2015 års budgetviner

Bloggen heter ju Billigt Vin och när den startade var tanken att skriva om schyssta viner som inte kostade skjortan. En reaktion mot vinsnobbism, och en idé om att det inte behövde vara så väldigt märkvärdigt med vin.Det gick som det väl brukar gå. I takt med att intresset ökade ökade också gränsen för vad jag var beredd att betala för en flaska vin och någonstans gick väl själva grundidén förlorad. Jag tänker inte gå tillbaka till att enbart dricka Billigt Vin men vill ändå påminna om att det fortfarande går att få kul vinupplevelser för en liten peng. Därför handlar inte min års-lista om de bästa vinerna jag druckit under året eller de största vinupplevelserna utan istället om bra billiga viner.


Så här följer en totalt osexig lista på ett gäng viner som gett mig en massa drickglädje under året och som inte kostat skjortan. Och det är vin på riktigt. Gedigna hantverksprodukter. Jag satte en gräns vid 150 kr och kanske den överskrids något i ett eller annat fall. Inga viner att flasha på instagram och därför får inlägget bli utan bild. Däremot kommer jag generöst tala om var man kan införskaffa vinerna, tvärtemot gällande instagram-etikett.

NV Domiane Pegau Plan Pegau

Förmodligen det vin jag druckit flest flaskor av under året. Gjort på grenache och en del annat, från olika årgångar dessutom. Schysst frukt, rejält funkigt, bra syra och tydliga tanniner men framförallt en totalt livsbejakande vin. Inget att analysera, massor att älska. Köps hos Superbest i Charlottenlund för en dansk hundring. VPK2881 skrev om vinet för snart fem år sedan och sa väl precis allt det som behöver sägas.

2010 Anzivino Costa della Sesia Nebbiolo

Jag hyser den största respekt för producenter som lägger ner stor omsorg på sina instegsviner. Här får man en prefekt drickmogen och tillgänglig nebbiolo för 99DKK. Säljs av Winewise/Terroiristen/Vinocultura

NV Casa Belfi Prosecco Colfondo

Ibland får systembolaget till det. Eller ja, jag vet inte hur mycket cred de egentligen ska ha. Det är Barbro Guaccero som plockar hem och möjligen är det så att SB's volymer gör det möjligt att sälja detta för 109 SEK, det lägsta priset jag sett någonstans. Hursomhelst så försvann min låda i ett nafs och jag tror det är en upplevelse jag delar med många. Slut i lager men lär nog dyka upp igen. Vågar man hoppas på att Barbro plockar hem även Casa Belfis mousserande raboso och den amforajästa colfondon som fått sju dagars skalkontakt ?

2013 Gino Pedrotti Nosiola

Gino Pedrottis viner påminner inte riktigt om någon annans viner. De är lite rundare, lite vänligare och lite mjukare. Han skördar sent och vill inte ha för mycket syra i vinerna. Rikt, nötigt med honung och tropisk frukt i doften. Massor av mineraler i smaken, syrorna något dämpade och lätta tanniner i avslutningen. Finns hos Cibi&Vini för 110 DKK. Pedrottis Chardonnay är faktiskt ännu bättre och kostar 15 kr mer. Förresten, om du ändå är där se till att plocka med åtminstone en flaska av varje. Det här är viner som gör en snäll och vänlig.

2011 Domaine Joubert Cuvée à lÁncienne

Måste vara det mest prisvärda vinet på systembolaget. Nu slutsålt. Jag har allt mer börjat gilla beaujolais men tycker emellanåt att det kan bli lite väl mycket hype. Här finns allt som behövs för en liten peng. Inte mycket att fundera över, inget krångel, bara att dricka. Enjoy Wine importerade

2012 Poggio Trevalle Morellino di Scansano Riserva Larcille

Min favorit bland Poggio Trevalles utbud. Ett helt oförställt gott vin, en perfekt flaska att öppna när man vill ha nåt som inte ställer några krav. Rent, rakt, charmerande frukt och bra syror Emilie Vin sålde för under hundringen. Tyvärr är 12:an slutsåld

