2006 Kartäuserhof Smaragd Riesling Achleiten

Kul

Om man har en gammal singelbelagd gårdsplan, utan markduk som skydd mot ogräset, är man aldrig arbetslös så här års. Efter en hård kamp är det enda som hjälper mot värkande rygg och torr hals - intalar jag mig - en kall riesling från Wachau.

Och det stämmer, banne mig. Efter tre kvart i öppnad falska doftar 2006 Kartäuserhof Smaragd Riesling Achleiten diesel, med honung och tropiska frukter som försångare i gospelkören. Sweet Jesus! - det här får bort dammet och ger livsandarna åter. I smaken finns ananas på burk, bra mineralitet, påtaglig syra och en kvardröjande beska i eftersmaken som gör att man blir törstig på mer. Intrikat utan att på något vis vara komplicerat. En sjysst produkt från österrikiska Wachau i fin form just nu. Inköpt på rea för halvtannat år sedan för cirka 150 kronor, om jag inte missminner mig. Den tålmodiga väntan har nog varit till fördel, för vinet och därmed för mig.

I kvällningen kan jag sitta och begrunda vad som egentligen skedde under Billigt Vins redaktionsmöte, när vi provade Clos du Mont-Olivets 2004. Den funkade liksom inte alls. Det var något oförlöst - alternativt redan dött - över den. Alkoholstickig, endimensionell och inte kul.

Jag provar om jämsides med ett glas Lirac från Domaine Garcin (2005), fyndat på Irma för några år sedan och öppen sedan några dagar. Och fan vet om jag inte föredrar det billiga tjutet. Det är friskt kryddigt och lite läder har kommit fram i doften sedan jag öppnade den. Pinjelund, tänker jag, utan att väl nånsin ha gått genom någon sådan. Smaken är läskande, med fin frukt och trevliga tanniner. Clos du Mont-Olivet har inte utvecklats som jag hoppades (för det fanns en viss progression efter karaffering och luftning kvällen innan). Men nu är vinet fortfarande tungt och stickigt. Lite mentoldoft finns det, men den lyckas inte lätta upp helhetsintrycket. I smaken dominerar beskan och alkoholtyngden, den frukt som fanns där vid öppnandet har inte precis tagit över showen.

Svårt veta vem det är fel på här - mig och Ingvar eller just det här exemplaret. Men
vilket fall som helst håller min relation till södra Rhône håller på att bli mer komplicerad. Och jag som trodde jag var i början av en livslång kärlek.

Inte kul