tisdag 16 december 2008

2008 Nocino

För ett drygt år sedan skrev jag ett inlägg om nocino, den söta likören gjord på gröna valnötter Bland annat skrev jag om att nocino vann på lagring. Detta har visat sig vara en sanning med modifikation. Min variant utvecklas under kanske två år, håller stilen ytterligare ett och efter fem år är den helt odrickbar. Jag misstänker att detta berör på alltför dålig filtrering, att det blivit kvar för mycket krydd- och skalrester i den buteljerade likören. Jag och herr K har under de senaste 7 - 8 åren gjort en fyra - fem liter per år och jag har varje år satt undan en halvflaska. När jag bestämde mig för att göra en vertikalprovning så visade det sig att de äldsta flaskorna smakade terpentin. Detta dystra resultat ledde till att jag inom bekantskapskretsen delade ut allt som var äldre än två år för att inte flera flaskor skulle förgås.

Idag var det dags att prova årets omgång. Jag och herr K bestämde oss i somras för att lämna vårt beprövade recept och försöka något nytt. Dels hade vi båda kvar såpass mycket av 2007-års nocono att det fanns utrymme för ett misslyckande men det kändes också som att det var dags att prova något nytt.Vi gjorde en mindre söt variant och minskade sockermängden rejält. Den traditionella kryddbladningen utökades med malört.

Nocinon ser vid ett hastig okulär besiktning alldeles svart ut. Tittar man mera noggrant ser man att det finns en del grönt reflexer i vätskan. Den har en tjock, lite trögflytande konsistens. Doften är mycket komplex med inslag av citrus, örtkryddor, kryddpeppar och valnöt. Smaken är mycket intensiv och hettande. Alkoholhalten ligger på dryga 50% och den minskade sockermängden gör att smaken känns skarpare. Smaken följer doften väl men likören är ännu något ung och de olika elementen har ännu inte riktigt gift sig med varandra. Framförallt behöver malörten och smaken från de gröna valnötsskalen integreras med de övriga inslagen. För att ge en idé om hur denna nocino smakar så tänk dig en blandning av Fernet Branca, Unicum och Gammeldansk. Fast bättre. Redan nu är det en alldeles förträfflig digestif och den kommer att bli bättre.

6 kommentarer:

Jörgen Andersson sa...

Esping! Vertikalprovning på nocino - inte att leka med! Men jag ser att du repat dig ganska kvickt...

MSVin sa...

Och receptet är förståss hemligstämplat...

Ingvar Johansson sa...

Trisse ! Nocino dricker man framförallt för dess hälsofrämjande effekter. Hade jag och herr K bott i Staterna på 30-talet hade vi förmodligen blivit snake oil-miljonärer. En nocino-vertikal är således inget man behöver repa sig ifrån, snarare något man genomför när man behöver repa sig. Med tanke på din klena hälsa får jag snarast försöka överräcka en flaska.

MSVin ! Ja, receptet innehåller hemligstämplade delar. Grunden är annars 95%ig finsprit, socker, grappa, gröna valnötter som ännu inte utvecklat hårt innerskal, citronskal och kryddörter. Om du följer länken i inlägget så kommer du till en hemsida med en uppsjö olika varianter.

Jörgen Andersson sa...

Esping! Jag har kvar en liten skvätt av en tidigare årgång, men kom mig inte för att prova den i medicinskt syfte. Det hade kanske annars kunnat innebära ett litet mirakel så här i juletider

Herr K sa...

Esping! Tråkigt att du slarvat med filtreringen.Gav mig själv på en vertikalprovning så här på nattkröken.Provade både "SupeEr"& "Normale" bak till årgång 2004.Det är dom äldsta jag har kvar,men till min glädje smakar dom alldeles förträffligt.Men jag har ju oxå filtrerat dom en gång om året cirka.
Plus att dom helst ska stå med vinkork i flaskan,så dom kan andas.
Kan bero på det oxå.

Ingvar Johansson sa...

Herr K ! En dubbelvertikal minsann. Det låter som hämtat från konståkningens eller möjligtvis simhoppets värld. Visst, jag har slarvat med filtreringen men i fortsättningen tänker jag ta det säkta före det osäkra och inte lagra. Better safe than sorry