2013 Mylonas Winery Savatiano

Självklart måste det finnas ett grekiskt vin med på listan. Har druckit så många bra viner därifrån under 2015. Tyvärr faller de flesta utanför listan på grund av priset. Det här kvalar dock in med råge. Sparsmakad doft med citrus, päron och örter. Ren, frisk smak men mineralisk sälta i avslutningen. Gissar att det kommer att smaka ännu bättre till sommaren. Oinofilia säljer för 96 DKK. Det retar mig att jag missade Mylonas söta Sunday

NV Carolina Gatti El Gat Ros

Carolina Gatti har fått mest uppmärksamhet för sin Prosecco Colfondo och sin raboso. Jag gillar den här nästan näpna caberneten bäst. Den är så väldigt typisk Veneto-cabernet men med en extra växel. Okomplicerat och jordnära, enkelt men inte simpelt. Cibi&Vini säljer för runt den danska hundralappen och Bonden&Vinet säljer för 110+moms via privatimport.

2012 Gavioli Lambrusco Ancestrale

Under året dök det upp en massa kul grejer i Enjoy Wines sortiment. Domaine Joubert är ett exempel och den här rustika lambruscon en annan. Kostade runt 120 kr när det begav sig. Tyvärr slutsåld men den borde dyka upp igen.

2013 Marco Sara Ribolla Gialla

Måste ju ha med ettfriulanskt vin på listan och det är inte helt enkelt i denna prisklassen. Marco Saras Ribolla Gialla är dock ett exempel på att det faktiskt går. Gediget vinhantverk med massor av mineraler för 105 DKK hos Cibi&Vini

2011 Tatsis Winery Old Roots Xinomavro

Det här är för bra för att bara flimra förbi i instagram-flödet. Eller kanske inte för bra med tanke på alla storheter som passerar revy men för intressant. Under det senaste året har jag druckit och provat rätt många xinomavro och blivit väldigt förtjust. En kraftfull, sträv och syrlig druva som lätt kan skicka en provare till Etna eller Piemonte. Nebbiolo (eller nerello) är en given association när man provar xinomavro men ofta lite mindre frukt och en lite varmare känsla. Här har vi en alldeles unik och egen tolkning som inte riktigt liknar någon tidigare provad variant.

2011 Tatsis Old Roots Xinomavro kommer från 60-åriga stockar. Naturlig jäsning, ingen filtrering och ett år på fat. Initialt känns vinet rätt tvärt och knutet men efter ett antal timmar på karaff så händer det verkligen saker. Doften är intensiv med inslag av viol, mörka körsbär, tomatpuré och österländska kryddor. Smaken är ganska fyllig med nästan tuggbar frukt, bra syra och rejält tuffa tanniner. Tack vare den fina frukten känns tanninerna inte störande. Rejält, rustikt på gränsen till burdust. Vinet dricks över två dagar och det är definitivt bäst dag två när det lugnat ned sig lite. Det som jag tycker gör Old Roots Xinomavro extra kul är att det har de druvtypiska dragen på plats och sedan något lite extra som skiljer ut det från mängden. I det här fallet den häftiga frukten.

Jag vet inte var jag skulle ha placerat det här vinet om jag serverats det blint. Tankarna far iväg till en barbera/nebbiolo-blandning eller möjligen Toskana. Fascinerande vin som sagt och det blir definitivt påfyllning som ska få ligga till sig några år. Finns (förhoppningsvis) att köpas via Oinofilia.

1997 I Clivi Galea

I söndags hade vi en BYOB-sittning hemma hos It-viner där även Vinosapien och Lessrof deltog och bidrog. I vanlig ordning provades en massa bra och intressanta viner. Att fokusera ett blogginlägg på ett av de viner jag själv hade med kan ju tyckas en aning magstarkt. Även om det var ett bra vin så var det säkert inte dagens bäst. Däremot var det vinet jag lärde mig mest av.

I Clivi är en producent som har enorm respekt i Friulien men som inte gör så mycket väsen av sig. Ferdinando Zanusso drog igång verksamheten för dryga tjugo år sedan med ambitionen att göra viner som gav maximalt uttryck för områdets terroir. Man har cirka tolk hektar med riktigt gamla stockar, 8 ligger i Colli Orientale och fyra i Collio. Produktionen är ekologisk, koventionell vinifiering med naturlig jäst, all lagring på ståltank och lång tid på fällningen. Viner gjorda i Mario Schiopettos anda. De gör idag ett vin som får ligga 140 månader... En stor del av produktionen är friulano, man buteljerar åtminstone fyra olika varianter.

I söndags provade vi två varianter av vingårdsfriulanon Galea, en 2011 och en 1997. 11:an var något av en besvikelse. Runt bordet talades det om sauvignon blanc-vibbar och permanentvätska. Själv tyckte jag att det var en någorlunda habil och rätt typisk friulano med just sauvignon-drag, förhållandevis bra syra och mycket mineraltoner. Inte så dumt men heller inget jag skulle köpa igen för 185 DKK.

97:an var en helt annan uppenbarelse. Vacker, helt klar guldgul färg. Doften har verkligen pondus och elegans. Tydliga mognadstoner men ändå mycket vitalt. Vita blommor, vild fänkål, citrus och mineraler. Smaken också den vital med den där druvtypiska mandeltonen i avslutningen. Verkligen elegant och nobelt vin med både djup och bredd. Fortfarande bra syror och lång eftersmak.

Sitter nu här med sista skvätten och vinet har inte tappat det minsta efter tre dagar i öppen flaska. Verkligen imponerande vin och bland det allra bästa konventionella vita viner från Friulien jag provat. Hade verkligen inte kunnat drömma om att 2011:an skulle kunna utvecklas till en sådan skönhet. Niche Vin säljer och har både 2011 och 2000 på lager. Gamlingen kostar en hundring extra och för oss som börjar komma upp i åren känns det som väl använda pengar.

2012 Chateau Boutisse

 Jag tänker ibland att jag borde prova lite mer bordeaux (och bourgogne) men det blir liksom aldrig riktigt av. Har inte hittat någon riktig ingång. Vinerna det mestadels skrivs om är förbjudande dyra och när det gäller de mera rimligt prissatta vinerna så är det inte helt enkelt att orientera sig. Jag behöver vägledning från någon jag kan lita på. Jag gissar att det är det man ska ha vinskribenter till men jag kan inte påminna mig om att ha sett någon bra genomgång

En liten blänkare på Instagram från Niklas Jörgensen väckte min nyfikenhet på 2012 och gav precis den ingång jag behövde. En kommentar från en skribent jag vet känner området och som jag känner förtroende för. Inlägget talade om att det var modernt men med tydlig ursprungskänsla. Information som gör det meningsfullt att prova, en test som ger en fingervisning om det är ett spår värt att fortsätta följa upp.

2012 Chateau Boutisse är en blandning på 88% merlot, 11%cabernet sauvignon och en liten skvätt cabernet franc. Vinet har lagrats på 40% ny ek i 18 månader. Till att börja med känns det rätt knutet och snipigt både sma- och doftmässigt. Det behöver en hel del luft för att komma i gång. Efter en timme i karaffen har vinet utvecklat fin körsbärs/plommon/vinbärsdoft, god kryddighet, mineraler, lite vanilj och kaffe. Smaken är kanske lite spretig men visar på en bra balans mellan frukt, syra och tanniner.

Jag förvånar mig själv med att tycka bra om dethär. I nuläget är det verkligen ett okomplicerat gott matvin som får mig att släppa på åtminstone en del av mina fördomar och tankar om rätt och fel. Är det bra så är det bra, the proof is in the pudding. Här blir det påfyllning och det ska bli spännande att så vad som händer med några års lagring.

2013 Monastero Suore Cistercensi Coenobium Ruscum

Coenobium Ruscum görs på ett nunnekloster i Lazio i samarbete med Giampiero Bea från naturvinsikonen Paolo Bea. De vulkaniska vinmarkerna som tillhör klostret har alltid odlats ekologiskt.  Att Giampiero Bea konsultat talar för minimalistiskt källararbete.

Coenobium Ruscum är en blandning av 45% trebbiano, 35% malvasia och 20% verdicchio. Vinet har fått 15 dagars skalkontakt. Färgen är djupt guldgul. Doften känns verkligen typisk för ett orangevin men såklart med en egen twist. Här finns massor av mineraltoner, gul stenfrukt, äpplen, nötter och kryddor. Lite lätt oxidativt. Fascinerande doft som kanske är något mer återhållsam än årgång 2012.
Smaken är mycket frisk med bra klipp i syrorna. Äpplen, nötter och massor av mineraler i den lite lätt bittra avslutningen.

