2003 Vieux Chateau Gaubert Blanc

Söndagen tillbringades på Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg där den årliga Mikaeli Marknad bevistades. Här firar man skördefest och bjuder in en mängd små, lokala livsmedelsproducenter. Här finns naturligtvis en massa annat också, allt från mässingsorkestrar och yxkastning till marknadsgycklare och tändkulemotorer. Min uppmärksamhet låg dock i vanlig ordning på sådant man kan stoppa i sig. Med i kassarna bland ekologiska grönsaker odlade på Fredriksdal låg också Boels Blå, en ost från Holmana Gårdsmejeri, rökta ankbröst och viltpaté från Kulla Gunnarstorps gårdsbutik (som inte ligger långt ifrån Bjuv, hemort till en annan rökt Anka), några korvar från Bjärhus och några surdegsbröd bakade på Röstånga Mölla. Att handla mat kan vara en angenäm upplevelse och visst är det såhär det borde gå till. Direktkontakt med den som har producerat maten vi ska äta. Evenemanget är en återkommande succé, Fredriksdal är knökfullt och de flesta producenterna säljer slut långt innan stängningsdags. Uppenbarligen är detta något folk gillar. Visst borde man kunna köra något liknande, i mindre skala men lite oftare återkommande.

Nu var det egentligen inte om marknaden jag tänkt blogga utan om vit bordeaux. Det har förekommit en del inlägg i bloggosfären på senare tid och Chateau Limbourg, Chateau Coucheroy och Chateau de Rochemorin har mött en del gillande men generellt verkar vit bordeaux förbises av de flesta. När jag sprang på en mogen variant till ett riktigt bra pris var jag inte sen att nappa. 2003 Vieux Chateau Gaubert Blanc från Graves såldes hos Bröderna D's vinhandel för en dansk hundring vid köp av ett sexpack.

Vinet är gjort på 60% Sauvignon Blanc och 40% Semillion. Vinet har jäst på ek och vilat 9 månader på jästfällningen. Färgen är gnistrande guldgul och jag skulle vilja säga att det ser gott ut. Doften är inte så dum den heller. Vinet har tydliga mognadstoner och faten känns tydligt. Här finns massor av (över)mogen exotisk frukt, honung och vanilj. Kanske en liten aning botrytis. Vinet är fylligt och lite oljigt i konsistensen. Här finns massor av smak där de mesta av aromerna känns igen. Jag associerar till kanderade citronskal, honung och övermogen ananas. Eftersmaken hänger kvar en bra stund. Min enda invändning är att syran är lite låg och att vinet inte är helt enkelt att kombinera med mat. Å andra sidan är det hur läckert som helst att dricka solo. Jag hoppas på att kunna hitta några 05:or vid nästa Danmarksbesök.

2005 St Jean du Barroux Blanc

Dentilles du Montmirals profil pryder såväl etikett som kork

När det gäller 2005 St Jean du Barroux Blanc måste jag hålla i mig för att inte låta som Mats Olsson efter en Los Lobos-konsert. Visst är det häftigt när högt uppskruvade förväntningar inte bara infrias utan faktiskt överträffas. Jag läste om vinet på en dansk vinblogg i somras och fick tillslut tag på ett par flaskor via Bröderna D's vinhandel.Under mellantiden hann jag med att läsa åtskilliga positiva omdömen på nätet som bidrog till att bygga upp mina förväntningar.

Philippe Gimel är utbildad önolog och har arbetat på bl a Domaine de la Janasse och Chateau de Beaucastel. 2003 köpte Gimel 16 ha mark i relativt anspråkslösa Cotes du Ventoux. 12 ha är vinmark. Odlingen bedrivs ekologiskt med ett uttag på c a 20 hl/ha, man använder bara naturjäst och det mesta arbetet sker manuellt. Faten som används köps begagnade från Chateau de Beaucastel. Intrycket man får av domänens hemsida och artiklar på nätet är att Gimel är en oerhört passionerad vinmakare som bubblar av entusiasm för sitt värv.

Vinet får ett par timmar på karaffen innan jag provar. Färgen går i ett gnistrande sädesgult. Doften var vid karafferingen rätt knuten men med luftning händer det verkligen saker. Här finns lite av den lätt oxiderade tonen som man hittar hos en del viner från Collio eller Jura. Sedan är det som att sittai trädgården en varm tidig höstdag. Här finns aromer av äpplen, päron och mogna plommon. Här finns också en viss honungsaktig sötma och vit persika. Jag hittar även en lätt ton av lakrits. Ljuvligt !!

I munnen ger vinet en fet, nästan lite oljig, känsla. Tillsammans med den söta frukten skulle det kunna bli för mycket men den höga syran balanserar upp helheten. Vinet är mycket fylligt och aromerna går igen med tydlig kryddighet och äppelfrukt. Eftersmaken är bland de längsta jag upplevt hos ett vitt vin.

