Semestern avslutades som den inleddes. Cirkeln slöts på Brew Pub i Köpenhamn. Denna gång med Trisse som trevligt sällskap. Ett bra sätt att trubba av sinnena inför återinträdet i mellanmjölkens land och återgången till arbetet. Vår tanke var lunch och en pint på Brew Pub. Men vädret var trist, ölen god och mättande så vi hoppade såväl mat som seriös stadspromenad och blev sittande. Det blir man gärna på Brew Pub. Sessionen inleddes med en Best Bitter som jag inte med bästa vilja kan komma ihåg namnet på. Gjord av en gästbryggare, mörkt kopparröd i färgen och god på ett återhållsamt engelskt sätt. En väldigt bra början. Jag fortsatte med en Atlantic IPA, Brew Pubs lättaste USA-influerade IPA. Perfekt om man tänker sig att dricka mer än en. Bra fruktighet och seriös efterbeska. Sittningen avslutades med en Coltrane, denna gång liten och i Cask Conditioned-variant. Utan kolsyra och med, förmodar jag, längre lagring var denna stout än mer nyanserad och komplex..Brew Pub är och förblir ett ställe jag gärna återvänder till.
Trisses tillägg: Atlantic IPA seglade snabbt upp som sittningens favorit, men jag vill också slå ett slag för P J
Harvey - en bitterljuv historia med märkliga och dova smaksprång i olika riktningar. Inte så punkigt vildsint som sångerskans första opus, mer i stil med hennes andra skiva Rid of me - fylld av mystiska, närmast underspelade grooves och ett underliggande hot/löfte om våldsamma känsloexplosioner. En personlig ale som det var kul att pröva.En liten Coltrane hade varit tillfyllest, men av outgrundliga orsaker förleddes jag att beställa en hel pint av denna svarta dekokt. Esping nämner inte den väl tilltagna dram Springbank som medföljde, och gjorde varje seriös bedömning omöjlig för min del.
Jo, Brew Pub är ett sjysst hak med minst sagt seriösa ambitioner på ölfronten - ett utmärkt ställe att slå ihjäl en regnig eftermiddag, eller att besöka tillsammans med ölintresserade vänner för en intressant genomkörare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar