En envis förkylning har gjort vindrickande till en tämligen meningslös sysselsättning. För min del skulle det varit omöjligt att skilja på Chianti och Chablis.Total nästäppa kräver något mera kraftfullt och penetrerande . Som t ex en första provsmakning av årets hemmagjorda nocino( uttalas nåtjino), en digestiv gjord på gröna valnötter och kryddor som legat i sprit.Mitt första bekantskap med nocino stiftades i Italien år 2000. Efter en fyratimmars mat- och vin-maraton med fler rätter och viner än vad jag normalt konsumerar under en vecka plockade min värd fram en dammig men oöppnad magnumbutelj med handskriven etikett "Nocino 1992". "Du ser ut att behöva hjälp" sa värden, "drick det här". Han pekade på dricksglaset framför mig där han hällt upp en tumme trögflytande svartbrun, svagt grönskimrande vätska. För omtöcknad för att ställa några frågor förde jag glaset till mun och smakade. Med ens skärptes mina avtrubbade sinnen. Detta liknade inte något annat jag smakat. Mjukt, runt, sött, kryddigt och samtidigt explosivt och kraftfullt. Därefter kom en andra chockvåg i form av den drygt 50-procentiga alkoholen. Som en stålnäve i en sammetshandske. Strax fylldes jag av ett allmänt välbefinnande. Efter det att glaset tömts var sviterna av den hedonistiska måltiden behagliga. Jag bad om och fick både påfyllning och ett recept som genast provades. Resultatet blev en besvikelse, gott men inte som den ursprungliga upplevelsen. Min läromästare drog på svaret och sa "Du måste sätta sätta din egen prägel på nocinon och den ska sparas länge".
Efter några års laborationer har jag hittat mitt nocino-recept som är och förblir hemligt. För den som vill prova finns lite olika varianter här (http://www.ordinedelnocinomodenese.it/). Det finns också en rad komersiellt framställda nocinos på marknaden. Ingen jag har smakat kommer i närheten av den äkta varan.
Smakprovet av nocino 2007 var mycket lovande. Så här tidigt, två månader efter det att valnötterna silats ifrån har smakerna inte gift sig. Det spretar åt alla håll och smaken är något kärv. Till våren är den perfekt och om ett decenium gudomlig. Redan nu gör den dock underverk med min förkylning, ett resultat som inget nässpray i världen kunnat åstadkomma.
1 kommentar:
Jag har väntat på ett inlägg om denna gudanektar - och nu kom det!
Största kruxet tycks ju vara att det krävs sådant tålamod att lagra drycken så länge att den verkligen kommer till sin rätt. Plus att tillgången på Buon Gusto är sparsam på dessa breddgrader. Du verkar ju helt klart på bättringsvägen efter din förkylning!
Skicka en kommentar