Vid sidan om den gamla emaljfabriken några låga byggnader med sågtandstak. En av dem är klädd i grönska och diverse flaggor, Wina z Gruzji står det på fasaden och handlaren här för armeniskt, georgiskt, moldaviskt och polskt (!) vin. Inte direkt vad man kunde vänta sig här.
Vi är hungriga och här är det - trots Schindlerfabriken och ett nyinrättat, stort museum för modern konst - inte lätt att hitta något ätbart. Här finns en pizzeria, turligt nog. De har inte vin, men det är helt ok att ha med sig egen flaska. Så vi korsar gatan och kollar vad som finns i vinbutiken. En udda samling viner från Svartahavsområdet, visar det sig - inget jag känner igen förutom några av Schuchmanns viner. Vi fastnar för en rkatseteli/kisi-variant från Kakheti, Vine's Tears från Koncho & co. Ägaren till importfirman har tyvärr inte haft möjlighet att resa till Georgien och språkförbistringen gör det svårt att ha några mer ingående diskussioner om vinifikation etcetera, men han menar att det är ett qvevri-vin.
Det är tveksamt. På baksidesetiketten står att vinet är gjort enligt klassisk europeisk metod och smakar ändå ganska konventionellt, vilket är bra med tanke på sällskapet som ska dricka det. Ganska säkert har vinet dock skalmacererats ett tag, det har en gyllengul ton som drar åt orange och en intressant strävhet som matchar syran. Förhållandena för att prova det är usla, vinet är inte kylt och vi dricker ur stora ölglas. Men det är ett tjänligt vin som passar bra till pizzan. Med sin typiska struktur klarar det av att drickas vid högre temperatur än vanliga vita viner, även om det skulle varit fyra-fem grader svalare för att komma till sin rätt.
Vi fick betala drygt 30 zloty för det, alltså mellan 65 och 70 kronor. Det hade varit intressant att prova det under mer ordnade former. Men ändå - överraskningen att hitta en vinimportör med den här inriktningen just här var största behållningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar