Secret Wine del 2

Så nära men ändå så långt borta. I morse var jag inte långt ifrån 1000 euro till en vinresa. Nu får jag nog bita i det välbekanta sura äpplet och konstatera close, but no cigar.

Det som stod mellan mig och det hägrande förstapriset i Secret Wine var tre appellationer som skulle namnges och kombineras med tre anonyma buteljer. Jag tittade, sniffade, sörplade, spottade och svalde efter alla konstens regler utan att bli så värst mycket klokare. Här följer mina notat.

Jag tar de anonyma flaskorna i nummerordning och börjar med vin 079. Färgen är tätt blåröd. Doften ger massor av ungdomlig frukt. Svarta vinbär och skogsbär. Jag tycker mig också känna ett tydligt drag av rabarber. Frukten ger ett konstgjort intryck. Lite vingummivarning. Det finns också en lätt pepprighet.

Smaken är också den ungdomlig och fruktcentrerad. Följer aromerna väl. Bra syra, viss strävhet och en trist bitterhet mot slutet. Rätt hög alkoholhalt.

Nästa vin har nummer 390 och det är intill förväxling likt det föregående. Möjligen är det något glesare men det är marginellt. Doften påminner också den om det föregående men här anar jag en del fattoner. Hög alkoholhalt som inte är tillräckligt väl inpackad för att jag ska trivas.

Det sista vinet, nummer 714 skiljer sig markant från de båda föregående. Vinet är rubinrött och helt transparent. Doften domineras av jordgubbar, svarta oliver och lite lakrits. En del alkohol känns också av. Smaken är mjuk, har bra syra och bara lätt strävhet. Jordgubbsfrukten dominerar och det finns en lätt lakritston. Trots en väl maffig alkoholhalt så är detta min favorit av de tre.

Min gissning är att vin 74 och 390 är blandningar med en rätt hög andel syrah. Jag gissar vidare att 714 är grenachedominerat. Jag har, föga överraskande,dragit slutsatsen att vinerna är hemmahörande i södra Frankrike. Förmodligen inte i någon av de mera statustyngda områdena. Mer precis än så tänker jag inte bli förrän deadline för inlämning av gissningar har passerats.

Tilägg 19.56. Jag var precis inne på Secret Wines hemsida och såg då att man lägger ut de tävlandes svar. De flesta rör sig runt om i södra Frankrike men spridningen är rätt stor med enstaka provare placerar vinerna i USA, Australien och Sydamerika. Själv har jag börjat fundera på om det rätta svaret kan hamna betydligt längre söderut. I nordafrika.

Secret Wine

Det droppar in en del märkliga mail med jämna mellanrum. Marknadsföring via sociala medier verkar vara grejen just nu. Som jag har förstått det är dealen att man blir bjuden på något och sedan så bloggar eller twittrar man om det man varit med om. Om det är något särdeles uselt som ska månglas så erbjuds man en goodiebag (något f ö som alltid skrivs i fet stil)för besväret. Som jag förstår det ska både bloggaren/twittraren och månglaren tjäna på affären. Den sociala mediemänniskan får en chans att tala om att han/hon är en sådan person som blir inbjuden och kan därigenom plocka statuspinnar medan månglarens produkt blir omtalad. Gissningsvis i positiva ordalag.

För några veckor sedan dök det dock upp ett mail som lyckades väcka min nyfikenhet. Avsändare var Secret Wine . Till en början framgick det inte riktigt vad det vad det var frågan om men ytterligare några mail senare förstod jag att det handlade om en en tävling för bloggare. Den som anmälde sig skulle få tre anonyma flaskor och tävlingen gick ut på att bestämma vilken appellation vinet kom från. Första priset var 1.000 euro till en vinresa.

