söndag 7 december 2008

2004 L'Ora Nosiola



Italien är fullt av lokala druvsorter som odlas i ett begränsat område. Oftast konsumeras också det mesta lokalt. Områdets kök och områdets vin har växt ihop under seklenas gång och format en enhet som gör att det ena inte funkar så bra utan det andra. Det saknas oftast också ekonomiska muskler för att marknadsföra sig på nya marknader. Kanske är det dessutom så att man på många håll lever rätt gott på den lokala försäljningen. Trentino är ekonomiskt sett en mycket välmående provins med hög levnadsstandard. Man är beredd att betala en slant för ambitiösa tolkningar av gamla traditionella viner som funkar till uppgraderingarna av områdets mat.

Såvitt jag vet odlas Nosiola endast i Trentino. Den används ofta till Vin Santo och andra söta viner men ibland blir gör man även helt torra viner. Cantina Toblino är en stor producent. Man förfogar över c a 550 ha relativt högt belägna vingårdar. Man gör mestadels habila vardagsviner på för området typiska druvor som Teroldego, Lagrein, Pinot Nero, Moscato Giallo, Traminer, Nosiola och Sauvignon. Sedan gör man dessutom ett exkusivt Vin Santo. De senaste åren har man även satsat på att göra ett mer ambitöst druvrent nosiola-vin, L'Ora.

Det är lite intressant att jämföra strategin för hur Cantina Toblino gör ett premiumvin med Attems tillvägagångssätt. Båda producenterna har flaskformen och glasets tjocklek gemensamt men där slutar likheterna. Attems väljer att släta ut sig och tona ner den lokala särarten medan Cantina Toblinos vin framhäver ursprunget och druvans typicitet.

Nosiola är en druva som alltid skördas sent. Druvorna som används till L'Ora plockas ytterligare några veckor senare för hand och genomgår dessutom en lätt torkning. Vinet genomgår sedan en viss maceration och jäses och lagras på 500-litersfat av acaciaträ.

Vinet har en halmgul och väldigt klar färg. Det lämnar tydliga gardiner i glaset. Doften är på något märkligt sätt både delikat och kraftfullt aromatisk. Det första som kommer ur glaset är en parfymerad blommighet som får mig att tänka på liljekonvalj. Jag associerar vidare och kommer till till både gröna och gula äpplen. Här finns också inslag av honung, kryddörter som salvia och tydliga mineraltoner. Smaken som är mycket fyllig och komplex följer aromerna. Alkoholhalten ligger på 14% men det är absolut inget som stör. Tillsammans med en rejäl syra som gör vinet friskt bär den smakerna och får allt att hänga kvar en bra stund efter det att vinet runnit ned i strupen. Jag gissar att 2004 L'Ora trots fyra år på nacken har framtiden för sig. Syran är som sagt mycket frisk och vinet känns fortfarande ungt och livligt.

Vi drack vinet till gnocchi di patate med en sås på grädde och speck vilket var en prefekt kombination. Ett av årets största positiva vita överraskningar. För den som är begiven på starkare drycker så gör man även en fantastiskt aromatisk grappa på Nosiola.

7 kommentarer:

WhoCutTheCheeze sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
WhoCutTheCheeze sa...

Kanon! Kul att få sig lite skön info till livs. Kikade på hemsidan och såg att priset ligger på 15€. Problemet verkar vara att få hem det, men det kanske mynnar en pipeline någonstans i skåneland. Isf, säg till nästa gång du ska pumpa. ;)

Vore trevligt att prova hela line-upen!

L'Ora funkar nog perfekt med en Grana Trentino.. riven över gnocchi :)

esping sa...

WCTH !! Problemet med pipelinen är att den är kraftigt underdimensionerad :). När det gäller Cantina Toblinos övriga viner så vet jag inte mycket. Jag har varit mycket i Trentino genom åren och har druckit många trevliga viner men få riktigt minnesvärda. De allra flesta producenterna gör schyssta måltidsviner, med rena druvtypiska smaker. Jag misstänker att det förhåller sig ungefär så med Cantina Toblino.En bit Grana Trentino hade varit fint till, säkert.

WhoCutTheCheeze sa...

Haha, underdimensionerad, jo man tackar! En sortimentprovning skulle iaf inte belasta kontot överdrivet.
Tänkte mest att det är alltid kul att lära känna en producent som är typiskt lokal. Där de typiska vinerna fortfarande hänger samman med den inhemska maten och framförallt mejeriprodukterna ;)

Och det verkar som Grana Trentino härstammar från Trento, det ligger väl bra mycket längre norrut än Trentino. My Bad!

esping sa...

Trentino är provinsen som Trento är huvudstad i så jag gissar att Grana Trentino kan komma från hela provinsen. Jag håller med dig om att det är kul att lära känna en viss producent. Särskilt om man släpper vinnörderiet och finliret lite och tänker mer på funktionen, d v s vinet som måltidsdryck. Vin behöver inte vara så jävla bra hela tiden för att vara bra.

I Trentino kan man forfarande stöta på små fäbodsmejerier uppe i bergen. Ofta finns det en servering i anslutning där man kan äta goda ost- och smörbaserade anrättningar. Gnocchi med smält smör och rökt ricotta kanske ? Eller vaför inte formaggio schiz med polenta ? Perfekt mat efter en dagstur i bergen.

WhoCutTheCheeze sa...

Aha, jag har ju ett inlägg om ostjäkeln här, även en länk till en producent. Är det i närheten?

Och jag kan bara hålla med, och käket verkar fantastiskt.. jag kommer att terrorisera din mail om restips snart! :)

esping sa...

Det verkar som din ostproducent ligger i Trentino någon mil nordväst om Trento och inte så långt från Toblino heller. Du är välkommen att höra av dig om restips.