Pittnauer: 2012 Pinot Noir Fuchsenfeld, 2010 Pannobile & 2012 Blaufränkisch Dogma

Varför gå över ån efter vatten ? Jag måste erkänna att jag har betydligt bättre koll på danska vinhandlare än på vad de svenska importörerna har att erbjuda. Lusten till vinsafari på andra sidan sundet har nog fått åtminstone mig att inte kolla upp vad som finns att få via beställningssortimentet och privatimport. Måste erkänna att jag blev rätt förvånad när jag upptäckte att Wicked Wine, en importör jag mest förknippar med högklassig öl, hade ett brett utbud av österrikiska biodynamikern Pittnauers viner via beställningssortimentet. Till riktigt bra priser dessutom.

2012 Pinot Noir Fuchsenfeld är nog det minst intressanta av de tre vinerna. Det doftar väldigt typiskt av både druva och ursprung. Varma jordgubbar, både färska och fjolårssylt, skogstjärn och krydderier. Smaken är varm, relativt fyllig med frukten i centrum. Vinet är mjukt, nästan helt utan tanniner och syrorna dämpas av den söta frukten. I avslutningen finns en del smörkola och lite bitterhet. Ganska gott, definitivt lättdrucket men inte särskilt intressant. Inget jag kommer att fylla på av.

Då är 2010 Pannobile betydligt mer intressant. Vinet är en blandning av 50% blauer zweigelt, 40% blaufränkisch och 10% st laurent som lagrats 20 månader på begagnade barriquer. Mörkt, nästan ogenomskinligt i färgen. Doften till en början rätt återhållsam men med lite tid på karaff öppnar vinet upp och bjuder på mörk djup frukt, kryddor, animaliska toner och mörk choklad. Smaken är djup, fyllig och väldigt balanserad. Mina associationer drar iväg åt olika håll, lite bourgogne, lite beaujolais och lite nord-rhonsk syrah. Riktigt bra.

2012 Blaufränkisch Dogma är vinet som verkligen får mig att dra efter andan. Här har vi druvren, osvavlad blaufränkisch som fått ett år på begagnade små franska fat. Doften är sanslöst vital med massor av körsbär och andra röda småfrukter, violer, mineraler och peppar. Det är så totalt avväpnande charmigt men ändå med ett väldigt seriöst djup. Smaken är direkt våldsam med pigg frukt i drivor, syror av italienskt snitt och en eftersmak som hänger kvar länge. 2012 är första årgången av Dogma. Jag ska definitivt lägga undan några flaskor. I nuläget kräver vinet mat, gärna något fett och salt. Någonting säger mig att om ett par år blir det här sensationellt bra med en svamprisotto.