Det har väl inte undgått någon som läser Billigt Vin att jag är rätt såld på Philippe Gimels viner. Jag har också skrivit återkommande om Bjärhus Gårdsbutik. Slår man ihop dessa båda åstadkommer man dessutom något där helheten blir större än delarna. I fredags gjorde Philippe Gimel ett nytt gästspel på den ekologiska gården som ligger utmed vägen mellan Klippan och Hyllstofta och presenterade ett helt nytt vin, två viner i ny årgång och tre som var med på provningen i höstas.
Denna gången hade jag på förhand bestämt mig för att inta en mera tillbakalutad hållning, njuta av vinerna och bara koppla på vinbloggarläget när jag provade något tidigare oprövat. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Bloggarkollegan Magnus är med och trekvart innan provningen börjar sitter jag, Magnus och Philippe tillsammans med en flaska 2006 La Pierre Noir. Medan Magnus och Phlippe diskuterar sådant som vinbloggare och vinmakare brukar diskutera slås jag av hur mycket det hänt sedan jag provade vinet senast. Rätt snart är jag helt lost i förhållande till omgivningen och förlorar mig i doft och smak. 75% Grenache och 25% syrah som inte ens varit i närheten av ett ekfat utan bara tillbringat några år på tank. Flaggskeppet i Philippes portfölj. Massiv doft med körsbär, jordgubbar, fuktig grusväg och sötlakrits. Smaken är visar upp en perfekt balans mellan yppig frukt, alkohol och verkligen silkiga tanniner. Här finns struktur för ett mycket lång liv men vinet är helt ljuvligt här och nu. Det mesta av samtalet runt bordet går mig helt förbi när vinet fångar hela uppmärksamheten. En av årets bästa upplevelser såhär långt faktiskt.
2010 SJB Rosé är Philippes första rosé på marknaden. han har gjort ett par försök tidigare. Vinet har helt enkelt inte blivit klart i tid för rosé-säsongen tidigare år och som vinmakaren själv säger - marknaden för julrosé är begränsad. I glaset har vi en väldigt ljus rosé, milt lökfärgad. Doften är mycket pigg och frisk med citrus, jordgubbar och kritiga mineraler. Smaken är bentorr med mycket frisk syra. Inte särskilt roseaktigt egentligen och skulle garanterat klara flera års lagring och förmodligen må alldeles utmärkt av det.
La Montagne är Saint Jean du Barrouxs enda vita vin. Jag har provat åtminstone tre tidigare årgångar men ingen har varit lik den nu aktuella årgång 2008. Druvsammansättningen är den samma, lika delar grenache blanc, clairette och bourboulenc, men vinet är helt annorlunda. Tidigare årgångar har varit otroligt yppiga och generösa medan 08:an är betydligt mera stram och krävande. Doften domineras av frisk äpplen med lätta honungstoner, lite anis och tydliga mineraler. Smaken är mycket frisk med knivskarp och mycket precis syra. Äpplen och citrus i frontlinjen med bara en aning lenande honung. Lång, ren eftersmak. Det här vinet är bara barnet nu och lär behöva några år på rygg för att riktigt komma till sin rätt.
2007 La Source har tillsammans med Bressans schioppetto varit husets röda hemma hos oss under det senaste året. Min mor har utnämnt det till det godaste vin hon någonsin druckit. Så långt är jag inte beredd att gå i mitt omdöme av SJB's instegsvin, men av fyra lådor återstår nu en ynka flaska. Vinet är sedan länge slutsålt men som tur är har den nya årgången tappats precis på flaska. När jag provar 2008 La Source så känns det direkt att vinet är nytappat. Det är lite vresigt och yrvaket. När det fått tid i glaset så tittar en helt ljuvlig körsbärsfrukt fram och backas upp av lite sötlakrits. Smaken är mjuk, balanserad och mycket inbjudande. Med lite tid kommer vinet att bli en charmör av rang.
I höstas provade jag 2009 Cuvee Special som då var nyutsläppt från tanken. Nu har Philippe Gimels supercuvee fåt namnet 2009 Microclimate. Vinet har Philippe gjort för att spegla det som var speciellt med årgången. Det handlar om 100% grenache från en särskilt gynnsam del av vingården. Vid förra provningen blev jag artigt imponerad men tog inte vinet till mig. Trots att det hänt saker med vinet så kvarstår intrycket. Välgjort men utan balansen som är SJB's signum. Doften är stor och intensiv med massor av söta jordgubbar, torkad frukt och choklad. Smaken är eldig och intensiv med aromerna i repris. Långt, värmande slut. Bra, förmodligen väldigt bra men inte min grej. Trodde tills jag fick en mörk chokladtryffel i munnen.
Kvällens vin blev ändå 2006 L'Argile som är gjort på 75% grenache 15% syrah och några skvättar cinsault och carignan. 75% av druvorna avstjälkas och vinet lagras 18 månader på tank. Doften är helt ljuvlig med körsbär, garrgue och lakrits i kombination med de ursprungstypiska våta stenarna. Vinet känns nu betydligt mera harmoniskt jämfört med i höstas. Smaken är en uppvisning i fokus, elegans och balans. Inte störst, mäktigast eller ballast. Men bäst. Åtminstone just nu.
Vinminvin importerar och levererar.