Flaskorna anlände i fredags. Med flaskorna följde en rekommendation att låta dem vila två dygn i rumstemperatur och att därefter kyla dem till 14 grader innan provsmakningen. Jag har funderat en del i helgen på vad som kan dölja sig bakom nummer 079, 390 och 714. Det är ju oftast ingen god idé inför att inför en blindprovning försöka klura ut hur provningsledaren tänker. Risken är stor att ett litet feltänk vid ingången slutar med att man hamnar på fel kontinent. Givetvis har jag ägnat mer tid och tankemöda på att förstå vad det är för marknadsföringsstrategi det handlar om än vad jag kommer att ägna åt smakandet.

Alldeles strax är de 48 timmarna passerade och då ska vinerna också ha den rätta temperaturen. Jag återkommer med rapport när tävlingens deadline passerat.

Secret Wine del 4 - Upplösningen

Idag tillkännagavs det rätta svaret i Secret Wine, tävlingen där det gällde att placera tre blindpavor i rätt appellation. Tidigare inlägg från tävlingen hittar ni här Det korrekta svaret var Costières de Nîmes. Dags att lämna in semesteransökan m a o.

Costières de Nîmes

Billigt Vin-redaktionen kommer den närmsta veckan att utlokalisera sin verksamhet till Costières de Nîmes, en appellation i södra Frankrike. Intensiva fältstudier kommer att bedrivas, bestående av provningar i restaurangmiljö och ett flertal besök hos producenter. Alltihop som ett resultat av att Billigt Vins appellations-mästare Ingvar var den förste att skicka in rätt svar i en tävling – Secret Wine - som gick av stapeln i höstas.

Var ligger då Costières de Nîmes? När det på en extravaganza i Sjörröd för ungefär ett år sedan dök upp ett vin härifrån – Château Lamargue, som då gästade Bolagets tillfälliga sortiment - fick vi plocka fram vinatlasen. Centralorten är förstås Nîmes, som är huvudstad i departementet Gard. Det är här vi kommer att ha vårt basläger under äventyret. Ganska nära staden flyter floden Rhône, som när den närmar sig utloppet i Medelhavet bildar ett delta. Kanske kommer vi att fara vilse i Camargues träskmarker i vår jakt på traktens funkigaste viner.

Annars verkar förutsättningarna för vinodling påminna om Rhône. De rödvinsdruvor som odlas här är till största delen syrah och grenache, med ett intressant inslag av carignan och mourvèdre. Numera räknas appellationen till Rhône, men tycks utgöra ett flytande gränsland mellan Languedoc-Roussillon och Rhône. Costières de Nîmes, som fick egen appellationsstatus 1986, opererar lite i skymundan av dessa båda inflytelserika regioner. Men här finns 12 000 hektar planterade med vinstockar, varav 4 500 AOC-klassade. Säkert finns här mycket spännande att upptäcka. Det är det Billigt Vin, med öppet sinne och GPS-utrustad bil, är här för att ta reda på.

Programmet som vi fått oss tilldelat är späckat och lämnar få utrymmen till felkörningar och djupdykningar i galen fourdre. På begäran kommer ett par av besöken att göras hos producenter med biodynamisk och organisk inriktning. Marc Kreydenweiss i Manduel är en av dem.

För den svenska publiken är tillgången på vin från Costières de Nîmes sparsam. Château Lamargue – som också gör Cuvée Aegidienne, det enda vinet från appellationen i det ordinarie sortimentet – finns tyvärr inte med på programmet. Däremot kommer vi att dinera med Nicolas Ricome från Château Valcombe, vars viner åtminstone gästspelat på monopolet, och besöka Château de Campuget som är representerade i beställningssortimentet.

Efter ett mycket kort stopp för att slänga in bagaget på hotellet, beger vi oss av på den första utflykten i environgerna. Målet är den ekologiska vingården Scamandre, utanför byn Vauvert, där vi ska träffa en av grundarna, Nadine Renouard.

Det är som sagt den första av många punkter på agendan och vi har inga ambitioner att hinna uppdatera med heltäckande rapporter under resans gång. Planen är dock att löpande komma med små lägesbeskrivningar och snabba kommentarer. Välkommen alltså att hänga med på sydfransk safari!

