fredag 5 december 2008

2006 Cicinis

Jag trodde mig om att ha rätt bra koll på Collio, åtminstone vad beträffar systembolagets utbud men det var en ostbloggare som fäste min uppmärksamhet på 2006 Cicinis från Attems som dessutom hamnat på REA-listan.

Conti Attems, en gammal adelssläkt, har sina vinodlingar i östra Friulien utanför staden Gorizia precis vid gränsen mot Slovenien. Sedan 2000 samarbetar Attems med familjen Marchesi de Frescobaldi, stor vinproducent från Toskana. Frescobaldis är numera hälftenägare i Attems.

Efter att ha besökt Attems hemsida lade sig min entusiasm över att få prova ett nytt Collio-vin gjort på en lovande blandning av 60% Sauvignon samt 20% vardera av Pinot Bianco och Tocai Friulano. Den ersattes med en rätt stark skepsis efter att ha läst att man både jäser och lagrar vinet på 100% ny ek. Nyfikenheten tog dock överhanden och i tisdags beställdes några flaskor som kunde avhämtas idag. Snyggt jobbat SB !!

Cicinis andas premium-class. Den bukiga flaskan är onödigt tung och klumpig. Vinet har en fin halmgul färg. När jag börjar dra in aromerna i näsan så känns det som att alla farhågor besannas. Doften domineras av rostade fat. En viss rökighet kombinerat med vanilj och ekighet dominerar över frukten. Bakom allt träet anas lite liljekonvaljer, salvia och en del mineraltoner. Det känns märkligt och inte särskilt ursprungstypiskt. Smaken går i samma stil och den spretar åt olika håll. Den är stor, fet, fyllig och intensiv. Sötman, vaniljen och de rostade tonerna från eken harmonierar inte alls med vinets relativt höga syra. Jag hade inte gissat på en så hög andel sauvignon och inte heller prickat ursprunget vid en blindtest.

På något sätt känns ändå Cicinis som ett logiskt resultat av samarbetet mellan greve-familjen från Friulien och markiserna från Toskana. Man står inte i tillräcklig närkontakt med ursprunget och förmår inte utveckla sin egenart. Istället verkar Attems använda kapitalet från Toskana till dyra ekfat för att göra ett internationellt vin.

Nu ska jag inte vara rakt igenom negativ. Att dricka ett glas var inte oangenämt utan faktiskt rätt intressant. Jag bestämde mig också för att ge vinet den matmatch det förtjänande. Jag stekte upp ett gäng kalla men hemmagjorda kroppkakor. Tog några feta salviablad i smöret och rev sedan en försvarlig mängd vällagrad parmesan över hela härlighet. Internationellt kök till internationellt vin.

6 kommentarer:

Fredrik sa...

Ahh, trist, det var ju lovande.. ett tag. Men då behöver jag inte springa till Regeringsgatan, var på väg häromdagen men det regnade alldeles förfärligt.

esping sa...

Fredrik ! Jag tror att det finns bättre saker man kan göra än att springa till Regeringsgatan i ösregn för att köpa Cicinis. Satsa på Schiopettos sauvignon eller varför inte hans vita cuvee som jag glömt namnet på. Båda finns i beställningssortimentet.

Vård & Vin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vård & Vin sa...

Ostbloggare. Det var ett ovanligt skönt epitet. Fredrik, är det så du brukar presentera dig? Ostbloggaren Fredrik. :)

Fredrik sa...

Esping: Ja, nu är det dags för en eller två. Det blir nog bestämt Livio Felluga Sauvignon som jag provar först.

V&V: Hehe, jag vet inte, verkar som Who Cut The Cheeze är på tok för långt att skriva. Ostfredde verkar även ha blivit en plåga. Hrm.. ;)

esping sa...

Jag upptäckte just att Wine Spectator gett Cicinis 91 poäng. Dessutom var Attems Pinot Grigio med på WS top 100-lista. Detta fick italienske vinbloggaren och journalisten Franco Ziliani (kolla hans blogg VinoWire)att reflektera över WS italien-expert James Sucklings synnerligen goda relationer till Frescobaldi-dynastin. Intressant