Efter en dag i snickartagen svalkar Etna Rosato från Tenuta delle Terre Nere strupen. Färgen drar mot det orangea, en slags lätt sherry-ton. Helhetsintrycket är lätthet, friskhet och enkelhet - det är ett vin som förklarar sig själv klart och distinkt. Det är följsamt utan att vara menlöst, mineralrikt och med markerad, sval frukt.
Jag sitter inte med blocket i hand och smakar, utan går omkring på gräsmattan, begrundar dagens resultat och muttrar nöjt (mest över vinet). Andra glaset, till rökt bjärekyckling och en sallad, fungerar också utmärkt. Längre fram på kvällen hade jag tänkt mig ett annat vin och lite ost, men det blir varken eller. Rosaton passar bra även till brasan.
Italienska Viner och Finare Vinare har dokumenterat bättre, från när vinet var lite yngre. När Birk provade i juni gillade han inte alls Etna Rosato. Hans största invändning var frånvaron av syra. Jämfört med när vinet var helt ungt har kanske denna falnat en del. Men jag uppfattar mineraliteten och frukten som huvudsaken här och har inga problem med avsaknaden av provencalska rosésyror.
Både Tenuta delle Terre Neres Etna Rosato och Etna Rosso i årgång 2009 är slut hos importören, Gunnar Westlings Ad Libitum (båda kostade 129 kr). När jag mailar en fråga om de kommer att återkomma, svarar Westling att så inte är fallet och att han hade kunnat sälja mycket mer än den tilldelning han fått. Nu hoppas han att årgång 2010 får säljstart i november eller december, och vi kan hoppas att det åter blir i beställningssortimentet.
Det är ingen långsökt gissning att försäljningsframgången för Tenuta delle Terre Neres billigare viner hänger samman med den uppmärksamhet de fått på bloggar som Italienska Viner, Finare Vinare och här på Billigt Vin. Jag har inte sett att de blivit omskrivna i gammelmedia, och kan knappast tänka mig att Ad Libitum har någon större annonsbudget. Därmed är det ett exempel på hur prismässigt intressanta viner från små, kvalitetsmedvetna producenter - via små importörer - kan hitta fram till svenska konsumenter, trots att de för en till synes undanskymd tillvaro i BS undervegetation.
5 kommentarer:
Rosaton missade jag av någon anledning. Det som finns kvar i lager hos Ad Libitum är cru-vinerna medan instegsvinerna är slutsålda.
Så sant - här gör ni bloggare en ovärderlig insats. Tack för det!
Upptäckten av just detta vin har jag Italienska viner att tacka för. Missade dessvärre rosson dock.
(Det verkar ha blivit fel i rubriken, förresten.)
Ooops - det blev fel i hastigheten ja, tack för din uppmärksamhet! Nu ska det stå "rosato" där.
Det kommer ju alltid nya årgångar - 2010 av rosson verkar ju vara på ingång under hösten.
Jag har endast 1 ex av 2009-rosson liggande, tänkte egentligen spara den ett tag men den kanske ryker snart...
@Ingvar: ja de där dyrare cru:erna kan nog bli svårsålda, svårt prissegment i BS får man anta. Våra poster har ju också pekat på de billigare sorterna :)
Jag fattar känslan att dricka Rosato efter slitet i trädgården. Jag är glad över att så mycket bra viner verkar produceras runt Etna. Sist jag var där var runt 1996 och då hade jag svårt att hitta något närproducerat. Bodde nära Taormina (heter det väl) men inte fan hjälpte det. Jag försökte hitta något från Etna men det var svårt. Däremot kunde jag köpa
Toscanska (numera dyrgripar till en billig peng) men det var då det.
Givetvis köpte jag för lite av "dyrgriparna" och dom jag köpte är för länge sedan uppdruckna. I söndags "hittades" Castello di Brolio, Barone Ricasoli 1999 i källaren. Inte min ägda pava men den var riktigt bra med lite korv, etc. Ägaren var med och drack.
Givetvis efter att ha klippt gräsmattan, etc , etc. Att köpa hyfsade Italien grejor från ett bra år ( inte nödvädigt Sassicia etc) har gett mycket tillbaka./Höganäs
Skicka en kommentar