St Jean du Barroux har ännu ingen svensk importör men det lär vara på gång. Låt oss hoppas att planerna går i lås. Philippe Gimels röda cuvee lär vara minst lika bra som den vita och jag vill inte missa 07:orna när de släpps

A Vinstouw importerar till Danmark som är en av domänens största marknader.

Rabl och Mulderbosch - rosérace i septembervärmen

Det finns all anledning att gå över ån efter vatten - hela det här vinbloggandet handlar ju om att vidga vinvyerna. Robert Frost valde den övervuxna, minst tagna stigen genom skogen och det gjorde hela skillnaden. Ja, ni fattar.

Men ibland behöver man inte göra det krångligare än det är. Rabl Zweigelt Rosé är det man behöver en sommarvarm septembersöndag. Den rosa blekfisigheten, det snustorra och ändå hallonfruktiga anslaget och den lilla milda pepprigheten är fortfarande på rätt plats.

Mulderbosch - som enligt personalen i butiken är en mycket populär rosé - är välgjort och ligger inte långt från österrikaren i doft- och smakregistret. Men jag behöver det inte så länge Rabl finns kvar i hyllan. Visst, kanske behövs inte rosé på det hela taget nu när hösten faktiskt verkar vara på väg. Men det borde väl snart bli rea på det rosa sortimentet och då kommer jag garanterat att slänga ner några buteljer i källaren. De bör kunna klara en vinter där nere för att, likt pigga vårlökar, lysa upp några soliga vårsöndagar om ett halvår eller så.

Festivalyra

Denise Marrone presenterar familjens viner

Vinfestivalen i Helsingör är inte ett ställe där du lägger pannan i djupa veck och reflekterar över om vinet du har i ditt glas motsvarar 91 eller 92 poäng. Här är det trångt, varmt och högljutt redan från början och trängsel, temperatur och ljudnivå stiger efterhand. Att vara spottkoppstömmare på festivalen är ett glidarjobb.

Jag hade ambitioner om att prova (halv)seriöst men gav upp i ett mycket tidigt stadium. Istället fokuserade jag på att några bra importörer att följa upp längre fram och passade även på att hälsa på hos ett par gamla favoriter.

Med risk för att bli lite tjatig kan jag inte annat än avundas danskarna och det enorma utbud de har att välja på. Bland ett par halvstora och ett tjugotal småimportörer hittar man nästan 300 viner att prova. Mycket var intressant, och bra prissatt. En del var extremt bra. Givetvis fanns det en del stolpskott också men generellt var både kvalité och priser helt OK, den taskiga kronkursen till trots. Så det är bara att slappna av, släppa ambitionerna, koppla på GPS:en och ge sig ut på upptäcktsfärd

Här kommer ett litet urval av det jag provade. Nyöppande Prövestenens Vinhandel ställde upp med ett imponerande sortiment ekologiska viner från österrikiska Weingut Geyerhof. Jag gjorde ett tappert försök att jämföra deras fyra gruner veltliner och lika många rieslingar men gav upp och konstaterade bara att jag inom kort måste besöka affären strax utanför Helsingör.

Maison Maitre erbjöd en rad viner från södra Frankrike, en del från områden jag aldrig hört talas om. Här provade jag två mycket kraftfulla viner från Buzet och producenten Chateau Frandant, Cuvee Privilege och Cuvee Majorat. Inte så värst eleganta utan snarare burdusa i sin framtoning men helt klart viner jag gärna skulle sett på SB's hyllor. Här fanns också ett par riktigt bra Cahors-viner från Clos de Gamot och tre billiga men utmärkta Langeudoc-viner från Chateau Moujan.

Bryde Vinhandel bjöd på mogen vardags-bordeaux, en del för under hundralappen. Jag skulle gärna dricka 1999 Chateau Le Chene, 2001 Chateau Plantey eller 1999 Chateau La Rode vilken dag i veckan som helst. Inget som man går i spinn över, eller ens spilla alltför många ord över men väldigt bra och sympatiska matviner.

Hos Backe Vin, en nyetablerad vinhandel i Helsingör, kunde man smaka 2000 Donna Lisa Riserva. Vinet är ett av de stora syditalierna, en lyx-Salice Salentino som belönats med tre gambero rosso-glas. Gott, kryddigt, moget och värmande. Här fanns också en 1993 Teldeschi Zinfandel. Ett vin i begynnelsen av utförsbacken men ändå klart intressant. Gissningsvis ett restparti någon vill bli av med och ett fynd för en dansk hundring.

