag skrivit som varit vin-relaterade men inte handlat om något specifikt vin har nästan uteslutande handlat om gnäll och klagande. Jag önskar att jag var bättre på att fånga upp positiva tendenser i vinvärlden men de fastnar inte på samma sätt som det negativa. Naturligtvis är det återigen naturekobioköret som får igång mig.

Övriga familjen har förbjudit mig att läsa Kronstam på söndagsmorgonen så det gör jag inte längre. Nu råkade jag via den alltid lika positive och vänlige Alf Tumble på Dricks ändå utsättas för Kronstams skriverier. Istället för att ta ut det på familjen blir det en bloggpost.

I sin text lyckas Kronstam förklara att vi är många som gillar eko-viner och att de hör framtiden till. Eko-vinerna har varit dåliga, blivit bättre ja till och med "fullgoda" men nu åter blivit sämre. Försämringen beror på att odlarna svavlar för lite. Tack för den klockrena analysen säger jag.

Alf Tumbles text handlar om olika typer av ekoviner och diverse subgenrer. Någon läsare hade bett Alf att skriva om ekoviner och han gjorde en förtjänstfull genomgång av olika sätt att benämna, certifiera och klassificera ekoviner. Den texten är inte alls dålig men tillsammans med Kronstams krönika sätter den fart på mina funderingar. Jag började fundera kring hur otillräcklig och urvattnad beteckningen ekologisk är i både vin och matsammanhang.

Trots att jag i stort sett bara skriver om viner som kan betecknas som ekologiska så tycker jag inte att beteckningen har något större egenvärde. Jag misstror också de flesta certifieringar. Etiketter är lika lätta att klistra på som de är att plocka av. Det är ju förvisso så att en etikett, eller en certifiering kan tydliggöra något men den kan också dölja något eller flytta fokus. Tanken att välja ett vin som skeppats hit med tankbåt för att sedan tappas på klimatsmart papplåda känns lika lockande som att äta Dennis grillkorv. Om det är ekologiskt eller inte spelar liksom ingen roll. För mig är det en närmast löjeväckande tanke att dricka ekologiska viner av hänsyn till miljön. Då är det väl långt bättre att låta bli att dricka vin. Om det är något Kronstams tabell visar så är det väl just detta. Ett vin kan vara prisvärt, fyndstämplat, ekologiskt, rättvisemärkt, förmodligen även producerat av en vinmakare som tänkt på genusperspektivet och ändå suga hårt. Vill man visa sin solidaritet eller sin omsorg om omvärlden är det bättre att göra det på ett sätt som faktiskt gynnar det man vill värna om. Vill man dricka bra vin så bör man skaffa sig kunskap om odlaren och hans, eller hennes, arbetsmetoder.

Mitt intresse för ekologiska viner handlar mest om att jag ser ekologisk produktiom som EN grundförutsättning för att göra bra vin. Småskalighet, hantverksmässig produktion och respekt för traditioner är andra grundläggande förutsättningar för att göra vin som faller mig i smaken. Vinframställning som ger mångfald snarare än enfald.