A har på ett oersättligt vis bistått under flytten, med bärhjälp och - i särskilt kritiska moment - med mat. En afton bjöd hon in till pizzakalas, vi hade med en butelj 2005 Château Courac Laudun som undgått att bli nerpackad i flyttlåda.
Ännu ett vin som höll på att gå mig ur händerna, på grund av att jag väntade alltför länge med att beställa hem det. Att det skulle ta slut var ju - med tanke på all uppmärksamhet vinet fått på olika vinbloggar - ingen högoddsare, men lagersaldot krympte väldigt snabbt på slutet. Med benäget bistånd från personalen på Hansacompagniet (inte E den gången, vilket gynnsamt kan ha bidragit till framgången) lyckades jag rädda hem några av de absolut sista flaskorna, från Linköping om jag inte minns fel.
Ett helt gäng vinbloggare kan förstås inte ha fel, och runt bordet var vi överens om att det var mödan värt att terrorisera den stackars butikspersonalen för att landa ett lager. Resten av flaskorna hoppas jag få tillfälle att knäcka som sällskap till mustiga vintergrytor eller lammstek med gräddig potatisgratäng.
Några kvällar senare, då vi stod upp över öronen begravda i flyttkartonger i nya lyan, kom A förbi med thaikäk. Vinlotteriet - som tillgick så att jag grävde fram första bästa vita vinare som råkade ligga överst i en låda - utföll till belåtenhet: först en av de sista Menetou-Salon, denna trevliga sauvignon blanc som väl skulle göra sig bäst en ljummen sommarkväll men som även kan lysa upp en mörk decemberafton, sedan en Bernkastel-Kueser Rosenberg Riesling. Den senare var egentligen avsedd för lagringshyllan, men när den nu kom i glasen visade den sig från sin allra bästa ungdomliga sida. Matchen mot österrikiska Hiedler Riesling Urgestein är definitivt utjämnad vid det här laget.
Några gamla reafynd och en ny bekantskap i flyttstöket - det kunde varit betydligt värre!
4 kommentarer:
Jag noterade också häromveckan att lagersaldot på Ch. Courac Laudun störtdök som den isländska kronan. Jag insåg att det krävdes ett snabbt agerande och gav mig iväg till SB för att beställa. Fick då beskedet att vinet var slutsålt men förstod direkt att jag hade en lat och/eller inkompetent butiksanställd framför mig. Jag gick hem, ringde butikschefen och vips så hade hon rafsat ihop en låda från lite olika håll. Jag misstänker starkt att det finns någon inofficiell policy om att man inte ska göra långväga transporter om det går att undvika. Nöjer sig kunden med beskedet att vinet inte finns är alla glada men om man står på sig så går det. You gotta know your rights för att lyckas handla på SB
Ja, första beskedet blir ofta att det är slut, finito, omöjligt att få tag på (de kollar om det finns på varudepån, tror jag, och det finns det ju sällan om det är rara flarror man spanar efter). Då får man stå på sig (Jo, det finns på Systembolaget si och så om du kollar efter). Då kan det hända att man får beskedet att det inte går att beställa från andra butiker, men det är felaktigt. Butikschefen ska kunna upplysa fåkunnig/motvillig personal om detta.
Jag tror inte det finns nån uttalad policy, däremot en hel del aversion mot extra besvär (man måste ju ringa upp butiken och förhandla med dom, lägga in en kundorder osv).
Mitt enda aber är att förfarandet innebär ibland långa landsvägstransporter, för att jag ska få hem ett vin jag vill ha. En gång fick jag en (1) flaska skickad från Pajala, det har jag lite dåligt samvete för - flaskan hade redan färdats från Sydafrika eller nåt annat avlägset hörn av världen till Övre Norrland. Trösten är att transporten sker med Postens paketservice, så förhoppningsvis är det fullt lass i bilen och inte en ensam flarra som rullar runt därbak.
Nej, jag tror inte heller att det finns någon uttalad policy men väl en halvt outtalad. Transporter kostar och vissa viner måste säljas med förlust. Jag tror inte att SB's marginal på en 80-kronorsflaska är så stor att det ryms en transport från Kiruna.
Herr K ! Ett metaperspektiv på julölen är precis vad bloggen behöver. Maila Trisse så publicerar han.
Skicka en kommentar