Jag skulle kunna fortsätta och räkna upp ytterligare några liknande erfarenheter men går över på de riktigt häftiga upplevelserna som bara de var värda entrén. Initialt var jag lite irriterad över att Jenki vin lämnat sina slovenska viner hemma till förmån för vinerna från piemontesiska vinhuset Marrone. Irritationen gick efterhand över i ett intresse och slutade i hänförelse. Här fanns en serie viner som gjorde det lätt att stänga ute det omgivande larmet Jag började med 2008 Arneis Tre Fie, ett mycket charmerande vin med persikor, päron och nötter i doften, perfekt som apretif. 2008 Chardonnay Suris har en liten del arneis och lätt fatlagring. En intressant blandning med mer tyngd och kropp än det föregående. Båda vinerna kostar 80 DKK. 2007 Chardonnay Memundis är ett fylligt och kraftfullt vin som har både lagrats och jäst på ek. Doft med äpple, vanilj och mineraler. Behaglig, rund munkänsla, bra struktur, frisk syra och mycket lång eftersmak. Ett av de bästa chardonnay-viner från Italien jag provat. Kostar 120 DKK

Även de röda vinerna imponerade stort på mig. 2003 Barbera d'Alba La Pantalera är ett vin gjort på druvor från gamla stockar.Jäsning och 12 månaders lagring på barrique till trots så dominerar inte eken. Fin frukt med röda bär, bra syra. Strålande barbera som är väl värd sina 125 DKK.

2004 Nebbiolo d'Alba Agrestis. Modern, fruktig och barriquelagrad brukar inte vara min melodi men det här är riktigt bra. Doften ger hallon, blåbär och violer. Smaken drygt medelfyllig, frisk och med väl integrerade tanniner. Ett vin som var bättre än flera betydligt dyrare barbaresci och baroli som presenterades på festivalen. 130 DKK.

2003 Langhe Rosso Sancarlo är en blandning på Nebbiolo, Barbera och Dolcetto som fått 18 månader på en blandning av nya och gamla fat. Doften är omtumlande med riktigt häftig frukt och komplex doft. Smaken uppfyller inte riktigt allt som doften lovat men helt klart ett väldigt bra vin. 135 DKK.

2005 Barolo Pichemej är naturligtvis tokung. En traditionell barolo gjord med lång skalkontakt, jäst vid 30 grader och lagrad på stora fat. Doften är mumma för en nebbiolofantast
Här finns rosor, röda bär, österländska kryddor och multnade löv. Smaken är fyllig och frisk med stringenta tanniner. Ett vin jag gärna skulle stöta på om sådär ett halvt decennium. Smakar det så brukar det kosta vilket det också gjorde. 300 DKK närmare bestämt.

En önskning som nästan gick i uppfyllelse direkt med 2001 Barolo Pichemej Riserva. Här har det utvecklats en större komplexitet. Forfarande väldigt ungt men ändå med en begynnande mognad. Doften ger rosor, torkad frukt, bär, mer sottobosco och kryddor. Smaken är slank och smidig men ändå kraftfull. Mycket komplex smak och stadiga men inte överdrivet sträva tanniner. Förödande gott redan nu och med en lång framtid framför sig. 365 DKK.

Sista stoppet gjorde jag hos Emilie Vin och Ole Sörensen. Här kunde man prova sig igenom nästan halva sortimentet från Domaine Le Plan. Det var mycket intressant att jämföra deras CdP som fanns i årgång 2004 och 2006 (07:an redan slutsåld ). Man har gått från en mer traditionell stil med mörka bär och animaliska toner till en stil som förmodligen är riktad mot den amerikanska marknaden. Mycket fat och frukt med betoningen på mycket. Båda vinerna är väldigt bra men 04:an är definitivt mer i min smak. Jag provade också 2007 Classic Red (62DKK) och 2007 GT-G(som i Grenache)(105DKK). Två viner som jag gärna återkommer till i ett kommande inlägg.

Av vinerna från Emilie Vin så tyckte jag österrikiska biodynamikerna Meinklang var allra mest spännande. Deras Gruner Veltliner blev ju en hit på Systemet (och i bloggosfären) i fjol. Jag testade ett par av deras röda och St Laurent-vinet 2006 Konkret gjorde stort intryck. Vinet har lagrats på 900-liters betong-"ägg" som får mig att associera till Invasion of the Bodysnatchers. Vinet har otroligt fin doft med en levande fruktighet. Smaken är mycket intensiv och koncentrerad med väldigt ren frukt. Ett imponerande vin. Meinklang söker sponsorer till sina betongägg. För 3000 euro köper du in dig och får du två lådor Konkret per årgång under 10 år.

Ingenting blev sämre av att lördagseftermiddagen bjöd på strålande sol och högsommarvärme. Jag kunde fullfölja traditionen med eftersittning på Gästgivargårdens uteservering med smörrebröd och öl.

2004 Maison Benedetti Chateauneuf-du-Pape

Som en liten förövning inför morgondagens vinfestival med en hel del Rhone-viner på programmet öppnade jag ikväll en sydrhonare från Chateauneuf-du-Pape.

