Min nyfunne vän i vinet och jag står och flinar saligt mot varandra ett bra tag innan vi smakar. Och det passar bra eftersom vi befinner oss på helgad mark, nämligen på en patio utanför Alaverdi-klostrets vineri. Han berättar att kisin och de övriga av klostrets qvevri-viner, gjorda på de vanligare druvorna rkatseteli och saperavi, görs i en begränsad upplaga. Kanske mest till husbehov, för biskopen och klosterbröderna. Klostret gör också vin på vanligt vis - i det återuppbyggda vineriet finns det en avdelning med ståltankar och tunnor och en för att göra qvevri-vin.
Kopplingen kyrka, vin och samhälle har alltså gamla anor, och biskop David vill föra den traditionen vidare. Hans vision är att på platsen för den gamla vinakademin i Ikalto bygga upp en ny, där de få mästare som fortfarande behärskar tekniken att göra qvevrivin kan träffas och också utbilda nya generationer vintillverkare i traditionen.
Det återuppbyggda vineriet på Alaverdi-klostret är ett annat exempel på biskopens arbete för att föra klostrets roll som traditionsbärare och samtidigt förnyare vidare. Man har fått hjälp med finansieringen av en lokal vinproducent och hoppas förstås att investeringen ska bli en del i att etablera khakheti-regionen som en aktör på vinscenen. Biskop David har också gått samman med två andra biskopar i Georgien för att på olika sätt främja vinindustrin.
Även Alaverdi-klostret grundades på 500-talet. Under århundradena har det raserats och byggts upp igen flera gånger, när landet invaderats eller regimen varit kyrkofientlig. Under den synbarligen öppenhjärtlige och -sinnade biskop David tycks det ha gått in i en ny blomstringsperiod.
Vinet löper som en röd tråd in och ut ur den andlighet som präglar platsen. Innan själva förhandlingarna startar provar vi också rkatsiteli och saperavi från 2010.
Under symposiets andra dag bjuder klostret generöst in till en lunchsittning, med många skålar och välsignelser från biskopen. Till maten serveras just denna rkatsiteli, och då är det en helt annan femma. Den salta osten, den likaledes salta fisken och den övriga maten tar ut tanninerna och gör vinet mjukare och fruktigare i munnen. Efteråt hörs kommentarer som "the wine went really well with the food" från tidigare tveksamma avsmakare. Ännu ett exempel på hur vin finner sitt uttryck, sin terroir om man så vill, i nära samklang med platsens mat. Och att vin avnjutes bäst i sällskap av god mat, vid ett bord där öppenhet och givande samtal härskar.
4 kommentarer:
Jörgen! Superintressant. Jag hoppas att du lånat Patriks resväska...
Ledsen Ingvar, väskan är kvar här hemma. Dessutom tror jag inte det vore möjligt att knö ner en sådan där terracottakruka i den.
Mycket intressant läsning Jörgen!
/Patrik
@Patrik: våra mycket gästvänliga och generösa värdar förärade deltagarna i symposiet varsin liten mini-qvevri, som jag nu funderar på att gräva ner och spontanjäsa en klase druvor i.
I packningen fick det bli den gamla beprövade metoden att rulla in flaskorna i persedlarna. Det var inte helt lätt att göra affärer på klostret, vinet skulle välsignas innan det kunde säljas och munkarna hade ju en del annat att stå i.Men nu är både vinet och klostret välsignade, vinet med de gudomligaste krafter och klostret med några av mina surt förvärvade lari.
@Jörgen: väldigt intressant rapport och kul att få se lite bilder. Jag önskar att jag hade kunnat närvara själv. På tisdag styr jag dock kosan mot Kaukasus och planerar att åtminstone tillbringa det kommande året där.
Den som vill experimentera med georgisk vintillverkning på hemmaplan kan faktiskt få sitt lystmäte tillfredsställt. Det finns ett företag i Kanada som säljer färdiga kit för vintillverkning, komplett med en 25-liters qvevri, Rkatsiteli-druvor från Kakheti och 75-centilitersflaskor för buteljering:
http://www.domainegeorgia.com/rwwbenefits.html
Skicka en kommentar