På besök hos Evangelos Paraschos

Den största delen av sommarens Italien-semester ägnades åt annat än vin. Visst drack jag vin till nåra nog varje måltid men en del var bekantas hemkörda, några flaskor köpta hos lokala producenter utan några kvalitetsambitioner, en hel del prosecco och lätt glömda snabbköpsköp. Kravlöst drickande med andra ord. Det var ju semester gudbevars.

Semestern avslutades dock med en tre-dagars tour de force i hyrd diesel-Fiat runt Friuliens östra delar med producentbesök från tidig morgon till sen kväll. Jag ska efter bästa förmåga försöka återge något av det jag var med om.

Första stoppet, och på förhand ett av de jag var allra mest nyfiken på, var hos Evangelos Paraschos. .Låter det inte italienskt ? Det gör inte alltid namnen i Friulien, särskilt inte i slovensktalande området runt Gorizia. Men Paraschos är inte slovenskt utan grekiskt och Evangelos är tvättäkta grek men har bott hela sitt vuxna liv i Friulien. Han kom drygt 20 år gammal till universitetet i Trieste för att utbilda sig till apotekare. Han mötte sin blivande hustru, utvecklade en passion för de lokala vinerna och började drömma om att själv producera vin.

I byarna runt San Floriano del Collio finns några av Italiens mest radikala naturvinsproducenter. Här huserar bland andra Josko Gravner, Stanko Radikon, Dario Princic och Damijan Podversic. Evangelos Podversic arbetar i samma tradition. Odlingen är biodynamisk och han använder inget svavel. Däremot skiljer han sig lite vad beträffar macerationstiden för de vita vinerna. -Jag valde den här vägen att arbeta på för att det är så man gör här i trakten, det är vår tradition. På senare tid har jag valt att korta ned macerationstiden till ungefär en vecka för alla vita viner utom pinot grigio som får c a tre veckors skalkontakt säger Evangelos som tycker att vinerna blir mera lättillgängliga med den behandlingen.

1997 köpte Evangelos sina första hektar vinmarker. Till en början producerade han mest till familjen och till vänner och bekanta. 1999 var första officiella årgången och då producerades c a 10.000 flaskor. Efter några år började han gå över till ekologisk produktion och 2003 började han macerera de vita vinerna. Det året stod också den nya källaren färdig. Idag äger familjen sex ha och arrenderar ytterligare ett och ett halvt. Årsproduktionen ligger på runt 25.000 flaskor.

Paraschos viner jäses och lagras på ek. De flesta på stora fat men han använder några få barriquer och tonneaux. Vinerna lagras två år på fat förutom röda toppvinet Skala som får dubbla tiden. Under några år har Evangelos dessutom experimenterat med att jäsa och lagra på amforor av terracotta. I år släpptes 2009 Malvasia Amphoreus. Hela produktionen på 800 flaskor gick till Norge som är en av företagets viktigaste exportmarknader.

Evangelos betonar nogrannt att det viktigaste för honom är att göra bra viner, att arbeta biodynamiskt och utan tillsatser av svavel är inget självändamål utan en bonus. -Hade jag inte varit nöjd med vinerna hade jag arbetat på ett annat sätt menar Evangelos. Han berättar vidare att genom macerationen så får stabiliseras vinerna naturligt. Arbetssättet kräver dock extrem nogrannhet i vingårdsarbetet och ställer väldigt stora krav på hygienen i källaren.

Mitt besök hos Paraschos samanfaller med en visit från Slow Food, en representant som arbetar med deras kommande Slow Wine-guide. Det sätter sin prägel på besöket. Italienskan flödar, det är inte helt enkelt att hänga med. Vi provar från fat och från amfora i högt tempo, kommentarer till vinerna blandas med frågor och långa förklaringar. Jag bestämmer mig för att försöka hänga med och fokuserade på pratet. Provningen drar ut på tiden, jag måste dra vidare till nästa besök innan vi kommit till lunch och provning av de buteljerade vinerna. Av fatproverna blev jag oerhört imponerad av en mäktig tocai, en fyllig pinot grigio och kanske allra mest av den kryddiga, aromatiska terracottalagrade Malvasian som fortfarande finns i massor av norska butiker. Just innan jag ska gå frågar Evangelos om jag möjligtvis känner till deras svenske importör. Hanskulle visst heta Niklas. Och jodå, det gjorde jag.

Stora delar av sortimentet fick följa med hem och jag återkommer inom kort med rapport.