fredag 20 mars 2009

2005 La Bastide Blanche

Medan Trisse lyckas ligga i framkant och dricka nyheter så släpar jag efter och korkar upp fjolårets nyheter. Igår kväll blev det ett vin som jag med tillvänjning, och kanske viss lagring, lärt mig uppskatta, La Bastide Blanche.

Färgen är rätt märklig, brunröd med en del blå inslag. Jag tycker mig ana en viss grumlighet som möjligtvis kan tillskrivas betraktarens öga. Doften får mig att direkt associera till Astrid Lindgren, Emil och Griseknoen. Det måste ha varit precis såhär det luktade när de två sistnämda tog sig sitt första rus. Körsbär, alkohol och gödselstack. Sällan har jag upplevt gödselkomponenten så tydlig. Körsbären sekonderas av andra mörka bär Någonstans i bakgrunden anas engelsk piptobak och lite lakrits.

Jag provar en klunk direkt vid öppnandet och det är sannerligen en stark upplevelse. Burdust och vildsint med smaker som spretar åt alla hål kombinerat med en besynnerlig strävhet. Min upplevelse är att strävheten följer med en bit ner i svalget. Efter några timmar i karaffen går det att närma sig vinet utan att bli attackerad. Nu är det förhållandevis njutbart med smak av körsbär, hallon kombinerat med lakritskonfekt. Strävheten är fortfarande högst påtaglig men inte plågsam.

05:an är väldigt annorlunda i jämförelse med 04:an. Betydligt bråkigare, mera ouppfostrad men med en rimligare alkoholhalt. Jag tänker definitivt glömma bort resterande flaskor några år.

2 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Härlig beskrivning! Det här är verkligen speciellt att sniffa på, det känns på riktigt! Och inget kan dofta lagårdsbacke som mourvèdre...

Man blir nästan sugen på att dra en kork igen. Är det definitionen på masochism?

esping sa...

Tack för berömmet. Ja, en dragning åt det masochistiska vill nog till om 05:an ska anses som njutbar inom en överskådlig framtid.