Vinet kommer från Maison Benedetti som har c a tre ha i Chateauneuf och ytterligare några hektar som klassificeras som Cotes du Rhone. Odlingarna är ekologiska sedan 2000 och på ägorna finns några riktigt gamla stockar som planterades precis efter vinlusens härjningar. Den nuvarande ägaren Christian Benedetti tog över efter sin far 1992 och började buteljera eget vin 1998. Tidigare såldes allt till ett koperativ. Christian Benedetti är tredje generationen vinodlare och den som tycker att namnet låter italienskt är helt rätt på det. Christians farfar emigrerade från Italien till Frankrike på 30-talet.

Vinet är en blandning på 75% Grenache, 15% Syrah och 5% vardera av Cinsault och Mourvedre. Färgen är körsbärsröd i rflekterar ljuset fint. Doften ger initialt körsbär och hallon, sedan choklad, en del mandelmassa och torkade fikon. Smaken bjuder på en rejäl överraskning Jag vet inte om det är de italienska generna som slår igenom men här finns den syra som jag ofta saknar hos sydrhonare. Vinet är fylligt och det är jämnt tryck genom hela registret. Aromerna går igen i smaken med ett bra slut fyllt av torkade frukter. Perfekt balans mellan söt frukt syra och silkiga tanniner. Alkoholen, i sammanhanget måttliga 14%, och syran bär smaken som hänger kvar en bra stund. Detta är väldigt gott och det satt fint till hemmagjord pizza med extra ost. Det fungerade också ypperligt till en bit riktigt mörk choklad.
Inköpt hos danska Emilie Vin för 140 DKK

Danska vinfestivaler

I helgen går två danska vinfestivaler av stapeln. På lördag i Advedöre hålls en Rhonefestival. Festivalen börjar kl. 11 och man kan köpa biljett á 200 DKK vid entrén. Tyvärr är biljetterna till Cote Rotie-seminariet utsålda.

Helsingörs vinfestival är också på lördag. Här är festivalen uppdelad på tre flighter. Den första, "supersmagningen", är utsåld men till de två eftermiddagssittningarna finns det biljetter kvar. Inte det mest spännande vinutbudet men alltid väldigt trevligt

Vill man kombinera vinprovande med lite kunglig fägring kan man bege sig till Fredensborgs vinfestival den 24/10 12.30 - 16.30. En dryg kvart med Lille Nord från Helsingörs station. En liten, mycket trevlig festival med flera små och spännande importörer.

Kundbeställningsansvarig ?

I går försökte jag ta reda på vad som egentligen hände med min beställning av några flaskor 2007 Crozes Hermitage Le Rouvre. I fredags fick jag klart för mig att jag inte skulle få några flaskor men jag ville också veta varför.

Vid mitt samtal med butikschefen fick jag veta att man knappat in ett felaktigt telefonnummer och SMS:at fel kund som meddelat att han inte ville ha flaskorna. Hur det felaktiga numret hamnat i datorn förblev ett mysterium. Vid en mailkontakt med kundtjänst fick jag veta att flaskorna ställts ut i butiken och att en annan kund köpt dem. Några nya flaskor gick inte att beställa då man bara tagit in 360 stycken alla slutsålda (förutom två spökbuteljer på Regeringsgatan) Som plåster på såren erbjöds jag blomstercheckar !!. Snällt och hyggligt på alla sätt och men jag tackade nej. Jag uppskattade verkligen gesten men på något känns det lite slipprigt. I den verkliga världen brukar man erbjuda den förfördelade kunden en bättre vara till samma pris.

En miss i en systembutik och ett erbjudande om blomstercheckar är inte mycket att blogga om. Jag hade heller inte tänkt bry mig om det om det inte vore för en annan liten bit information som fanns med mailet från kundtjänst

"En ny försäljarroll i våra butiker som kundbeställningsansvarig har precis införts. Detta för att förbättra våra rutiner kring kundbeställningar samt för att det ska fungera på samma sätt i samtliga butiker."

Det låter ju bra och betryggande på alla sätt och vis. Eller också inte. Jag tänker att det vore bättre att faktiskt se över rutinerna än att inrätta en ny försäljarroll. En ny roll i sig är ju inget som förbättrar rutinerna. Ibland fungerar det ju dessutom så i organisationer att när någon särskilt ansvarig utses så blir andra plötsligt mindre ansvariga. Vi får en kundbeställningsansvarig och resten oansvariga. När sjukvården utser en särskild dag till Etikens dag kan man börja ana oråd. Jag tycker nog att varje anställd ska kunna ta emot och hantera en kundbeställning. Kanske skulle en vidareutbildning för samtlig personal vara på sin plats. Det skulle kunna förbättra förutsättningarna för att det ska fungera på samma sätt i samtliga butiker.