Som med de flesta andra bra viner så låter detta sig inte riktigt beskrivas av några torra smaknoteringar. Det som verkligen fascinerar mig med Coenobium Ruscum är hur upplevelsen av det hela tiden ändrar sig. Olika aspekter och nyanser av vinet turas om att vara i fokus. Drack det över tre kvällar utan att det visade på minsta tecken till att svikta. Utmärkt till en färsk, köttig salame utan andra kryddor än salt.

Riktigt bra orangevin som jag tror skulle fungera utmärkt som introduktion för den nyfikne. Säljs av Terroiristen för 165 DKK och går möjligen att hitta även hos Vinocultura i Charlottenlund

NV Gatti El Gat Ros VdT

Bara några rader om en fullständigt obetydlig cabernet från Veneto...

För lite drygt två år sedan passade jag på att hälsa på Carolina Gatti. Besöket blev mycket längre än väntat och bilen betydligt tyngre lastad än den borde. Tanken var att handla ett par lådor av hennes Prosecco Colfondo och lite raboso men vinet som verkligen träffade mig i hjärttrakten var en cabernet. Då menade Carolina att det var en Cabernet Franc, nu menar hon lika säkert att det handlar om Cabernet Sauvignon. Jag vet inte om hon bytt druva eller åsikt. För min del spelar det absolut ingen som helst roll när resultatet är så här fullständigt avväpnande charmigt. Cabernet odlad på Venetos slättland ger oftast ett lätt, lite gräsigt vin. Carolinas vin är på många sätt en rätt typisk representant men med en extra twist. Doftar rätt mycket naturvin med lite röda äpple och kamomill. Här finns lätta cabernetdrag med svarta vinbär och den där gräsigheten. Det som dominerar är ändå skogsbär. Smaken är lätt, saftig och frisk med bärigheten i centrum, frisk syra och lätta tanniner.

Som sagt, en bagatell men ett vin jag gillar skarpt och vill dricka ofta.

Säljs som privatimport via Bonden&Vinet eller hos Cibi&Vini i Köpenhamn.

Läs om mitt besök hos Carolina Gatti här

Tunia

Häromkvällen fick jag tillfälle att prova den toskanska producenten Tunias viner. Jag hade också förmånen att få prata med Chiara och Francesca som driver verksamheten. Eller ja, det var såklart mest de som pratade och jag som lyssnade. Möjligen fick jag in ett och annat stickord som Chiara och Francesca sedan associerade kring.

Början och bakgrund

"Vi drog igång verksamheten 2008 när vi köpte gården. Jag, Francesca, är utbildad enolog och arbetade som anställd bl a på Sardinen innan vi startade Tunia för sju år sedan. Chiara är ekonom och arbetade tidigare inom banksektorn i Milano. Hennes huvudansvar är att sköta den kommersiella sidan med ekonomi, kommunikation och marknadsföring. Min bror Andrea är också involverad och hjälper med det finansiella. Han bor dock inte på gården och är inte direkt involverad i det dagliga arbetet. Vi har dessutom två anställda som arbetar i vingården

Vi hade en klar idé redan när vi började. Vi visste att vi ville göra saker ordentligt. För oss betyder det att produktionen måste vara hållbar. Vi arbetar ekologiskt sedan starten. Det betyder också att hålla en hög och jämn kvalité, att vara noggrann i allt. Jag studerade vid lantbruksuniversitetet i Pisa och har fortfarande ett samarbete med dem. Det är viktigt att värna om både tradition och utveckling.

Vi visste också från början att vi ville till trakten runt Arezzo och det gick faktiskt rätt lätt att hitta det vi letade efter. Gården är på 15 ha. !1 ha planterades 1970 med sangiovese, trebbiano, vermentino, colorino och canaiolo. 4 ha planterades bara några år innan vi köpte. Där odlas bara cabernet sauvignon. Vingårdarna var i princip övergivna när vi tog över och det krävdes rätt mycket jobb för att få det i bra skick. Markerna ligger på c a 300 m ö h.

Källararbete

Jag vill göra naturliga viner och den enda tillsatsen vi använder är en liten mängd svavel vid buteljeringen. Lagringen sker på stora 25-hektolitersfat och på ståltank. För många innebär ordet naturlig att man också undviker all ny teknologi. Så tänker inte jag utan vi använder oss t ex av cryomaceration för vårt vita vin. Vi filtrerar också våra viner lätt. Jag tycker inte att termen "naturlig" ska användas för att ursäkta defekter hos vinet. För mig handlar naturligt vin om att göra ett så bra vin som möjligt utan att tilsätta något.

Transparens är också viktigt. Jag är helt öppen med vad jag gör och inte gör och välkomnar besökare.

Chianti

Vi har rätt att klassificera vår sangiovese som Chianti men har valt att inte göra det. Vi följer det traditionella sättet att göra vin på med en del colorino och canaiolo i blandningen. Trots att vi odlar cabernet sauvignon så bestämde vi oss direkt för att vinifiera den separat. Cabernet är en dominerande druva och även en liten del kan göra att smaken tar över. Jag är inte säker på att Chianti-konsortiet skulle godkänna vårt traditionella vin.

Chianti är idag heller inget bra varumärke. Åtminstone inte för ett ungt, nytt företag utan en lång tradition att falla tillbaka på. Mycket modern Chianti är anpassad för den amerikanska marknaden, innehåller internationella druvor och lagras på ek. Vi tror inte riktigt att vårt vin är vad kunden väntar sig när man köper en chianti. Därför valde vi att klassificera vinet som IGT

Vinerna

Vi gör fyra viner men har i nuläget bara tre på marknaden. Vi gör också lite olivolja och även små mängder grappa.

Chiarofiore är vår vita vin, eller snarare orangea. Det är gjort på 70% trebbiano och 30% vermentino. Trebbianon är av en gammal variant som ger små, tjockskaliga druvor som blir nästan rosa när de mognar. Skördar man när den är riktigt mogen ger den rätt låg syra. Vi har därför valt att arbeta på ett lite speciellt sätt. I augusti skördar vi en del trebbiano innan den är ordentligt mogen och den delen vinifieras utan skalkontakt. I mitten av september skördas vermentinon. Mot slutet av september skördar vi perfekt mogen trebbiano och sedan i oktober/november avslutar vi med botrytiserad trebbiano. De skördarna får alla en månads skalkontakt. Vinet lagras ett år på ståltank och vi gör 8 - 10.000 flaskor per år.

Chiassobuio är sangiovese med en liten del colorino och canaiolo från 45-åriga stockar. Här gör vi bara en skörd, vingården är planterad så. Det finns många olika kloner av sangiovese i vingården vilket är en fördel. Här är ambitionen att låta sangiovese komma till uttryck. Vinet lagras till hälften på 25-hl botti och till hälften på ståltank i cirka ett år. Sedan får vinet minst ett år på flaska innan det börjar säljas

Cantomoro är vårt "internationella" vin och den nu aktuella årgången är vår första. 100% cabernet sauvignon från unga stockar. Vingården planterades 2005. Det är en lågavkastande klon med väldigt små bär. Vi får c a 500 gram druvor per planta. Även här lagrar vi på en blandning av stora ekfat och ståltank. Cantomoro lagras ett år längre än Chiassobuio.

Vårt vin santo har ännu inte börjat säljas utan första årgången ligger fortfarande på caratello. Vi får se när det blir färdigt.

Mina intryck.

2012 Chiarofiore var det första av Tunias viner jag provade. Djupt guld gult i färgen. Fascinerande doft med gul frukt, lite oxidativa drag, mineraler, botrytis och honung. Fyllig smak med lite sötma som balanseras av frisk syra. Tydliga mineraltoner och tanniner som ger struktur. Verkligen spännande vin i en helt egen stil. Under kvällen dricker vi det till älgwallenbergare med sötsyrliga tillbehör och det fungerar väldigt bra.

Det har av någon anledning aldrig riktigt klickat mellan mig och sangiovese. 2010 Chiassobuio gillar jag dock rätt rejält. Körsbär, balsamico, kryddor, frisk syra och balanserade tanniner. Håller säkert för ytterligare lagring men passar min smak perfekt just nu.

2009 Cantomoro må vara Tunias internationella vin men det smakar otvetydigt Toskana. Visst finns här en del typiska cabernet-drag men vinet är elegant och återhållsamt. Doft med diskret svartavinbärston, viss gräsighet. Frisk syra, mineraler och distinkta tanniner.

Jag ser verkligen fram emot att få följa Tunias fortsatta utveckling. Riktigt kul att vara med från början. Vinerna importeras till Danmark av Cibi&Vini