Secret Wine del 3

Ännu så länge har det inte kommit in några rätta svar. Ingen har lyckats demaskera det hemliga vinet Tävlingsledningen har beslutat att ge de tävlande en hjälpande hand genom att släppa ett par ledtrådar. Vi har fått veta att det handlar om en appellation och att den inte är belägen i Languedoc. Jag har satsat på Costieres de Nimes. Tävlingen pågår ytterligare några dagar.

2005 Dettori Tuderi

Någon gång under tidigt 80-tal var jag i Malmö för att se Lydia Lunch. Kvällens MC gjorde ett outplånligt intryck på mig. Jag gissar att han hade hört Lydia Lunch och hennes band soundchecka och nu skulle hon introduceras för publiken. Arrangörerna visste inte att de bokat en noise-act av guds nåde och att det handlade om rundgång, rytmbox och primalskrik. MC:n var pressad. Mycket pressad. Jag minns ännu hans presentation ordagrant "Det här är det senaste från New York. Musiken är ovanlig och provocerande men det här är... eehh... det här är...eehh... avantgardistiskt och jättefräckt!!!". Jag påminns om Lydia Lunch-konserten när jag läser Tenute Dettori i Gambero Rossos Italian Wines 2010

 "Alessandros aim is to let the land speak for itself while he continues to make wine the way his  family has always done. As a result,  a few wines may have some defects or mussiness. But that might be the secret of the bottles from his winery  at Badde Nigolosu. These are wines that take us back centuries, wines that spark debate or discussion. From this standpoint, wines from Tenute Dettori are pure pleasure".

Alessandro i citatet är förstås Alessandro Dettori som driver familjeföretaget sedan 2000. Han har 18 ha med mestadels gamla stockar i Badde Nigolosu på nordvästra Sardiniendär det  odlas lokala sardiska druvor som cannonau, monica, vermentino, pascale och moscato di Sennori. Vingårdarna ligger nära kusten på 200 meters höjd över havet. Odlingen är biodynamisk och produktionen icke-interventionistisk där en liten mängd svavel är enda tillsatsen. Jäsning och lagring sker på cementankar och macerationtstiden är ovanligt kort, mellan tre och tio dagar. Alessandro tillhör inte någon särskild skolbildning och har ingen certifiering utan hänvisar alltid till lokal tradition när han förklarar sina val. På flaskorna står att läsa "Our wines are what they need to be and not what you want them to be"

En rätt kaxig och kompromisslös hållning kan man tycka. Haken är väl möjligtvis att åtminstone jag vill att mina viner ska vara njutbara. Annars blir det ingen påfyllning.

2005 Tuderi är gjort på 100% cannonau. Vinet går i en nebbiololik tegelröd nyans. Doften är till en början helt dominerad av ett påträngande inslag av nagellack. En del försvinner efter ett par timmar på karaff men de volatila dragen förblir ett markant inslag. När jag återvänder till vinet efter luftning så är det en betydligt trevligare sniff. Här finns mosade jordgubbar, körsbär och hallon tillsammans med kryddörter och mineraler.

Smaken är förvånansvärt lätt men med hög intensitet. Det vilar något vilt och omtämjt över smakupplevelsen. Det är kryddigt med frisk och vital bärfrukt. Syran är mycket frisk och lever nästan sitt eget liv. I avslutningen inslag av blodapelsin och mineraler. Tanninerna mjuka och väl integrerade.

Det finns aspekter av vinet som påminner mig om traditionell nebbiolo eller Calabrettas Etna-viner men mest är det här alldeles eget. Jag kan inte låta bli att återknyta till Lydia Lunch-konserten i inläggets inledning. En intressant upplevelse att ha i erfarenhetsbanken men inte något jag känner ett trängande behov av att återuppleva.

Köpt hos Enoteca Lucantoni för c a 15 euro. Toscavini importerar till Danmark.