tisdag 26 januari 2016

Fyra nyanser av Europa

Igår hölls en provning i Malmö på temat "Fyra nyanser av Europa". Det kan ju tyckas vara ett lite pretentiöst anslag men är det något jag saknar i vinvärlden så är det nog just pretentioner. Nåväl, på plats var fyra små och entusiastiska importörer av europeiskt vin och de hällde ett urval viner ur sina respektive sortiment. Utöver det europeiska temat fanns en andra röda trådar som handlade om hantverksviner, lokal druvor, terroirviner, ekologi, biodynamik och naturliga viner.

Av de fyra importörerna är Armanos den med det mest konventionella utbudet. Man fokuserar nästan helt på kroatiska viner och visar upp ett sortiment av habila och välgjorda viner. Roxanich är producenten som verkligen sticker ut med ett par spännande röda cuvéer och två helt fantastiska orangeviner som som macererats i 100 dagar och lagrats tre år på fat.

Allra mest gillade jag Roxanichs druvrena chardonnay, 2009 Milva. Typisk orangevinsnäsa med stort djup, fylligt med mycket frukt, riktigt fin syra och rejäl struktur. Riktigt bra nu men byggt för lång lagring. Även den röda 2011 Porco Rosso, en blandning av borgonjo, cabernet sauvignon och refosco som lagrats två och ett halvt år på ståltank var ett kul vin. Såväl etikett som doft talar om ett lättdrucket klunkarvin men Porco Rosso är både fylligt och välstrukturerat. Ren fin frukt, lite rustikt och massor av charm.

Winewaves drivs av Pontus Lindqvist och är specialiserat på hantverksviner från "det andra europa", mest centraleuropeiska viner gjorda en bit från allfarvägarna. Under gårdagen hällde Pontus viner från Schweiz, Ungern och Slovakien. Allt var intressant och särskilt kul var det att få återknyta och fördjupa bekantskapen med Strekov. Båda de röda och de vita/orangea tilltalade och det som stack ut mest var NV Porta #2, en cuvée som blandar både druvor, vinifieringstekniker och årgångar. Gjort på delvis macererade druvor. Ett fascinerande och mycket komplext kontemplationnsvin. Ett annat av Winewaves viner som fångade min uppmärksamhet var Royal Somlós 2009 J-Juhfark. En minimal produktion med delvis botrytiserade druvor som fått jäsa ut till ett helt torrt vin. Stor, spännande doft och kraftfull smak med stort djup.




Bonden och Vinet var den av importörerna som hade flest viner med sig. Daniel Petersson fokuserar nästan helt på naturliga viner från Frankrike och Italien. En del viner av mer klassiskt snitt och annat hamnar lång ute på vänsterytterposition. Här fanns så mycket intressant att prova att jag nästan gick vilse, missade massor men fann tillräckligt för att vara mäktigt imponerad av vad Daniel hittat fram till. Här finns till exempel Stefano Cirellis jättefina amforalagrade  2014 Montepulciano. Ren, fin frukt, kraftfull utan att kännas tung eller överlastad. Även det ståltankslagrade mindre syskonet var väldigt tilltalande i en lite lättare stil.

Jag föll också för två charmerande beaujolaiser från Damien Coqulet där 2013 Chiroubles tilltalade mig allra mest med fantastiskt fin jordgubbs/körsbärsfrukt och massor av mineraler.




Oinofilias viner behöver väl knappast någon närmre presentation för den som läst Billigt Vin med något slags regelbundenhet. Maria Warming Brink Tsalapatis importerar grekiska hantverksviner och jag hade provat ganska många av vinerna redan tidigare. Likväl var det en nyttig och väldigt intressant upplevelse att få möjlighet att prova xinomavro i alla möjliga skepnader och framtoningar, från vitt mousserande enligt champagnemetoden via kraftfulla nebbioloutmanare till ett botrytiserat dessertvin. En upplevelse som ytterligare fördjupade min fascination för druvan.

Ett vin jag inte provat tidigare var Tatsis cuvée på negoska och xinomavro från 2011 som är ett verkligt kraftpaket. Frukten från negoskan och syra och struktur från xinomavro. Tufft och matkrävande nu men kommer garanterat att utvecklas positivt under många år framöver. Det var också en verklig ynnest att få prova 2004 Tatsis Sweet ett one-off vin som alltså är gjort på botrytiserad xinomavro. Torkad frukt, särskilt sviskon, sött utan att bli kletigt med balanserande syra. Kontemplationsvin eller en dessert i sig själv.

Kul också att få smaka Domaine Karanikas assyrtiko, en helt annan upplevelse än de strama mineraliska vinerna från Hatzidakis och Santorini. Karanikas assyrtiko är rundare, vänligare med tropisk frukt som packar in syrorna. Väldigt tillgängligt och lättgillat vitt.

Det gavs också möjlighet att prova olivoljor. Bonden&Vinet hade en riktigt fin, gräsig, pepprig och fruktig variant medan danska importören Kouti
bjöd på tre balanserande och eleganta oljor. Alla verkligen värda att prövas höll jag på att skriva men de ska såklart inte prövas utan njutas i stora mängder. Gott, hälsosamt och allmänt stärkande.

Tja, där har ni några intryck från en kul, intressant och lite utmanade dag. Kan inte låta bli att tänka på vilken fullständigt absurd situation vi befinner oss i. Här har vi alltså en uppsjö ytterst intressanta viner som knappt är tillgängliga för vanliga konsumenter. Något finns i beställningssortimentet, annat som privatimport men det mesta går till restauranger och vinbarer. Att vi kommer att slippa ifrån systembolagets detaljmonopol är inget jag längre vågar hoppas på men om man åtminstone gick ifrån den extremt centraliserade toppstyrningen hade saker kunnat förbättras i positiv riktning. Tänk om en pigg och vaken butikschef fått möjlighet att plocka in intressanta viner och faktiskt skapa en riktig vinbutik.



Lessrof var också där och inspirerades till ett blogginlägg



2 kommentarer:

Anonym sa...

Absurt sa Bull! (Och då menar jag inte texten, den var mycket kul och intressant)

/MW

Anonym sa...

(Roligare ändå var bildgåtan där jag ska bevisa att jag inte är en robot.. Vilka bilder innehåller inte sallad? Nästan finarevinare nyårsgåteklass på den!)